inpackning af icke luftbeständiga ämnen, vidare som tillsats till stearin- eller vaxmassan Tid ljusfabrikation m. m. G. H-r. Ceresio [t j e-], Lago C., it., Luganosjön. Ceresole [tje-], Ceresuola l. Cerisoles, by i den italienska prov. Cuneo (Piemonte). 11 (14?) april 1544 besegrade fransmännen där en österrikisk-spansk här. Detta var den sista drabbningen under krigen mellan Karl V och Frans I. Cerespulver, ett af dansken J. L. Jensen uppfunnet pulver, hufvudsakligast bestående af svafvel-kalium. Upplöst i vatten, användes det vid behandling af sotigt utsäde, för att sotsvampen skall förstöras. G. L-m. Ceresuola [t j e-]. Se Ceresole. Céret [-ra], i medeltiden Ceredisium, arrondissemangshufvudstad i franska depart. Pyrenées-orientales, nära floden Tech. 3,049 inv. (1901). Där sammanträdde år 1660 spanska och franska befullmäktigade för att reglera gränsen mellan Spanien och Frankrike på grund af Pyreneiska freden. Ceretaner, namn på ett folk, som fordom bodde i Cerdagne. Cereus Haw., bot., växtsläkte af fam. Cactaceæ. Det innefattar mer än 100 arter, af hvilka de flesta växa i Mexico. Stammen är utdragen på längden, antingen upprätt och pelarlik eller klängande samt fårad eller kantig. Blommorna äro oftast stora och praktfulla, hvarför många bland arterna odlas som prydnadsväxter i växthus och boningsrum. Främst bland dessa arter må nämnas C. grandiflorus Mill., nattens drottning, från Västindien, med hänsyn till blommans storlek, skönhet och vällukt en af de yppersta bland alla kaktusväxter. Dess blommor äro ända till 23 cm. breda samt hafva guldgula foderblad och snöhvita kronblad. De öppna sig på kvällen och sluta sig vid soluppgången; under denna tid sprida de en härlig vaniljlukt. Hvarje blomma varar endast en natt. - Allmänt odlade arter äro C. flagelliformis Mill., paradisormen, som har smala, trinda, hängande grenar, och C. speciosissimus DC, som har stammen och grenarna upprättstående, tre- eller fyrkantiga, försedda med starka tornar, samt skarlakansröda, i midten blåvioletta blommor och hvita ståndare. Störst bland alla kaktusväxter blir C. giganteus Engelm., jättekaktusen. Dess stam uppnår en höjd af ända till 20 m., har en diameter af ända till 9 cm. samt är upprätt, rak, med endast få, upprätta grenar. Jättekaktusen växer i skoglösa, ofruktbara klipptrakter i sydöstra Kalifornien och ger åt landskapet en högst egendomlig, dyster prägel. Frukterna, som till smak och form likna fikon, utgöra ett mycket viktigt näringsmedel för innebyggarna i de trakter, där växten förekommer. Jättekaktusens tillväxt försiggår ytterst långsamt; man förmodar, att de största exemplaren äro flera hundra år gamla. Äfven andra arters frukter äro synnerligen välsmakande, hvarför dessa arter (t. ex. C. triangularis Haw., C. Thurberi Engelm. och C. pruinosus S. Dyck) ofta odlas i hemlandet och annorstädes i varmare länder. Jfr Cactaceæ. Ldt. (G. L-m.) Cerevisia l. Cervisia lat.), öl. Cerezo, Mateo de, spansk figurmålare, f. 1635 i Búrgos, d. 1675 i Madrid, var lärjunge af Carreno, om hvilken han ibland påminner, ehuru han oftare erinrar om Murillo och van Dyck. Hans favoritämnen äro Magdalena och Madonna in gloria, bägge framställda vekt och extatiskt. I Madrids museum äro hans förnämsta verk: Marias himmelsfärd och S:ta Katarinas förmälning. Bland hans altartaflor i Madrid prisas i synnerhet Kristus med lärjungarna i Emaus (i klostret Recoletos' refektorium). Utanför Spanien märkes den förtjusande, ofta afbildade täflan Barnets skyddsängel (i Darmstadts museum). C. R. N. (O. G-g.) Cerignola [tjerinjåla], stad i italienska prov. Foggia (Apulien). 34,195 inv. (1901). Biskopssäte; stenbrott, oljepressning och åkerbruksskola. Spanjorerna under Gonsalvo af Córdoba segrade där 28 april 1503 öfver fransmännen under hertigen af Nemours, hvarefter konungariket Neapel kom under spanska väldet. Cerigo [tje-]. Se Kythera. Cerin. 1. Miner. Ett svart mineral, en artförändring af ortit. Träffas tillsammans med cerit vid Bastnäs i Västmanland. 2. Kem. Den i alkohol lösliga delen af bivax (oren cerotinsyra). P. T. C.* Cerinthe L., Vaxblomma, bot., växtsläkte af fam. Borraginaceæ. Det innefattar ett fåtal glatta örter från mellersta Europa och Medelhafsområdet. Blommorna äro gula, ofta purpurfläckiga. Några arter odlas stundom som prydnadsväxter i trädgårdar, t. ex. C. major L. och C. minor L., som växa vilda i södra Europa. Båda användes förr mot ögoninflammation (Herba Cerinthes). Ldt. (G. L-m.) Cerinthus (grek. KrJQivftog), en representant för den första form af gnosticism, den judaiserande, som sökte indraga kristendomen i tidens allmänna religionssynkretism. C., som möjligen var en egyptisk jude, lärde vid början af 2:a årh. i Mindre Asien den gnostiska läran om världens skapelse genom en från Gud skild makt samt att Jesus var Josefs son, med hvilken den högsta gudomsmakten varit förenad från dopet till korsfästelsen. Hans förnämste motståndare var aposteln (enligt andra presbytern) Johannes i Efesos, och berättelsen om deras möte i ett badhus är väl trovärdig (meddelad af Polykarpos). Som den förste kände gnostikern blef C. föremål för särskild afsky, och när senare alogerna förde sin kamp mot de johanneiska skrifterna med deras logoslära, betecknade de alla dessa skrifter som C:s verk. Se Zahn, "Gesch. des neut. kanons" (1889-92). Hj. H-t.

Ceriopora uva.</img>

Ceriopora Goldf. emend. Reuss, paleont., ett
fossilt, till trias-, jura- och kritsystemen hörande
bryozosläkte. Kolonier finnas af växlande form,
bildade af rörformade, upptill ej eller endast svagt
utvidgade djurhus. I Sveriges kritsystem finnes en
mängd bulbösa kolonier af Ceriopora uva Hng.
A. Hng.