slag. Äfven för de framskjutna förposterna inredas försvarsställningar. Cerneringslinjen indelas i sektorer, till hvilka lämpliga taktiska truppförband afdelas, under det att allmänna reserven förlägges på ett eller möjligen flera ställen bakom densamma. Trupperna förläggas helst i kvarter. Någon gång kan den anfallande, om han ej förfogar öfver tillräcklig belägringsmateriel och om han vet fästningen vara otillräckligt försedd med lifsmedel, försöka att betvinga densamma ensamt medelst cernering; detta anfallssätt, som kräfver mycken tid och vanligen medför stora förluster genom strider och sjukdom samt dessutom verkar demoraliserande på trupperna, är emellertid ej att tillråda annat än som en nödfallsåtgärd. Befinnes cerneringskåren vara för svag, måste den åtnöja sig med att observera fästningen. - Cernering af en kustfästnings sjöfront benämnes blockad. Jfr Belägring, Blockad, Bombardering och Fästningskrig. L. W:son M. Cerneringskår, krigsv. Se Cernering. Cerneringslinje, krigsv. Se Cernering. Cernobog [tje'r-], slavisk gudomlighet. Se Tsjernobog. Cernuschi [tjernurski], Enrico, italiensk-fransk nationalekonom och finansman, f. 1821 i Milano, d. 1896 i Mentone, studerade juridik och kastade sig med entusiasm in i den nationella rörelsen på 1840-talet. Efter revolutionens utbrott 1848 var han medlem af den konstituerande församling, som utropade republiken i Rom, och sattes 1849 till chef för barrikadkommittén. Sedan revolutionen krossats, kastades C. i fängelse, men lyckades efter ett år fly till Frankrike. Där egnade han sig åt industriella företag och bankaffärer, förvärfvade en stor förmögenhet och utsågs till en af de tre direktörerna för Banque de France. Samtidigt bekämpade han i tidningen Siècle socialisternas teorier. 1871-73 företog han resor i främmande världsdelar, bl. a. i Kina och Japan, hvarifrån han hemförde en rik etnografisk samling, som han 1882 testamenterade till staden Paris. Som nationalekonom är C. minnesvärd i sin egenskap af en af bimetallismens ifrigaste förkämpar; hans många arbeten i myntväsen utmärkas af klarhet och skärpa i bevisföringen. Bland hans skrifter märkas Mécanique de 1'échange (1865), Or et argent (1874), La monnaie bimétallique (1876), Le bimétallisme à quinze et demi (1881), Les grandes puissances métalliques (1885) och Anatomie de la monnaie (1887). (E. Hkr.) Cerofani. Se Cerafani. Cerografi (af lat. cera, vax, och grek. graffein, inrista), boktr., framställning af relief-klichéer sålunda, att en polerad metallplåt öfverdrages med ett tunt vaxlager, en teckning eller fotografi öfverföres på detta, linjerna graveras med grafstickel eller radérnål ned igenom vaxet till plåtens yta och text anbringas medelst vanliga bokstafstypers nedtryckning i vaxet, hvarefter klichéer tagas genom galvanisk utfällning öfver den sålunda åstadkomna gravyren. Cerografien användes mest i Amerika, till kartor och planer. En liknande metod, gypsografi, användes till framställande af gjutna reliefklichéer. I detta fall göres teckningen med agatnålar i ett slags gipsmassa, som är jämnt utbredd på en tjock stålplåt. Sedan teckningen utförts och massan hårdnat, omramas plåten med kantstänger, hvarefter den begjutes med vanlig stereotypmetall, då en visserligen grof, men dock användbar kliché erhålles. A. T-g. Ceroma (lat.), vaxhud (hos fåglar). Ceropegia L., bot., växtsläkte af fam. Asclepiadaceæ. Arterna, som härstamma från varmare länder, äro örter eller halfbuskar, ofta klängande, med vackra blommor. Flera odlas som prydnadsväxter i varmhus. Rotknölarna af flera arter ätas kokta i Abessinien. Bladen och de unga skotten af C. acuminata m. fl. kokas och användas som grönsaker i Ostindien. Ldt. (G. L-m.) Ceroplastik. Se Vaxplastik. Cerosin, miner., detsamma som ceresin. Cerotinsyra, kem., en i bivax förekommande, fast och mättad enbasisk fettsyra, C₂₆H₅₂O₂ eller, hvilket är detsamma, C₂₅ H₅₁ CO₂H. Cerotostoma, bot. Se Blåved. Cer-oxid, kem. Se Cerium. Cer-oxidul. Se Cerium. Ceroxylon H. B. K., Vaxpalm, bot., växtsläkte af fam. Palmæ. Resliga, ända till 53 m. höga palmer, växande i Anderna ända till 2,672 m. öfver hafvet. Dessa växter ge ett vaxlikt ämne, som kallas palmvax. Detta utsvettas från stammen, hvilken det bekläder i form af en skorpa, och afskafves därifrån samt renas genom omsmältning. Den berömdaste vaxpalmen är C. andicola H. B. K. Ett palmvax af mycket större ekonomisk betydelse fås af en annan palm, Copernicia (se d. o.). G. L-m. Cerquozzi [tjerkvå'tsi], Michel Angelo, italiensk bambocciad- och bataljmålare, f. 1602 i Rom, d. där 1660, elev af Cavaliere d'Arpino och P. P. Bonzi, framställde med naivitet och humor, slående sanning och kraftig färg, i holländaren P. v. Laers maner, scener ur det italienska lazzaronlifvet, marknadsuppträden o. s. v. Hans bataljstycken, som skaffade honom binamnet "Michelangelo delle battaglie", äro i allmänhet flyktigt utförda. C. var tillika högt värderad som blomster- och fruktmålare. De bästa af hans arbeten finnas i de större gallerierna utanför Italien. I nationalmuseum är han representerad af tre målningar. (O- G-g.) Cerreto Sannita [t j er-], gammal stad i italienska prov. Benevento (Kampanien). 5,338 inv. (1901). Biskopssäte. Vacker domkyrka. Cerretti [tjere'tti], Luigi, italiensk skald, f. 1738, d. 1808, blef 1804 professor i vältalighet vid universitetet i Pavia, för hvilket han vid sin död var rektor. Som anhängare af franska revolutionen blef han af styrelsen öfver Cisalpinska republiken utnämnd till sändebud vid hofvet i Parma. Hans dikter utmärka sig genom sanning, enkelhet och behag. Främsta rummet bland hans skrifter i obunden form intager Instituzione di eloquenza (1811; ny uppl. 1832). Valda arbeten af C. utkommo 1812, 1822 och 1823, hvarjämte hans bref utgåfvos 1830 och 1836. Se vidare Dall'Oglio, "Vita letteraria e civile di Luigi Cerretti" (1808). Cerrito [tjeritå], Fanny (eg. Francesca), italiensk dansös, f. 1821 i Neapel, väckte såväl i Italien som i Österrike, England, Frankrike, Tyskland och Ryssland ett entusiastiskt bifall för sin skicklighet. Utmärktast var hon i framställningen af det naiva, täcka och skälmska. 1850 skilde hon sig från sin man, violinspelaren och dansören S:t Leon, och 1854 afgick hon från scenen. Hon är bosatt i Passy (Paris).