af maratterna, då dessa i 18:e årh. började spela sin världshistoriska roll i C., och gjordes skattskyldiga, men hvilkas ställning, sedan maratternas makt krossats af brittiska regeringen 1818, af denna ordnades och bestämdes på annat sätt. Af dem befinna sig i West Malwa 21 s. k. thakur, hvilka erlägga tribut till Sindhia eller till både Sindhia och Holkar, och 5, som betala tribut äfven till rajarna af Dewas. Centralisation (af lat. centrum, medelpunkt), ett styrelsesystem, enligt hvilket förvaltningens alla delar äro samlade i regeringens hand. I det moderna samhället har centralisation och statsenhet gått hand i hand med samhällets utveckling ur ståndsförfattningen. Denna centralisation, behöflig för en samlad statsmakt, har i vissa länder, förnämligast Frankrike, sträckt sig för långt, så att regeringen direkt eller indirekt har hos sig samlat nära nog all samhällsverksamhet. När man numera begagnar ordet centralisation, sättes det därför vanligen i en viss motsats till kommunal och folklig själfstyrelse, som gifver den enskilde medborgaren frihet att vara själf verksam inom de verksamhetsområden, där gemensamt väl bäst främjas genom det enskilda initiativet och frivilliga sammanslutningar. Som kännetecken på centralisation i denna betydelse pläga angifvas, statsförvaltningens obegränsade maktbefogenhet, de offentliga angelägenheternas behandling genom af regeringen beroende statstjänstemän samt frånvaro af provinsiell och kommunal själfständighet. Ett sådant system har kunnat bibehålla sig i Frankrike under alla statsformer. Följderna af en öfverdrifven centralisation hafva blifvit sammanfattade sålunda: "lugn utan lycka, näringsflit utan framåtskridande, arbete utan allmänt välstånd, stadga utan kraft och materiell ordning utan sedlighet" (Tocqueville). Emellertid behöfver hvarje stat för sitt bestånd ovillkorligen en viss grad af centralisation. Denna måste dock vara så beskaffad, att den icke bryter jämvikten mellan regeringens makt samt provinsernas och kommunernas själfstyrelserätt. En kraftig centralmyndighet, förenad med en själfständig lokalförvaltning, fri församlingsrätt och individuell frihet, bildar grundvalen för en lifskraftig stat. (Jfr Decentralisation, Förvaltning, Kommunalstyrelse och Själfstyrelse.) Centralisera (fr. centraliser), förena i en medelpunkt; samla i en persons eller myndighets händer. Jfr Centralisation. Centralkraft, mek., en kraft, som verkar efter en riktningslinje, hvilken ständigt går genom en och samma punkt. Månens rörelse kring jorden och en planets kring solen åstadkommas genom centralkrafter, riktade mot den gemensamma tyngdpunkten för de båda attraherande kropparna, i ena fallet månen och jorden, i andra fallet planeten och solen. Om mellan kropparna i ett system centralkrafter verka, så ändras därigenom icke systemets tyngdpunkts läge. Denna sats har sin tillämpning på planetsystemet, hvars tyngdpunkt emellertid på grund af hela systemets vandring i rymden förskjuter sig med omkr. 18 km. i sekunden. S. A-s. Centralkropp. Se Cell 1. Centralkyrka, bygnk. De kristna kyrkorna hafva sedan äldsta tider uppförts efter hufvudsakligen tvenne typer: långkyrkan (basilikatypen) och centralkyrkan, den förra med långsträckt planform och tydligt utprägladt långhus, den senare med planen utbildad i form af en cirkel, polygon, likarmadt kors o. s. v. (se Centralbyggnad). De äldsta kristna kyrkliga centralbyggnaderna voro grafkyrkor och dopkyrkor (baptisterier). De äldsta exempel på dylika kristna centralbyggnader äro de båda grafkyrkor, som uppfördes invid Rom för Konstantin den stores mor och döttrar, numera kallade Torre Piguattare och S. Costanza. Äfven i den heliga grafvens kyrka i Jerusalem spåras en ursprunglig central anläggning. Att åt grafkyrkor gifva samma form som den heliga grafvens kyrka måste ju hafva legat nära till hands. Som dopet beredde inträde i den kristna menigheten, fick detsamma i äldsta tid icke förrättas i kyrkan, som tillhörde de kristne, utan måste försiggå utom densamma. För dopet erfordrades en vattenbassäng; det var på den tiden icke fråga om en lindrig öfverösning, utom om ett nedsänkande i vattnet, öfver bassängen byggdes tak och omkring den murar, och sålunda uppstod dopkyrkan. Förebilder till dylika centralbyggnader funnos bland de romerska såväl kultbyggnaderna som profanbyggnaderna, i rundtemplen, grafvarna, caldarierna i de stora badanstalterna m. fi. För dessa båda ändamål, grafkyrkan och dopkyrkan, var den centrala anläggningen naturlig. Dessa byggnaders såväl kroppsliga som andliga tyngdpunkt befann sig i byggnadens centrum. Altaret, centralpunkten för den egentliga gudstjänsten, kunde emellertid icke lämpligen uppställas i en efter centralsystemet anlagd kyrkas centrum, utan måste anordnas i en nisch, ett kor eller en korsarm. Centralkyrkotypen lider därför städse af en inre motsägelse. Byggnadens massor röra sig omkring och peka mot ett centrum; men detta centrum intages blott af en åhörarplats eller kanske ingenting. Att centralkyrkor det oaktadt byggts och byggas beror bl. a. därpå, att denna typ erbjuder storartade möjligheter till arkitektoniskt imponerande ochr intressanta anläggningar. Rätt egendomligt är, att de kolossala metropolitankyrkorna för den öster- och västerländska kristenheten, Sofia-kyrkan i Konstantinopel och Peterskyrkan i Rom, båda tillkommit genom ett kompromissande mellan central- och långkyrkotyperna. Det är företrädesvis den bysantinska stilen, renässansen, barocken och den allra senaste tidens protestantiska kyrkobyggnadskonst, som sysselsatt sig med centralkyrkoproblemet. En varm ifrare för centralkyrkans utbildande till specifik protestantisk kyrkotyp var i Sverige arkitekten E. V. Langlet. Af Stockholms kyrkor äro Östermalms, Adolf Fredriks, Gustaf Vasa, Katarina, Skeppsholms och Kungholms centralkyrkor. Såsom en egendomlig art af centralkyrkor må nämnas de i Sverige och Danmark förekommande, från 1600-talet härstammande s. k. rundkyrkorna (se d. o.). I. G. C. Centralorganisationen för Sveriges industri och handtverk, 1905 ombildad till Sveriges handtverksorganisation. Se Handtverks- och industriföreningar. Centralpolisen, en afdelning af polisstyrkan i Stockholm. Se Polis. Centralprovinserna (eng. Central provinces), provins i brittiska Indien, mellan 17° 50' och 24° 27' n. br. samt 76° och 85° 15' ö. lgd (fr. Gr.). De