som har till ungefärliga gränslinjer i n. 50:e breddgraden, i n. v. Altai och Tian-sjan-bergen, i ö. Chin-gan-bergen och deras fortsättning i kinesiska prov. Sjan-si samt bergen i Sz-tsjvan och östra Tibet, i s. Himalaya och Vachanbergen, i v. Turkestan. Richthofen definierar C. såsom "det sammanhängande kontinentala området för de gamla afloppslösa vattenbäckena" och sätter som dess gränser i s. södra kanten af Tibet, i n. Altai, i v. vattendelaren på Pamir och i ö. Ghinganbergen. Men härigenom skulle en stor del af Tibet icke anses höra till C., hvilket synes väl oegentligt. Till C. höra alltså områdena Pamir, Hanhai och Tibet, hvilkas naturförhållanden skildrats under art. Asien (sp. 158--160). -- Ryska Central-Asien är, enligt den nuvarande administrativa indelningen af ryska området i Asien, den politiska beteckningen för provinserna Akmolinsk, Fergana, Uralsk, Samarkand, Semipalatinsk, Semiretsjensk, Syr-darja, Turgai och Transkaspiska provinsen, inalles 3,551,308 kvkm. 7,721,684 inv. (1897). J. F. N. Centralbangård kallas inom ett större trafiksamhälle den hufvudbangård, genom hvilken de från tillslutande banor inlöpande järnvägslinjerna sammanbindas och hvarest dessa linjers persontrafik inom samhället gemensamt ombesörjes. Sådana bangårdar finnas i Stockholm, Köln, Frankfurt a. M., Basel, Milano m. fl. st. I de största metropolerna åter intaga de särskilda bangårdarna, hvilka där i allmänhet hafva terminus-form (se Bangård), en jämngod ställning hvar för sina anslutningslinjer, hvadan begreppet centralbangård i fråga om dem bortfaller. H. L. Centralbatterisystem, ett system för telefonanläggningar, enligt hvilket behöfliga strömkällor äro koncentrerade i centralstationen, så att respektive abonnentapparater blifva befriade från sådana. Se Centralstation. Centralbyggnad, en sådan byggnad, hvars olika delar eller partier gruppera sig likformigt omkring en vertikal axel, och hvars plan utvecklar sig från en medelpunkt, till skillnad från sådana byggnader i hvilka en bestämd längdriktning är förhärskande. En centralbyggnad kan hafva en i hufvudsak kvadratisk, polygonal, rund, kors- eller stjärnformig plan. - Vissa byggnader hafva sedan äldsta tider på grund af sitt ändamål oftast erhållit en central anläggning, såsom grafbyggnader (pyramider), grafkyrkor (med sarkofager i midten), dopkyrkor (med bassängen i midten). Såsom exempel på korsforrniga centralbyggnader må anföras korskyrkor med lika armar (t. ex. Adolf Fredriks kyrka i Stockholm). En del moderna cellfängelser äro uppförda såsom centralbyggnader i stjärnform med flera än 4 armar utstrålande från en central hall. I. G-. C. Centralbyrån, Statistiska. Se Statistiska centralbyrån. Central criminal court [se'ntral krftninel k§/t], eng., brottmålsdomstol i London, vid hvilken rannsakas och dömes rörande förbrytelser af svårare art, begångna inom London. Domstolen kallas i dagligt tal, efter namnet på gatan, vid hvilken den ligger, the Old Bailey. Centralcylinder, bot., kallas de inre af öfverhud och bark omgifna väfnaderna i de högre växternas rötter och unga stammar. Den består af a) ytterst pericykeln l. perikambiet, ett eller två cell-lager, från hvilka alla rotgrenar och flertalet rotskott leda sitt upphof. Innanför detta ligger b) en krets af kärl- och silrörsknippen, förenade af en parenkymatisk väfnad. Dessa knippen äro radialt sträckta mot rotens centrum och alternera med hvarandra. Anläggningen af nya element inom dem fortskrider inåt, hvarför de äldsta kärlen ligga ytterst, de yngsta och största innerst. I regel intages centralcylinderns centrala del af c) en märg af långsträckta parenkymceller. I den unga stammen utgöres centralcylindern af en parenkymatisk väfnad med anlagen till kärlknippena. G. A. (H. Hn.) Centralelden. Enligt pythagoréerna var solljuset endast reflexen af en s. k. centraleld, omkring hvilken såväl jorden som en af dem antagen "motjord" (grek. antichthon) rörde sig på 24 timmar. Både centralelden och motjorden bortskymdes af marken och voro följaktligen osynliga för oss. - Man finner samma benämning i senare tider använd för den i jordens inre befintliga glödande massan, hvars tillvaro anses ådagalagd genom den mot djupet tilltagande temperaturen i jordskorpan och genom de vulkaniska företeelserna. R.R.* Centralfängelse. Se Fängelse. Centralförbundet för socialt arbete (C. S. A.), en år 1903 bildad sammanslutning af socialt arbetande föreningar i Stockholm, Göteborg och andra delar af riket. Förutom samarbete mellan dessa föreningar afser förbundets verksamhet att inom olika samhällslager väcka intresse för och sprida kunskap om sociala spörsmål samt därigenom verka för lösandet af viktiga samhällsfrågor. "Verksamheten bedrifves förnämligast genom 1) den sociala upplysningsbyrån och biblioteket, 2) föreläsningar och diskussioner i aktuella, sociala och kommunala ämnen, 3) utgifvandet af skrifter och 4) sociala utställningar. Upplysningsbyrån meddelar afgiftsfritt upplysningar angående exempelvis bostadsfrågan, kooperation, samhällshygien, arbetarskydd, själfhjälpsverksamhet, emigrationsfrågan, jordfrågan m. m., hvarjämte den ger upplysningar om och råd vid anordnandet af sociala och filantropiska företag samt lämnar litteraturanvisningar för sociala studier. Biblioteket är afgiftsfritt öppet för allmänheten. Det förfogar öfver ett urval in- och utländsk social litteratur och ett stort antal tidskrifter, sociala och kommunala uppslagsböcker, riksdags- och kommunaltryck, en afdelning för registreradt tidningsurklipp i sociala ämnen m. m. Vid sidan af den sociala upplysningsbyrån är en afdelning för rättshjälp åt obemedlade inrättad, hvilken handhafves af medlemmar af Sveriges advokatsamfund. Föreläsningsverksamheten omfattar anordnande af föredragsserier i kommunala ämnen, sociala föredrag för ungdom och uthyrning af föredrag till föreningar i landsorten. Bland de skrifter förbundet utgifver märkes serien "Fattigvård och folkförsäkring", i hvilken redogöres för resultaten af den verksamhet, som förbundets 1905-06 arbetande fattigvårdskommitté utöfvat. Vidare utsändas artiklar till landsortstidningar samt utgifvas broschyrer och "meddelanden". Den sociala utställningen omfattar: folkbildning, samhällshygien, arbetarbostäder och egna hem, arbetsstatistik, nykterhetsfrågan, sociala föreningars verksamhet o. s. v. - C. S. A. står i förbindelse med de sociala upplysningsinstituten i Paris, New York, London, Berlin, Amsterdam och Köpenhamn, med hvilka skrifter och upplysningar