centaurerna till hans bröllop med Hippodameia, men där drucko de sig rusiga af vin och öfvade våld mot kvinnorna, med den påföljd att lapiterna i en fruktansvärd strid dels dräpte dem, dels förjagade dem till Pindos och ända till Arkadien, där Herakles sedan bekämpade dem. En centaur af ädlare härkomst var den vise Cheiron (se d. o.). - Grekernas bildhuggarkonst och måleri framställde gärna centaurer, framför allt deras strid med lapiterna (centauromachien), hvilken lämnat ämne dels till vasbilder, dels till tempelfriser och metoper på Theseion och Parthenon i Aten, Apollontemplet vid Figalia (se Bildhuggarkonst, pl. II) och västra gafveln af Zeustemplet i Olympia. Centaurerna ses där ofta till vapen bruka uppryckta trädstammar eller klippblock. Den hellenistiska konsten lät centaurerna indragas i Dionysos' följe och tämjas af gudens milda makt; sålunda framställas de skridande framför hans vagn under spel på horn och lyra, bland tåget af satyrer, silener och backanter eller med en liten kärleksgud ridande på sin rygg (sådana framställningar finnas i kapitolinska museet och Louvre; se fig.). - Några forskare ha i centaurerna velat se en personifikation af de förhärjande bergforsarna i Tessalien; andra (A. Kuhn och Elard H. Meyer) ha sökt sammanställa dem med de indiske gandharverna.

</img>

Centavo l. Centesimo (jfr Cent), skiljemynt
i flera sydamerikanska stater, = 1/100 peso, sol
l. boliviano.

Centena (mlat., ty. zent), enligt den äldre
sydgermanska författningen en underafdelning af den
större territoriella enheten gau (lat. pagus). Denna
territoriella indelning sammanhänger med folkhärens
indelning efter hundratal (jfr det nordiska
hundari). - Centenarius (centgrefve, ty. zentgraf),
en under grefven  - hvilken stod i spetsen för en
gau - stående ämbetsman, som inom en centena hade
dels en underordnad jurisdiktion och polismakt,
dels åliggandet att bringa till verkställighet de af
grefven anbefallda förvaltningsåtgärderna. I. L.*

Centenaar [sentenär], holländsk centner, till 1816 =
49,409 kg., i Transvaal = 49,304 kg.

Centenarium (lat., af centum, hundra), hundraårsfest.

Centenarius.    Se  Centena.

Centennial [säntä^iel], eng. (af lat. centum,
hundra, och annus, år), hundraårig; hundraårsperiod,
hundraårsfest.

Center (lat. centrum), medelpunkt,
midt. 1. Krigsv. Den mellersta delen af en till
strid uppställd större truppstyrka, i motsats
till sidodelarna, som kallas flyglar. Dessa
benämningar användas äfven om den ställning
(position), som trupperna besatt, hvarför man
talar om en ställnings center och flyglar. En
genombrytning af centern kan medföra afgörande
seger (Narva, Austerlitz), men var redan under
de slätborrade vapnens tid vansklig (Wagram)
och är det ännu mera i våra dagar. Se härom Slag.
C. O. N.

2. Polit. En i många länder bruklig benämning
på de medlemmar af en parlamentarisk församling,
hvilka intaga en mellanställning mellan högern,
som i vanliga fall är ett konservativt, oftast
regeringsvänligt parti, och den merendels
oppositionella vänstern. Stundom skiljer man
mellan en höger-center och en vänster-center, såsom
t. ex. fallet var i den tyska nationalförsamlingen
1848. I Tysklands nuvarande politiska terminologi
betecknar centern (centrumspartei) det katolskt
ultramontana partiet, hvilket under detta namn
konstituerade sig i preussiska deputeradekammaren 1870
och i tyska riksdagen 1871. Denna ultramontana center
räknade i den första tyska riksdagen 60 medlemmar,
men steg snart i numerär till ungefär ett hundratal;
vid 1903 års allmänna val insattes jämt 100 medlemmar
af centern i tyska riksdagen och 97 centerdeputerade
i preussiska deputeradekammaren. Centern, som under
"kulturkampens" tid befann sig i skarp motsats mot
Bismarcks regeringspolitik, har efter Bismarcks afgång
1890 år efter år kommit i vänskapligare förhållande
till regeringen, samtidigt med att partiet genom
sin fortgående demokratisering lyckats bibehålla
stort inflytande på massorna i betydliga delar af
det katolska Tyskland. Bland partiets mest bekante
ledare märkas Windthorst (d. 1891), Lieber (d. 1902)
och Spahn (f. 1846). Jfr "Die centrumsfraktionen
an der jahrhundertwende, herausgegeben von den
centrumsfraktionen des deutschen reichstags und
des preussischen abgeordnetenhauses" (1900). -
I Österrike bär en af deputeradekammarens
klerikala partigrupper, det 1895 bildade "katolska
folkpartiet", sedan 1901 namnet centrums-klub. Vid
1901 års val erhöll den 30 mandat. - I Frankrike
användes namnet center under restaurationen och i
synnerhet på Ludvig Filips tid om de medlemmar af
kammaren, som sutto midtemot presidentens plats,
mellan "högern" och "vänstern"; denna plats var
oftast förbehållen ministärens anhängare. I franska
nationalförsamlingen 1871-75 stödde sig Thiers på
det mellanparti, som sönderföll i två fraktioner,
den mestadels orléanistiska "högra centern" med
omkr. 160 medlemmar och den moderatrepublikanska
"vänstra centern" med omkr. 170 medlemmar. Som
officiell partibenämning har numera namnet
center i franska parlamentet kommit ur bruk.
(V. S-g.)

Den första i Sverige under namn af center