plana eller krökta skoflar o. s. v. Jfr Ventilator. G. R, D. O. E.W. Centrina, zool., hajsläkte, tillhörande fam. tagghajar. Båda ryggfenorna äro försedda med en stark tagg. Bålen är tämligen hög och trekantig i tvärgenomskärning; å hvardera sidan af buken finnes ett hudveck. Underkäkens tänder äro triangulära, fint sågade, öfverkäkens smala, kägelformiga. En art, C. salviani, förekommer i Medelhafvet och närgränsande delar af Atlantiska oceanen. L-e. Centripetal (af lat. centrum, medelpunkt, och petere, söka), som sträfvar att närma sig medelpunkten. Jfr Centrifugal. Centripetalkraft, mek., den på en tyngd, T, gående i kroklinig bana, verkande, utefter banans krökningsradie liggande och inåt banans centrum riktade kraft, som tvingar T att ändra riktningen af sin hastighet. Centripetalkraften är lika stor med, men motsatt den från T utgående och på en eller flera andra kroppar verkande centrifugalkraften (se d. o.) för T. O. E. W. Centro-Amerika. Se Central-Amerika. Centrolobium Mart., bot., växtsläkte af fam. Leguminosæ, omfattande några höga träd, som förekomma i tropiska Amerika. C. robustum, brasilianernas araribá, lämnar det värdefulla bruna, strimmiga zebraträet. Under namn af zebraträ komma äfven från palmer och från Omphalobium Lambertii (af fam. Connaraceæ) härstammande träslag i handeln. G. L-m. Centronotus gunellus, zool. Se Tejstefisken. Centrophorus, zool., hajsläkte, tillhörande fam. tagghajar. Ryggfenornas tagg är stundom så liten, att den döljes under huden. Munnen är vid. Underkäkens tänder hafva utåt riktad spets, öfverkäkens äro riktade nedåt, trekantiga eller smala. Hos somliga arter äro hudtänderna bladformiga, stjälkade eller försedda med ribbor. Nio arter äro kända från nordamerikanska och sydeuropeiska kuster, Japan m. fl. st. De torde lefva på större djup än andra hajar. L-e. Centrosfär, bot. Se Cell 2. Centrosom, bot. Se Cell 1. Centrospermæ, bot., växtserie inom de frikronbladiga dikotyledonerna, utmärkt af vanligen tvåkönade blommor med undersittande, enkelt eller dubbelt, aktinomorft hylle, kampylotropt fröämne, krökt embryo (däraf äfven namnet Curvembryæ) och perisperm. Centrospermerna äro till största delen örter med enkla blad. De viktigaste hithörande familjerna äro Chenopodiaceæ, Amarantaceæ, Nyctaginaceæ, Phytolaccaceæ, Aizoaceæ, Portulaccaceæ, Basellaceæ och Caryophyllaceæ. G. L-m. Centrum (lat.), medelpunkt, midtpunkt. - C. curvaturæ, geom., krökningscentrum. - C. gravitatis, mek., tyngdpunkt. - C. oscillationis, mek., svängningspunkt. - C. pressionis, mek., tryckningscentrum. - Geometriskt centrum, geom. Se Medelpunkt. - Optiskt centrum, fys. Se Optiska medelpunkten. Centrumboggi. Se Boggi. Centrumborr. Se Borrar. Centrumvinkel. 1. Geom. En vinkel, som begränsas af två radier i en cirkel och följaktligen har sin spets i cirkelns medelpunkt. - 2. Tekn. Ett instrument för bestämmande af cirkelrunda ytors medelpunkt. Det utgöres af en fast linjal, anbragt mellan två rörliga vinkelben, som öppna sig likformigt åt hvar sitt håll, så att linjalen alltid delar vinkeln midtitu. Låter man vinkelbenen omfatta ytans omkrets och i två lägen uppdrager ritsar efter linjalen, är ritsarnas skärningspunkt den sökta medelpunkten. Instrumentet kallas äfven centrervinkel. Cent-suisses [sa sui'ss], fr. Se Schweizergardet. Centum cellæ, äldsta namnet på Civita Vecchia. Centumviri (lat., af centum, hundra, och vir man), "hundramännen", fornromersk domstol. Dennas befogenhet är icke närmare känd, men den tyckes hafva dömt i vissa civilmål, synnerligen arfsfrågor och egotvister. Antalet domare var, noga taget, 105 (3 ur hvarje af de 35 tribus). R. Tdh. Centunculus minimus L., Knutarv, bot., en till fam. Primulaceæ hörande, mycket liten, glatt ört med små, hvita blommor i bladvecken, som växer sällsynt på fuktig sandjord i södra Sverige. G. A. (G. L-m.) Centuria (lat., af centum, hundra). 1. Afdelning af det romerska folket, enligt den Servius Tullius tillskrifna författningen. Denne konung uppgifves nämligen hafva omdanat det romerska samhällsskicket för att med staten införlifva plebejerna. I stället för den patriciska släktstaten uppkom ett på lagligen fastställd medborgarrätt grundadt och af såväl plebejer som patricier bestående samhälle. Folkets indelning grundades, efter Solons föredöme, på förmögenheten såsom norm för aktivt deltagande i statsbördorna, krigstjänsten och skattebidragen. Till huru stor del den författning, som bär Servius' namn, härrör från honom själf, är dock svårt att säga; det tyckes, som om den först med tiden utvecklat sig till den form, den slutligen fick, men utan tvifvel fastställdes tidigt den bestämmande grundsatsen. Man bildade af de besutne (assidui) eller fastighetsegarna (locupletes), hvilka hade att erlägga skatt samt voro berättigade och förpliktade att göra krigstjänst, fem klasser. Utom dessa funnos de, som upptogos endast för sina personer (capite censi) och kallades proletarii (proletärer), såvida som de endast genom att ega barn (proles) voro staten till gagn. Medborgarna skulle i krig själfva bekosta sin utrustning, och skatten stod i förhållande till hvars och ens uppskattade förmögenhet (jfr Censor). För de ofvan nämnda fem klasserna ställde sig förhållandet antagligen sålunda: för l:a klassen (enligt ett vanligt antagande) 20 jugera (plogland à 28,800 romerska kvadratfot, = 2,518,88 kvm.), värderade till 20,000 libral-as eller 100,000 sextantar-as (à c:a 7 öre). <table > <td l>2:a kl. <td r>(15 <td c>jug.) <td r>15,000 <td c>libr. <td c>75,000 <td c>sext. <td l>3:e » <td r>(10 <td c>» ) <td r>10,000 <td c>» <td c>50,000 <td c>» <td l>4:e » <td r>( 5 <td c>» ) <td r>5,000 <td c>» <td c>25,000 <td c>» <td l>5:e » <td r>( 2 <td c>» ) <td r>2,500 <td c>» <td c>12,500 <td c>» </table> Det sista, hvarom dock olika uppgifter finnas, var minimum för att gälla såsom besuten. Hvarje klass var indelad i centurier (egentl. hundramannaflockar, sedan afdelningar med obestämdt antal personer). I l:a klassen funnos 18 centurier, som hade skyldighet att göra krigstjänst till häst (ryttare eller riddare), och 80 centurier fotfolk. Den 2:a, den 3:e och den