Cerebration (af lat. cerebrum, hjärna) kallas stundom i psykologien den omedvetna hjärnverksamhet, hvarigenom en del psykologer söka förklara de fakta, hvilka andra tolka såsom yttringar af ett omedvetet själslif. Så t. ex. antages, att det är genom en sådan omedveten cerebration, som ofta en minnesbild, som vi förgäfves sökt afsiktligt erinra oss, sedan, när vi tänka på något helt annat, bringas att dyka upp i medvetandet. S-e. Cerebrin (af lat. cerebrum. hjärna), en af de cerebrosider, som kunna framställas ur hjärnans protagon. Den bildar ett hvitt, icke kristalliniskt pulver, olösligt i eter och kall alkohol, lösligt i kokande alkohol. Vid upphettning smälter cerebrin och sönderdelas därvid. S. J-n. Cerebrosider (af lat. cerebrum, hjärna), gemensamt namn på sådana kväfvehaltiga, men fosforfria ämnen, hvilka erhållas genom försiktig behandling med alkalier af protagon (se d. o.) och hvilka utmärkas däraf att de vid inverkan af utspädda syror klyfvas under bildande af reducerande kolhydrat (galaktos) och vid kraftig oxidation gifva upphof till fettsyror med hög kolhalt (stearinsyra o. s. v.). Cerebrosider eller kanske rättare ämnen, ur hvilka sådana kunna framställas, förekomma i hjärnan och märghaltiga nervtrådar, men äfven i varceller o. s. v. S. J-n. Cerebrospinalmeningit, patol. Se Hjärnsjukdomar. Cerebrospinalsystem, anat., systemet af de hos vertebrerade djur befintliga, i ett sammanhang stående nervösa delar, som bilda hjärna (cerebrum) och ryggmärg (medulla spinalis) samt de från dem utgående nerverna. Cerebrospinalvätska. Hjärnans (lat. cerebrum) ventriklar, subdural- och subarachnoidealrummen samt ryggmärgens (lat. medulla spinalis) centralkanal innehålla en vattenklar, färglös, svagt alkalisk vätska, som väl närmast är att betrakta såsom ett slags sekret. Den koagulerar icke och är mycket fattig på fasta beståndsdelar. Under patologiska förhållanden kan ägghvitehalten ökas, utan att dock på långt när komma upp till den vanliga lymfans. Cerebrospinalvätskans fysiologiska betydelse är antagligen att söka däruti att densamma genom förmedlandet af samband mellan hjärnans och ryggmärgens håligheter underlättar hjärnsubstansens eftergiflighet vid ökadt tryck på hjärnan till följd af ökad blodtillförsel. S. J-n. Cerebrum (lat.), hjärna. - C. abdominale, bukhjärna. Ceredisium, förr namn på staden Céret. Cerefolium, bot. Se Hundloka och Körfvel. Ceremoni (lat. cærimonia 1. ceremonia, fr. cérémonie), yttre formalitet af symbolisk beskaffenhet; vedertaget bruk vid högtidliga tillfällen, högtidlighet; öfverdrifven höflighet, krus. - Ceremonibal. Se Bal. Ceremoniallagen. Se Judendom. Ceremonibild, framställning inom bildkonstens område af en ceremoni eller högtidlighet, såsom en uppvaktning, en hyllning med eller utan frambärande af gåfvor, en presentation, en invigning e. d. Det gäller här mera att återgifva en gruppering af figurer, såvidt möjligt i kostym- och porträttrogen framställning och försatta i en lämplig omgifning, än en liffull, spännande handling. Gränserna till besläktade arter af den historiska konsten äro högst sväfvande. - Ceremonibilder förekomma under alla konstperioder, från faraonernas och de persiske storkonungarnas tider fram till de stora krönings- och paradframställningarna i våra dagar. Äfven inom det religiösa måleriet förekommer ett stort antal framställningar, som egentligen äro att anse som ceremonibilder, t. ex. "Konungarnas tillbedjan", de s. k. "Heliga samtalen" (sacre conversazioni) m. fl. Ceremoniel, sammanfattningen af de formaliteter, som skola iakttagas vid en högtidlighet; föreskrift om sådana formaliteter. Ceremonimästare, person (företrädesvis hofämbetsman), som har att öfvervaka, att ceremoniel behörigen iakttagas. Ceremoniös (fr. cérémonieux), kruserlig, stel. Cereoli (lat.), farm., cylindriska stafvar eller koniska tappar af någon mjuk medikamentös massa, ofta sammansatt af kakaofett, glycerinlim e. d., hvari verksamma läkemedel anbragts. De äro afsedda att införas i slemhinnekanaler eller fistelgångar, för att där småningom smälta och låta det inblandade läkemedlet antingen verka lokalt eller uppsugas och framkalla någon allmänverkan på organismen. C. G. S. Cereopsis, zool Se Kappgåsen. Ceres, rom. myt., sädens eller åkerbrukets gudinna. Föreställningen om henne och hennes kult sammansmälte så tidigt med dyrkan af den grekiska Demeter, att man svårligen kan urskilja hvad som tillhörde det äldre och inhemska betraktelsesättet. Det tyckes emellertid, som om C. företrädesvis varit en plebejisk gudomlighet, dyrkad tillsammans med Liber och Libera, hvilka man sedan sammanblandade med Dionysos och Persefone. År 496 f. Kr. utlofvades under en hungersnöd ett tempel åt C., och det byggdes vid foten af Aventinus, intill rännarbanan, samt invigdes tre år därefter. De plebejiske edilerna hade befattning med Ceres' tempel - där deras uppsikt öfver tillförseln af lifsmedel stod i samband med åkerbruksgudinnans tjänst -, och plebejernas arkiv tyckes hafva förvarats där. Den förnämsta festen till C:s' ära (cerealia) firades i april, bl. a. med lekar i rännarbanan, anordnade af edilerna, och andra högtidligheter. Man anställde offer af svin, och plebejerna höllo måltider, vid hvilka de bekransade sig med blommor. Vid samma tillfällen brukade man ock kasta födoämnen, särskildt fruktbarhetens symbol, nötter, ut bland folkmassan. Äfven vid skördetiden firades till C:s' ära en fest med offer, framför allt af förstlingen af skörden. Jfr Demeter. R. Tdh. Ceres, astron., en af de mellan Mars och Jupiter belägna småplaneterna och den första, som upptäcktes (l jan. 1801, af Piazzi i Palermo). Ceres, hufvudort i Bokkeveld (se d. o.). Ceresin (af lat. cera, vax) 1. Mineralvax, en vaxliknande substans, som erhålles ur mineralet ozokerit (bergvax) genom upphettning med svafvelsyra och produktens blekning. Ceresin förekommer i handeln med alla nyanser mellan gult och hvitt och har en betydande teknisk användning såsom surrogat för vax vid appretering af väfnader, boning af golf och möbler, vaxning af papper för