Beståndsdelarna sammansmältas, blandas med hvarandra, silas genom linne och utgjutas i tunt lager, i kapslar eller papperslådor lör att svalna. Sjunde upplagan af svenska farmakopén upptog tre slag af cerat: ceratum album, hvitt cerat, ceratum flavum, gult cerat, samt ceratum rubrum, rödt cerat, som färgades rödt medelst barken af alkannarot. Detta cerat (hvars förnämsta beståndsdel var med bensoe försatt, skiradt ister, s. k. axungia benzoata) kallades af allmänheten vanligen "mun-pomada", emedan det oftast begagnades att stryka på sår och sprickor å läpparna. Ceraterna äro numera uteslutna ur farmakopén. I deras ställe användas vanligen vaselin, lanolin e. d. O. T. S. (C. G. S.) Ceratites De Haan . (af grek. keras, horn), paleont., en i triassystemet förekommande ammonitform. Se Ammoniter, fig. 2. Ceratium, bot. Se Dinoflagellatæ och Plankton. Ceratodus Ag., zool., ett till lungfiskarna (Dipnoi) hörande, särdeles märkvärdigt släkte, som andas med både galär och lunga samt har ett fisklikt utseende, långt bakåt belägna bukfenor och kroppen klädd af breda, rundade fjäll, som täcka hvarandra taktegelformigt. Yttre gälar saknas, bröst- och bukfenor äro stora, lungan är enhetlig. De egendomliga tandskifvor, med hvilka munnen är väpnad, likna fullkomligt vissa i den s. k. musselkalken af triasformationen anträffade fisktänder, som man förr trodde hafva tillhört något slags haj. Af denna orsak hade släktet C. (af grek. keras, horn, och odus, tand), redan långt innan det upptäcktes lefvande, fått sitt vetenskapliga namn. Svårligen kunde man då ana, att ett djur, som annars var samtidigt med för länge sedan försvunna djurformer, ännu skulle lefva. Det upptäcktes på 1860-talet i Queensland, i det tropiska Australien. Redan länge hade detta märkliga djur varit kändt af infödingarna, som kallade det "baramunda" (barramunda), och af de engelske nybyggarna, som för smaken af det läckra köttet gåfvo det benämningen lax ("salmon").

Ceratodus miolepis.</img>
Till kroppsformen påminner C., liksom de andra 
dipnoerna, något om ålen och tyckes, liksom denne, 
för det mesta lefva på slammig botten och i dyiga 
floder. Enligt den tyske naturforskaren Semons 
iakttagelser andas C. både med gälar och lunga, men 
är ett fullständigt vattendjur. När de stillastående 
vattensamlingarna blifva öfvermättade af skadliga 
gaser, beger sig fisken upp till vattenytan och 
begagnar sig där af sin lunga i stället för gälarna. 
Lungandningen är således hos C. ej, såsom hos en 
annan lungfisk (Protopterus), en anpassning till ett 
periodiskt lif på det torra, utan snarare till ett lif i 
för andning odugligt vatten. Enligt samme forskares 
undersökningar lifnär sig C. ej, som man förr 
antog, af de växtdelar, som i stor myckenhet finnas i 
dess tarmkanal, utan af den massa små vattendjur 
(insekt-, fisk- och grodlarver, blötdjur, maskar, 
kräftdjur), som lefvat på de förtärda växterna. Man 
har särskilt två arter: C. forsteri och C. miolepis, 
med en längd af intill 1,80 m. (Jfr Dipnoi.)  Se 
vidare Günther, "Description of Ceratodus" (1871), 
och Semon, "Zoologische forschungsreisen in Australien" 
(1891-93).
   L-e. 

Ceratonia Siliqua.  Blombärande gren jämte frukt.</img>
Ceratonia L., bot., växtsläkte af fam. 
Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ. Dit hör blott en enda 
art, C. Siliqua L., johannesbrödträdet. 
Detta, som förekommer vildt och odladt i Medelhafstrakterna, 
är ett litet eller medelstort träd med ständig, 
mörk grönska. Bladen äro parbladiga, 
läderartade. Blommorna äro små, kronlösa och sitta i 
klasar, som utbryta från sidan af grenar, bildade 
ett föregående år. Frukterna äro tumsbreda, 3-8 
gånger så långa som breda, med något krökta och 
platta baljor. De affalla oöppnade och innehålla en 
söt märg. I rått tillstånd begagnas de som näringsmedel 
för människor och boskap. Frukten utgör 
drogen fructus Ceratoniæ l. Siliqua dulcis och kallas 
hos oss johannesbröd. Den har äfven medicinsk 
användning och nyttjas rostad och mald som kaffesurrogat. Det var med baljor af 
ifrågavarande växt ("draf"), som den förlorade sonen (jfr Luk. 15: 16) begärde att få 
stilla sin hunger. Fröna tjänade fordom som viktmått för juvelerare (af keration, 
det grekiska namnet på baljan, kommer ordet "karat"). Namnet johannesbröd härrör 
däraf att, enligt sägnen, Johannes döparen närde 
sig med frukter af detta träd, under det att han 
vistades i öknen. 
   Ldt. (G. L-m.)

Ceratophrys, zool., hornpaddorna, ett till Anura 
hörande, sydamerikanskt amfibiesläkte, som har stort 
och bredt hufvud samt företrädesvis utmärker sig 
därigenom, att ögonlocken äro utdragna till höga 
spetsar och att hos somliga arter ett sköldlikt 
benstycke är inlagradt i rygghuden, en sällsynt 
företeelse hos de nakna amfibierna.  Se vidare 
Amfibier.
   L-e.

Ceratophyllaceæ, bot., växtfamilj, som innefattar 
blott ett släkte, Ceratophyllum L., med 2 arter i 
Skandinavien. Dessa äro nedsänkta sötvattensväxter, 
utan rötter, med kranssittande, upprepadt tvågreniga