gränsa i v. och n. till åtskilliga tributstater och till Bengalen, i ö. till Bengalen och Madras, i s. till Nizam och Berar, hvarifrån de skiljas af Godavari och dess biflod Wardha. Arealen 300,154 kvkm., af hvilka 223,920 kvkm. äro omedelbart brittiska besittningar med 9,876,646 inv. (1901) och 76,234 kvkm. tillhöra ett antal mindre vasallstater med 1,996,383 inv. (1901). Söder om Narbada genomdrages landskapet från v. till ö. af Satpura-kedjan, som har en höjd af 1,200 m., och öster om denna bergsträcka befinner sig Gondwana-platån, som utgör vattendelaren för mellersta Indien. I norr förekomma utsprång af Vindhyakedjan. Hufvudfloderna äro Narbada, med riktning åt v., samt Mahanadi och Godavari åt ö. De bördigaste, bäst odlade och tätast bebodda trakterna äro floddalarna, Chhatisgarh-slätten samt landet mellan Satpurabergen och Wardha. Hufvudprodukter äro ris (i Chhatisgarh), hvete (i Narbadadalen), hirs, oljeväxter, baljväxter och bomull (i Wardhadalen), hvilken anses för den bästa i Indien. Klimatet utmärker sig genom stor regelbundenhet i regnmängden, hvilken årligen i medeltal uppgår till 1,6 m. Temperaturen utgör i medeltal omkr. + 25° C. Torkan 1896 och 1899 förorsakade dock i denna provins svårare hungersnöd än i någon annan del af Indien och nedbragte 1891 års folkmängdssiffra med 8-9 proc. Genom hela landet sträcka sig stora skogar af tekträd och ebenholts. Stenkolslager af stor mäktighet bearbetas i ett par distrikt. Någon nämnvärd industri drifves endast i bomull och stenkol samt eldfast lera i stenkolsdistrikten. - Provinsen genomskäres af Great Indian Peninsula-järnvägen med bibanor förbi Nagpur (med fortsättning öster ut till Bengalen) och Jabalpur, hvarifrån linjen fortsattes till Allahabad. Därjämte byggdes under hungersnöden en gren af Indian Midland-järnvägen (från Sagar genom Damoh). Befolkningen består till större delen af gonder (hvilka före grundandet af riket Delhi bildade 4 stater under inhemska furstar i dessa trakter, men senare uppgingo i marattstaterna), af åtskilliga marattstammar, af hindu (såsom kurmi, katsji, pomvar och bagri) och af hindostanska stammar från Deccan. Antalet muhammedaner, parser, perser och andra främlingar är mycket ringa. 1901 voro 9,745,559 hinduer, 1,744,546 tillhörde okultiverade stammar, 307,302 voro muhammedaner, 48,183 jainer, 25,591 kristna (Ev. fosterlandsstiftelsen har ej mindre än 10 stationer bland gonderna i C.) o. s. v. Språket är i n. och ö. hindi, i s. telugu, i v. maratti, hvarjämte gondi talas i aflägsna trakter. - C., som bildades 1861 af delar af Nordvästprovinserna och Madras, hvilka förut tillhört marattriket Nagpur, och utvidgades 1872, förvaltas af en "chief commissioner" (öfverkommissarie) under generalguvernören. De bestå af 4 "divisioner" (under hvar sin "commissioner"): Chhatisgarh med 3, Nagpur, Jabalpur och Narbada med 5 distrikt hvardera. Vasallstaterna äro 15, af hvilka de största äro Bastar (33,829 kvkm., 306,501 inv. 1901), Karond (9,700 kvkm., 336,961 inv. s. å.), Patna (6,213 kvkm., 277,566 inv. s. å.), Bamra (5,150 kvkm., 123,289 inv. s. å.) och Raigarh (3,850 kvkm., 174,911 inv. s. å.). Provinsens hufvudstad är Nagpur. J. F. N. G. S-g. Centralrörelse, mek., den krokliniga rörelse, som uppkommer därigenom att en centralkraft (se d. o.) föranleder en materiell punkt eller en kropp att ständigt afvika från den rätliniga bana, som den till följd af trögheten skulle beskrifva. G.R.D.* Centralsmörjapparat. Se Smörjapparat. Centralsol, astron. Sedan man begynt föreställa sig de s. k. fixstjärnorna såsom själflysande, rörliga och vår sol liknande himlakroppar samt lämnat den ännu af Kepler omfattade åsikten att ett jämförelsevis tunt lager fruset världsämne omsluter desamma och sålunda gör dem orörliga, vaknade snart intresset att inom stjärnrymderna upptäcka system, analoga med det man hade lärt känna inom den planetariska världen. Kant, en af de förste bland de filosofer, som berört denna fråga, föreställde sig, att alla stjärnor, som man kan varsna på himlahvalfvet, bilda ett gemensamt system af för oss ofattligt stora dimensioner. I detta system beskrifva, enligt hans antagande, stjärnorna samt äfven vår sol slutna banor kring en i jämförelse med dessa kroppar mycket stor, flammande massa, hvilken sålunda inom stjärnsystemet spelar samma roll som solen inom planetsystemet. På grund däraf fick denna förmodade massa namnet centralsol. Senare undersökningar hafva likväl ej bekräftat Kants åsikter. Det är nu ett faktum, att stjärnan Sirius, som Kant antog utgöra den inom stjärnsystemet orörliga centralkroppen, eger en ganska betydlig relativ rörelse inom detsamma, och det finnes föga eller ingen sannolikhet för att tillvaron af en dylik centralmassa, som reglerar rörelserna för de milliontals stjärnor, i hvilka vintergatans skimmer upplöses af starka teleskop, framdeles kommer att ådagaläggas. Därför kan analogien med solsystemet ej mer anses ega rum. Bibehålies benämningen centralsol, måste man således därunder föreställa sig någonting helt annat än den dominerande- massan inom systemet. En dylik öfvervägande centralmassa är emellertid alldeles icke nödvändig för att ett fritt system af materiella kroppar skall kunna ega bestånd. Om t. ex. alla kroppar hade nästan samma massa och om deras inbördes afstånd vore nästan lika samt därjämte mycket stora, så att de ömsesidiga attraktionerna blefve mycket små, så skulle dessa kroppar bilda ett system (om alla banorna vore cirklar, ett speciellt slag af ellipsen, hade man ett s. k. globularsystem), i hvilket hvar och en rörde sig i en elliptisk bana, hvars medelpunkt saminanfölle med systemets tyngdpunkt. (I solsystemet sammanfaller solen med de elliptiska banornas ena brännpunkt.) Om nu en stjärna händelsevis vore i denna tyngdpunkt eller i närheten däraf och dimensionerna af dess bana därjämte vore mycket små, skulle man kunna benämna den centralsol. I denna mening tillade Mädler stjärnan Alcyone i Plejaderna (sjustjärnan) denna benämning, alldenstund han trodde sig hafva ådagalagt, att stjärnorna i själfva verket röra sig i enlighet med de lagar, som gälla inom ett system af den ofvan antydda beskaffenheten. Mädlers antagande och resultat blefvo likväl icke godkända af vetenskapen. Undersökningen hade blifvit utförd utan en sträng geometrisk utredning af frågans beskaffenhet. Frågan om en centralsol är efter dessa försök nästan bannlyst från astronomiens forskningsfält. Men icke nog därmed: man begynner alltmer anse, att vår sol tillhör ett stjärnsystem, som ej står i något omedelbart sammanhang med vintergatans