utbytas. Styrelsen består af 14 personer och är delad på flera arbetande sektioner. Hvarje förening, som ansluter sig, har i centralförbundet högst 5 representanter, för hvilka erlägges en årsafgift af 5 kronor per representant. Till arbetande ledamöter kallar förbundet personer, som inlagt stora förtjänster å det sociala området. Dessa erlägga ingen afgift, men åtnjuta samma rättigheter som representanterna. Understödjande medlemmar äro personer, som ej representera någon förening, men erlägga årsafgift af 5 kr. eller 25 kr. en gång för alla. Dessa medlemmar ega rätt att deltaga i förhandlingarna, men ej i besluten. G. M-n. Centralförsvar, krigsv., det tillvägagående vid försvarskrigs utförande, att man icke med angriparen inlåter sig i ett afgörande slag nära gränsen, utan drager sig tillbaka till landets inre, för att under den tid, som därigenom vinnes, öka och bättre ordna sina egna stridskrafter, på samma gång som man genom smärre företag söker försvaga och splittra fiendens. Genom ett sådant förfaringssätt hämmas i betydlig mån fiendens rörelser - så t. ex. växa hans transport- och förbindelsevägar ständigt i längd -, och därigenom kan den försvarande slutligen blifva honom öfverlägsen samt med utsikt till framgång öfvergå till anfall. En olägenhet vid centralförsvarsprincipens tillämpning är, att en stor del af landet, om ock endast för en kortare tid, öfverlämnas åt fienden. Denna omständighet beröfvar försvararen betydliga hjälpkällor för krigets förande och måste verka nedslående på nationen. Också har man i senare tider, då genom kommunikationsmedlens betydliga utveckling en hastig mobilisering och sammandragning af härarna blifvit möjlig, ej tillmätt centralförsvaret samma stora värde som förr, då den mindre krigsberedde däraf kunde draga stora fördelar och hinna samla sina krafter. Numera kan nämligen den anfallande, med tillhjälp af det utvecklade kommunikationsväsendet, i de allra flesta fall underhålla sina förbindelser med operationsbasen och hemorten, så hastigt verkställa sitt framryckande och så hastigt ersätta samt öka sina stridskrafter, att det omslag i styrkeförhållandena m. m. till den försvarandes fördel, hvilket åsyftades med centralförsvaret, ej kan förväntas i samma grad som förr. I Sverige ansåg man sig efter Finlands förlust icke kunna bibehålla försvaret vid gränsen, långt mindre förekomma fiendens anfall genom att inbryta i hans land. De mindre kustfästningar, som ej behöfdes för flottan, raserades fördenskull, och 1819 uppgjordes en försvarsplan, som var grundad på centralförsvarsprincipen. Det bestämdes i denna plan, att i landets inre skulle byggas tre centralfästningar, af hvilka två skulle vara operationsfästningar samt anläggas vid Vättern (den ena vid norra ändan och den andra vid södra) och den tredje "centraldepå'' och läggas väster om nämnda sjö. Sedermera beslöts, att endast den senare skulle byggas och att dess uppgift skulle blifva att vara såväl operationsfästning som hufvuddepå. Den nya fästningen blef Karlsborg (se d. o.). Den skandinaviska halföns järnvägsnät står ännu ej i omedelbar förening med grannländernas. En Sverige anfallande fiende kan således ej vid framträngandet i landet hafva synnerligen stort gagn af dess järnvägar, då däremot den försvarande kan draga full nytta af de järnvägar, som han eger bakom sin front. Detta förhållande gör att, hvad Sverige vidkommer, centralförsvarsprincipen icke förlorat så mycket i betydelse som i många andra länder, ehuru kommunikationerna utvecklat sig med lika stor snabbhet här som annanstädes. Man har likväl med afseende på tillämpningen nödgats i någon mån ändra planen. En fiende har nämligen, därigenom att äfven sjötransportmedlen numera betydligt förbättrats och ökats, vunnit tillökning i anfallskraft, så att en större styrka kan på en gång öfverföras och betydande förstärkningar kunna hastigt följa efter. Om en anfallande får tillräcklig tid, kan han således numera, lättare än hvad förut var fallet, fästa sig i landet, utbreda sig där och blifva öfverväldigande. Nödvändigheten af att träda fienden till mötes och slå honom, innan han satt sig i besittning af för stor del af landet och dess hjälpkällor, har allt tydligare framträdt, hvarför man alltmera nödgats frångå grundsatserna i 1819 års försvarsplan. Man anser Karlsborg ej väl beläget såsom operationsfästning mot en från öster eller söder anfallande fiende; däremot anser man det vara af vikt att få en operationsfästning anlagd mellan Vättern och Hjälmaren eller på lämplig plats i Mälardalen. Dock torde med utvecklingen af våra krigsmedel försvaret numera kunna med fördel förläggas till gränsen. G. U.* Central-Indien (eng. Central India agency), officiell sammanfattande benämning på de 7 politiska agentskapen i mellersta Indien, hvilka lyda under "agent to the governor general for Central-India" i Indore, således stå i direkt förhållande till centralregeringen i Calcutta. C. ligger mellan 21° 24' och 26° 52' n. br. samt 74° och 83° ö. lgd och begränsas i s. af Centralprovinserna, i n. ö. af Nordvästprovinserna, i n. v. af Rajputana, i v. och s. v. af Bombay-distriktet Khandesh och agentskapet Rewa-Kantha samt i ö. af staterna Chang-Bhakar, Korea och Sarguja i Chutia Nagpur. Arealen är 204,008 kvkm. 8,628,781 inv. (1901). C. begränsas i s. af floden Narbada, i n. v. af Chambal, in. ö. af Gangesdalen. Norr om och nästan parallellt med Narbada går Vindhyakedjan, n. om hvilken C. utbreder sig dels som ett icke synnerligen högt platåland, dels som ett vågigt, här och där af kullar afbrutet land ända till Ganges, vattnadt af floderna Chambal, Sindh, Betwa, Ken och Son, hvilka alla flyta i nordöstlig riktning till Jumna eller omedelbart till Ganges. Jorden är i allmänhet bördig, men kulturen är mindre utvecklad och afkastningen icke på långt när hvad den kunde vara. Bland produkterna må särskildt nämnas opium från flera trakter, i synnerhet Malwa. Järnvägslinjen Agra--Bombay går genom västra, Allahabad--Bombay genom östra delen. -- C. består af ett litet brittiskt distrikt och ett 80-tal till omfång och invånarantal högst olika stater under infödda furstar, hvilka stå till den indiska regeringen i olika förhållande af maktställning, vasallskap och tributskyldighet. Det är fördeladt i 7 agentskap, näml. residentskapet (residency) Indore och agentskapen Gwalior, Bhopal, Bundelkhand, Baghelkhand, West Malwa och Bhil l. Bhopawar. De viktigaste af furstarna äro maharajan Sindhia af Gwalior, maharajan Holkar af Indore, rajan l. maharajan af Dhar, de båda rajarna af Dewas, begum af Bhopal, naboben af Jaora samt flera rajputfurstar, hvilka underkufvades