4:e klassen innefattade 20 centurier hvardera, den 5:e 30. Dessutom gjordes skillnad i ålder, näml. mellan juniores ("yngre"), från 17 till 46 år, och seniores ("äldre"), från 46 till 60 år. De förre skulle tjäna i fält, de senare egde endast skyldighet att försvara Rom mot fientliga anfall. Af de 170 fotfolkscenturierna bestodo 85 af yngre och 85 af äldre män. Riddarcenturierna utgjordes endast af yngre. Dessutom funnos 2 centurier "handtverkare" (ingenjörer, smeder, timmermän) och 2 centurier fältmusikanter. Centuriernas antal var således i allt 192 eller, om obesutna medräknas, hvilka sedan blefvo en centuria för sig, 193. Omyndiga faderlösa barn och ogifta kvinnor hade att i stället för utgörande af krigstjänst erlägga afgifter till underhåll af rytteriets hästar. Klass- och centurieindelningen, som ursprungligen hade militärisk karaktär, så att folket uppträdde såsom "den sammankallade hären" eller "det stridsrustade häruppbådet", blef äfven grund för rösträtten. Se Comitia (centuriata). 2. En afdelning af den romerska legionen. Se Legion. R. Tdh. Centuriæ magdeburgenses (lat.). Se Magdeburg-centurierna. Centurion (lat. centurio), befälhafvare för en centuria, 1/60 af den romerska legionen. Se Legion.

Centurion från äldre  romersk tid.
Centurion från  kejsar Trajanus' tid.</img>

Centurio senex, zool. Se Vampyrer.

Centuripe [tsen-], förr Centorbi, stad i
italienska prov. Catania (Sicilien), på en 
höjd vid floden Simeto (703 m. ö. h.), s. v. om
Etna. 11,311 inv. (1901). Svafvelgrufvor. C.,
forntidens Kentoripa, af hvilket ruiner finnas, var
en af sikulernas hufvudorter och äfven under romerska
republikens tid ett betydande samhälle. Där föddes
Cornelius Celsus.

Cèpe [säp], i Frankrike namn på några läckra
svampsorter (Boletus edulis m. fl.).

Cephaelis Sw., bot. farm.   Se Uragoga.

Cephalæa.   Se Cephalalgia.

Cephalalgia 1. Cephalæa (lat., af grek. kefale,
hufvud, och algos, smärta), hufvudvärk.

Cephalanthera Rich., Skogslilja, bot., växtsläkte
inom fam. Orchidaceæ, innefattande tämligen stora
örter med rotstock, bladig stjälk, långa smala
blad, stora, röda eller hvita blommor i glest
ax. Tre arter finnas i Sverige, af hvilka två,
C. rubra Rich. och C. grandiflora Krok, förekomma på
spridda ställen, ehuru sällsynt, från södra Sverige
till Mälarprovinserna, medan C.- Lonchophyllum
Rchb. är anträffad endast i Skåne och på Gottland.
G. A. (G. L-m.)

Cephalaspis Ag. (af grek. kefale, hufvud, och aspis,
sköld), paleont., fossilt fisksläkte, tillhörande de
pansarklädda ganoiderna. Hufvudet var betäckt af en
stor halfmånformig sköld, nära hvars midt ögonen hade
sin plats. Kroppen, betydligt smalare än hufvudet,
bekläddes med i rader sittande, tätt till
hvarandra fogade mindre plåtar. C. är
egentligen devonisk, men förekommer
också i allra yngsta öfversilur.
G. L.*

Cephalolophus, zool., ett afrikanskt antilopsläkte,
hvaraf 38 arter äro kända. Alla äro små, de minsta ej
större än en hare; hornen äro raka, prylformiga och
förekomma endast hos hannarna.                 L-e.

Cephalonia.   Se Kefallenia.

Cephalophora, zool., en af Blainville uppställd
klass inom blötdjurens afdelning, omfattande
alla dem bland dessa djur, hvilka, i motsats
till musslorna (Acephala), ega ett mer eller
mindre tydligt hufvud, på hvilket de egentliga
sinnesorganen hafva sin plats. Jfr Blötdjur.
F. A. S.*

Cephalopoda, zool.  Se Blötdjur.

Cephaloptera, zool. Se Djäfvulsrockor.

Cephalopterus, zool. Se Parasollfågelsläktet.

Cephalotaxus Sieb. et Zucc., bot., växtsläkte
tillhörande fam. Coniferæ, hvilket innefattar 4 i
Japan och Kina växande arter, som likna idegranen. De
odlas i växthus och vinterträdgårdar. G. L-m.

Cephalothoracopagus (af grek. kefale, hufvud, thorax,
bröst, och pageis, förenad). Se Missbildning.

Cephalothorax (af grek. kefale, hufvud, och thorax,
se d. o.), hos många kräftdjur och hos flertalet
spindeldjur en sammanhängande kroppsafdelning, bildad
genom ett större eller mindre antal torakalsegments
förening med hufvudet.            L-e.

Cephalotus, bot.  Se Insektätande växter.

Cephalus, den latinska namnformen för Kefalos (se
d. o.).

Cepheus. 1. Grek. och rom. myt. Se Kefeus. -
2. Astron. Stjärnbild på norra stjärnhimmeln, nära
nordpolen.

Cephisus l. Cephissus.   Se Kefisos.

Cepola, zool.  Se Cepolidæ.

Cepolidæ, zool., familj tillhörande
ordn. Acanthopterygii och klassen fiskar. I systemet
har familjen sin plats mellan smörbultarnas
och slemfiskarnas familjer (Gobiidæ och
Blenniidæ). Kroppen är mycket långsträckt
och sammantryckt samt försedd med mycket små
fjäll. Anal- och ryggfenorna äro mycket långa
och hafva uteslutande mjuka strålar. Gälspringan
är vid, stjärtkotorna många. Hithörande fiskar
äro små och lefva i den nordliga tempererade
zonens haf. Släktet Cepola lefver i Stilla hafvet,
Medelhafvet och östra Atlanten (vid England o. s. v.).
L-e.

Ceprano [tse-], stad uti italienska prov. Roma, vid
Liri och järnvägen Rom-Neapel. Omkr. 2,500 inv. (1901;
som kommun 6,185). Ruiner af forntidens Fregellæ.

Cer, kem., ett metalliskt grundämne. Se Cerium.

Cera (lat.), vax.

Cerafani l. Cerofani (af lat. cera, grek. kero's, vax,
och grek. fainein, låta synas). 1. Halft genomskinlig
vaxrelief, framställd genom gjutning af vanligen
färgadt vax i gipsformer, hvilka i sin ordning
tagits öfver en modell, som medelst bengrifflar
formats ur ett på en glasskifva utbredt vaxlager,
hvarvid ljusare och mörkare partier frambringats genom
olika tjock påläggning. - 2. Transparangmålning på
shirting med vaxfärger, för dekorering af fönster
eller rullgardiner.