blad. C. demersum (hornsärf), som förekommer upp till södra Norrland i sjöar och dammar, odlas ofta i akvarier. G. L-m.

Ceratophyllum demersum.  a han- och honblomma, b frukt, 
c honblomma, d frukt tvärskuren.</img>

Ceratopyge Corda (af grek. keras, horn, och 
pyge, stjärt), paleont., trilobitsläkte med en 
hornliknande tagg på hvardera sidan af 
stjärten, något liknande en tvestjärt 
(däraf namnet C. forficula). C. är 
funnen i Sveriges och Norges lägsta 
rent undersiluriska lager (kalksten 
och skiffer), den s. k. 
Ceratopyge-zonen (regio ceratopygarum 
Angelin). 

</img>
   A. Hng.

Ceratopyge-kalk.  Se Ceratopyge-lager.

Ceratopyge-lager, geol., kallas i Sverige de 
äldsta undersiluriska lagren. De utgöras dels af 
skiffer, dels af kalk (ceratopyge-kalk), och 
de undre lagren äro ofta så rika på gröna korn af 
mineralet glaukonit, att de blifva af lös, jordartad 
beskaffenhet. Lagren (Angelins regio ceratopygarum) 
hafva erhållit sitt namn efter trilobitsläktet 
Ceratopyge, hvilket jämte åtskilliga andra trilobiter och 
brakiopoder är för desamma utmärkande. Senare 
årens undersökningar hafva ådagalagt, att de 
underliggande kambriska lagren gradvis öfvergå i 
ceratopyge-lagren; någon skarp gräns mellan de 
kambriska och siluriska bildningarna är följaktligen icke 
för handen.
   A. G. N.

Ceratopyge-zonen.  Se Ceratopyge.

Ceratospongiæ, zool., hornsvampar.  Se Badsvamp.

Ceratozamia, bot.  Se Cycadales.

Ceratum (lat.), "vaxsalfva", farm.  Se Cerat.

Cerberus (lat., grek. KSQ^EQOS), grek. och rom. 
myt., ett väsen, som bevakade ingången till Hades. 
Han framställes vanligen som en hund med tre hufvud 
och ormar vid kroppen, särskildt halsen, eller 
ormsvans. Herakles (se d. o.) skall enligt sagan ha 
lyckats föra honom upp från Hades och tillbaka 
igen.
   H. Sgn.

Cercaria, zool, ett utvecklingsskede i sugmaskarnas
generationsväxling. Fordom ansågos de dithörande
formerna bilda ett själfständigt släkte bland
inälfsmaskarna och upptogos därför under
ett eget namn i systemet. Se Distomum,
F. A. S.*

Cerceau [särså], Jacques Androuet de, fransk arkitekt
och gravör, f. omkr. 1520, verksam i Orleans,
Rom och Paris. Hans arkitektur- och ornamentstick
äro originalarbeten, hvaremot hans historiska blad
betraktas såsom kopior. O. G-g.

Cerchi [tje'rki], florentinsk släkt. Se Donati
och Florens (historia).

Cercis L., Judas-lind, bot., växtsläkte af
fam. Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ. De 5
arterna äro träd eller buskar, med breda, vid basen
hjärtlika blad samt röda eller hvita blommor på bar
kvist. De odlas som prydnadsväxter i trädgårdar,
ofta i form af spaljé. Två af dem uthärda klimatet
i Skåne, nämligen C. siliquastrum L. (vild i södra
Europa och orienten) samt C. canadensis L. (från
Nord-Amerika). Den vackert ådriga veden af dessa båda
arter nyttjas.till svarfveriarbeten m. m. (Namnet
Judaslind härrör däraf att, enligt traditionen, Judas
Iskariot hängde sig i ett träd af förstnämnda art.)
Ldt. (G. L-m.)

Cercle [sä'rkl], fr., krets; sällskap; cirkel.

Cercolabes, zool., ett i norra delarna af
Syd-Amerika och södra delarna af Nord-Amerika
lefvande piggsvinssläkte, försedt med gripsvans,
med hvars tillhjälp de dithörande arterna
klättra i träd, af hvilkas blad och frukter
de lefva. En art, C. prehensilis, cuandu,
allmän i Guyana, Brasilien och Bolivia, är
eftersökt för sitt välsmakande kött. Indianerna
använda dess taggar till prydnader m. m.
F. A. S.*

Cercoleptes caudivolvulus, zool. Se 
Vecke1björnen.

Cercopithecus, zool.   Se Markattorna.

Cercospora, bot., svampsläkte af afd. Hyphomycetes,
med en mängd arter, af hvilka flera förorsaka sjukdom
på bladen af åtskilliga kulturväxter: lind, vinranka,
selleri, sockerbeta, potatis m. fl. Sjukdomen visar
sig som gula eller bruna fläckar och kan göra ganska
stor skada.                 G. L-m.

Cerdagne [-da'nj], sp. La Cerdaña, kallas området
på ömse sidor om östra delen af Pyrenéerna, både på
franska och spanska sidan, omkring floden Segre. Det
beboddes i forntiden af ceretanerna samt utgjorde i 
11:e och 12:e årh. ett eget grefskap. Den norra delen
tillföll Frankrike 1659.

Cerdic, konung af Wessex, d. 534. Se England
(historia).

Cerealier (lat. cerealia, af Ceres. åkerbrukets
gudinna). 1. Rom. myt. Fest till Ceres' ära 19
april. Se Ceres. - 2. Landtbr. Sädesväxter, spannmål.

Cerebellum (lat.), lilla hjärnan.

Cerebral (af lat. cerebrum, hjärna), som hör
till eller har afseende på hjärnan. Detta ord
förekommer i åtskilliga sammansättningar,
t. ex. cerebral-system, den del af en djurkropps
nervsystem, hvilken innefattar hjärnan och de ifrån
denna utgående nerverna.

Cerebraler (af lat. cerebrum, hjärna), språkv. Se
Kakuminaler.

Cerebralganglier (af lat. cerebrum, hjärna), fysiol.,
hjärnganglier.