högre än 0,9 proc., bildar cementiten, förutom perlit, också ett nätverk af rena cementitådror, som särskilja perlitkornen. Cementiten är den hårdaste af stålets strukturelement och förblir ofärgad vid etsning med de brukliga reagenserna (jod, saltsyra, pikrinsyra m. fl.). G. D. Cementkoppar, metall., metallisk koppar i finfördelad form, erhållen vid kopparns utfällning ur lösningar af kopparsulfat eller kopparklorid medelst järnskrot. Cementkoppar framställes ur fattigare malmer, hvilkas bergart icke angripes af lösningsmedlet. Processen omfattar röstning, utlakning och utfällning. Vid sådana fabriker, som förutom en utlakningsafdelning också inbegripa smältning, drifves rostoingen någon gång så, att i kisens yta kopparn öfvergår till sulfat, under det att hufvudmängden af kopparn koncentrerar sig i malmstyckenas kärna. Dessa kärnor nedsmältas i ugn, under det att ur ytterpartierna af malmen kopparn lakas ut med vatten. Den vanligaste röstningen är dock s. k. klorerande röstning. Därvid rostas större delen af malmens svafvelhalt först bort; därefter krossas malmen och blandas med koksalt samt rostas ånyo, tills nästan allt svaflet aflägsnats. Afloppsgaserna från rostugnen tillvaratagas, och ur dem framställes saltsyra. Därefter företages lakning af den klorerade malmen i träsumpar med bottnar af syrefast tegel. Lakningen sker oftast med vatten, försatt med något svafvelsyra. Den så erhållna luten föres till med järnskrot fyllda sumpar, där utfällningen sker. För att utfällningen skall ske raskare, sättes luten i rörelse medelst i sumparna insatt pumpverk. Den utfällda kopparn, den s. k. cementkopparn, innehåller omkr. 80 proc. koppar och är förorenad hufvudsakligen af järn. Före användandet måste den sålunda omsmältas och raffineras på ett eller annat sätt. Th. N-m. (G. D.) Cementstål, tekn., cementeradt stål. Jfr Brännstål och Cementering. Cénacle, Le [la sena'kl], "matlaget", en grupp romantiska skalder, hvilken bildades 1828 i Paris och till hvilken bl. a. Victor Hugo, Gautier och Sainte-Beuve hörde. Cena Domini. Se Cæna. Cenakel, matsal. Se Cænaculum. Cenci [tje'ntji], Beatrice, italiensk fadermörderska, f. 1577, var yngsta dotter till en romersk adelsman, Francesco C., i hans första gifte. Fadern var oäkta son till en påflig skattmästare, som under Pius V roffat till sig en stor förmögenhet. Familjen var gammal och räknade bland sina anor påfven Johannes X samt tyrannen Crescentius; men till och med i det lastbara Rom åtnjöt den föga anseende. Francesco var känd för sin råhet och sina vilda utsväfningar. Han hade två gånger varit gift. Med den första hustrun hade han tolf barn; den andra misshandlade han. Ständiga stridigheter upprörde denna familjs järnhårda och lidelsefulla sinnen. Två af sönerna dödades som banditer; Beatrice själf förvisades af fadern på grund af sitt lättfärdiga lefverne till slottet Rocca di Petrella i Abruzzerna, hvarest hon behandlades med stor stränghet. Därför fattade hon planen att undanrödja fadern. Hon sammansvor sig för detta ändamål med bröderna, styfmodern samt intendenten på slottet, Olympio, med hvilken hon blifvit moder till ett barn. Man söfde först fadern, hvarefter han nedstacks af lejda mördare, och liket kastades i en afgrund. Beatrice öfvervakade själf utförandet af dessa handlingar samt lät, för att bevara hemligheten, infånga och döda en af mördarna, som flytt. Emellertid blef mordet ändå angifvet; familjen fängslades och Beatrice tvangs efter ett års nekande att tillstå sitt brott, sedan en af medhjälparna bekänt under tortyren. Hon afrättades 12 febr. 1599 jämte styfmodern och två bröder. Sådant är det resultat, till hvilket den historiska forskningen kommit angående Beatrice C. och hennes öde (jfr A. Bertolotti, "Francesco C. e la sua famiglia", 1879, där det gifves en på rättegångshandlingar fotad framställning af förhållandet mellan Francesco C. och hans barn samt mordet och processen). Emellertid uppstod snart en legend af helt annan art. Den stora massan tjusades af Beatrices skönhet samt rördes af hennes ungdom, af den ånger hon sades visa i fängelset och det mod hon ådagalade på schavotten. Hennes försvarsadvokat Prospero Farinacci hade, för att rädda henne, sagt att hon mördat fadern endast för att värna sin oskuld. Snart spred sig ett rykte i Rom, att domen öfver familjen Cenci var anordnad endast för att man skulle kunna konfiskera dess egendomar. Konfiskationen egde dock ej rum. Emellertid har sedan alltid ett romantiskt skimmer sväfvat kring Beatrice C:s hufvud. Hon har framställts som en oskyldig ung kvinna, hvilken endast för att rädda sin oskuld låtit mörda fadern. Otaliga äro också de dikter, som skrifvits till hennes ära. I förra seklet författade så Shelley en mycket berömd tragedi om "den vackra fadermörderskan", "The Cenci". I vår egen litteratur föreligger en ofullbordad tragedi om henne af Nicander. Denna hänförelse, som hennes minne väckt, har mäktigt underhållits af ett porträtt af en ung skön kvinna, hvilket numera hänger i Palazzo Barberini i Rom och hvilket länge ansetts föreställa henne. Huruvida denna målning verkligen föreställer Beatrice är emellertid mer än tvifvelaktigt. I hvarje fall kan porträttet icke vara måladt af Guido Reni, då han först nio år efter hennes död kom till Rom. (Jfr Muratori, "Annales", X.) J. M. Cendré [sädre], fr. (af cendre, aska), askgrå, askfärgad, ljuslett. Cendrillon [sädrijå'], fr. (af cendre, aska) 1. Askungen, hjältinnan i en mycket spridd folksaga om en ung flicka, som behandlas hårdt af sin styfmoder och sina högfärdiga halfsystrar, hvilkas piga hon måste bli. Hon förvisas till köket, i hvars sot och aska hon tvingas att hålla till, men vinner slutligen genom skönhet och dygd en konungasons kärlek. Den äldsta bearbetningen är af Charles Perrault i hans "Contes de ma mère l'oie" (1697). Sagan har flera gånger blifvit dramatiskt behandlad, bl. a. af Etienne ("Cendrillon", med musik af N. Isouard; på svenska 1811), af Rossini ("La cenerentola") och af A. von Platen ("Der gläserne pantoffel"). Ceneda [tjeneda]. Se Vittorio. Cenere [tje'nere], Monte C., bergsrygg i södra delen af schweiziska kantonen Ticino (Tessin). Däröfver går vägen mellan Bellinzona och Lugano (högsta punkt 553 m.), och genom berget borrades 1880-81 en järnvägstunnel, 1,673 m. lång. Cenis [seni'], bergspass i Alperna. Se Mont Cenis. Cennini [tjenini], Cennino, italiensk målare och skriftställare från Colle i Val d'Elsa, en