få pumpen att taga vatten. Sugröret är fördenskull försedt med en fotventil, som under påfyllningen hindrar vattnet att rinna ut nedtill. Drifkraften på vattnet utgöres af trycket från skoflarna. Detta tryck är icke radiellt, ej heller är det till storleken bestämdt på samma sätt som centrifugalkraften (se d. o.).

Fig. 1.    Centrifugalpump.    a längdsnitt,
b tvärsnitt.</img>

Denna är sålunda icke drifkraften,
och benämningen centrifugalpurnp är alltså
oegentlig. Turbinpump är en mera passande benämning,
som ock begagnas, ehuru ej så mycket som den
förra. Centrifugalpumpen lämpar sig företrädesvis för
uppfordring af stora vattenmängder vid icke alltför
stora lyfthöjder, men på senare tiden har man dock,
förnämligast genom att uppdrifva omloppstalet till
flera tusen hvarf i minuten, lyckats komma till
en uppfordringshöj d af flera hundra meter. För
öfrigt 
användas numera vid stor höjd flera uti samma kåpa
insatta, på en gemensam axel anbragta pumphjul,
af hvilka det första matar det andra, detta det
tredje o. s. v. I dessa s. k. compound-
eller seriepumpar blir hela lyfthöjden sålunda
afdelad i flera i regeln lika delar, hvilket
påtagligen underlättar vattenuppfordringen till
en stor höjd.    O. E. W. 

Fig. 2.    Centrifugalpump med elektromotor.</img>

Centrifugalregulator, mek.,
en apparat, som nyttjas för reglering af rörelsen
hos kraftmaskiner, särdeles landtångmaskiner, och
hvars verkan beror på centrifugalkraften. Watt
gjorde vid sin ångmaskin bruk af sådana, men
redan före honom voro de använda vid engelska
väderkvarnar. Centrifugalregulatorn utgöres af
två metallkulor (se fig.), hvilka äro fästa vid
de nedre ändarna af två stänger, som äro rörliga
kring en vertikal axel, hvilken sättes i rörelse af
kraftmaskinen. Genom centrifugalkraften drifvas dessa
kulor allt längre från hvarandra, ju hastigare axeln
roterar. När denna regulator användes vid ångmaskinen,
sättes den (med häfstänger eller på annat sätt)
i förbindelse med en ventil i det rör, som leder
ångan till cylindern. Om ångmaskinen går
med normal hastighet, är den ånga. som ventilen
insläpper, tillräcklig att bibehålla denna hastighet;
men när, genom förminskadt motstånd hos arbetsmaskinen
eller af annan orsak, hastigheten hos ångmaskinen,
och följaktligen hos regulatorn, växer, föras kulorna
längre ifrån hvarandra; de vid dem fästa stängerna
bilda då en större vinkel mot hvarandra, och genom
utväxlingen vrides ventilen, så att ångtilloppet
till cylindern förminskas. Äfven hastigheten blir då
mindre, hvilket har till följd, att kulorna närmas
och att ventilen öppnar ångtilloppet. På detta sätt
reglerar ångmaskinens rörelse sig själf, så att dess
hastighet hålles inom vissa gränser. Äfven vid andra
maskiner (vattenkraftsmaskiner m. fl.)
gör man med fördel bruk af
centrifugalregulatorn. Denna apparat
förekommer under en mängd olika former.

</img>
G. R. D.*

Centrifugaltorkmaskin.   Se Torkmaskin.

Centrifugalventilator l. Fläkt, mek., en blåsmaskin,
anordnad i det väsentliga på samma sätt som den
s. k. centrifugalpumpen (se d. o.), men med i
regeln större dimensioner och ännu hastigare gång;
verkningssättet är detsamma i båda maskinerna. I
vidstående figur synes i midten luftintaget och
invid detsamma den lilla remskifva, som drifver
turbinhjulet. En del af afloppsledningen för den
komprimerade luften synes äfven; den utgör en 
fortsättning af den snäckformiga kåpan. 

</img>
Står luftintaget
i förbindelse med ett slutet rum, förtunnas luften
i detta. Ventilatorn är då sugande, och den utsugna
luften utdrifves i atmosfären. Om däremot kåpan vid
hjulomkretsen står i förbindelse med ett slutet rum,
är ventilatorn tryckande, och luften i detta rum
komprimeras därvid i någon mån; den atmosfäriska
luften insuges då genom öppningen invid axeln. En mera
afsevärd tryckskillnad kan emellertid icke åstadkommas
medelst ifrågavarande maskin. Centrifugalventilatorer
finnas af flera olika konstruktioner: med parallella
eller konvergerande sidoytor, med