Cerro (sp.), kulle, berg; därför ofta (särdeles i Syd-Amerika) förbundet nied namn på berg eller pass. Cerro azul. 1. Hamn i Peru. Se Cañete. - 2. Solfatar i Chile. Se Descabezado. Cerro blanco, bergspets bland Anderna. Se Cayambe. Cerro de Pasco, hufvudstad i depart. Junin i sydamerikanska republiken Peru, 4,352 m. öfver hafvet, på en kall och öde högslätt, 320 km. n. ö. om Lima, med hvilket det står i järnvägsförbindelse. 14,000 inv. (1889), mest indianer och mestiser. Världsberömdt för sina rika silfvergrufvor, som upptäcktes 1630 och som skola ha lämnat omkr. 5,000 kg. rent silfver. Äfven tillgången på kopparmalm är utomordentligt stor, och den kommer säkerligen att tillgodogöras, så snart järnväg byggts från Oroya, hvarigenom grufvorna komma i direkt förbindelse med Callao. Cerro de Potosi. Se Potosi. Cerro Gordo, bergspass i Mexico, mellan Vera Cruz och staden Mexico. Där blefvo 18 april 1847 mexikanerna under Santa Anna slagna af den nordamerikanske generalen Scott. Cerro Largo, departement i östra delen af sydamerikanska republiken Uruguay, på gränsen mot Brasilien. 14,929 kvkm. 37,979 inv. (1902), 2 på l kvkm. Hufvudstad är Villa de Melo. Cers (lat. circius), Vent de Cers [vä de sår], en i Provence förekommande benämning på nordvästvinden. Ett vanligare namn för denna vind är mistral. Cer-superoxid, kem. Se Cerium. Cert, sjöv., fartygssort med afseende på byggnadssätt, form, storlek, bestyckning och tackling. Krigsfartyg indelas numera vanligen i olika "fartygsslag" (linjeskepp eller slagskepp, kryssare, torpedfartyg m. fl.), dessa åter efter sin storlek i "klasser", och inom hvarje klass förekomma en eller flera "typer" eller certer. O. E. G. N.* Certaldo [t j er-], köping i italienska prov. Florens (Toscana). Omkr. 3,000 inv. (1901; som kommun 9,120). Ännu visas där det hus, i hvilket Boccaccio bodde och där han dog (1375). Certeparti (lat. charta partita, fr. cartepartie, it. carta partita, "deladt papper"), sjöv., fraktaftal eller skriftlig afhandling angående fraktande af gods å fartyg. Certepartiet upprättas mellan hufvudredare eller befälhafvare och en eller flera befraktare samt innehåller de villkor, under hvilka ett fartyg blifvit befraktadt. Certeparti brukas vid alla befraktningar af helt fartyg eller större delen däraf. R. N.* Certhia, zool. Se Trädkryparsläktet. Certifikat (fr. cerlificat, af lat. certus, säker, och facere, göra), skriftligt intyg, betyg, beriktigande. - Sjöv. Svenskt nationalitets- och registreringscertifikat utfärdas, jämlikt k. förordningen ang. registrering af fartyg 18 okt. 1901, af kommerskollegium efter verkställd registrering af ett fartyg och sedan anteckning om fartygets befälhafvare gjorts i registret. Det innehåller förklaring, att fartyget är svenskt, uppgift om fartygets ålder, byggnadsmaterial och byggnadssätt, tontal, egare, hufvudredare, hemort, befälhafvare och signalbokstäfver. Lastcertifikat l. manifest, förteckning öfver ett fartygs hela last, omtalas ej i den nya sjölagen. Jfr Märkrulla. H. W-l. Certim (lat.), säkerligen, otvifvelaktigt. Certosa di Pavia [t j er-], La, "Pavias kartusian-kloster", berömdt kartusiankloster, 8 km. n. om Pavia. Det grundlades 1396 af Giov. Galeazzo Visconti, invigdes 1497, ehuru byggandet fortsattes till 1542, och ännu i 17:e årh. gjordes några tillbyggnader. Klostret upphäfdes 1782 af kejsar Josef II, men återupprättades 1843 af Ferdinand I. Nu är byggnaden nationalegendom. Kyrkan, som är byggd i gotisk stil, med fasad i renässansstil, anses för ett af Italiens härligaste byggnadsverk. Cerularius. Se Cærularius. Cerulein. Se Indigo-karmin. Cerulignon (af lat. cæruleus, blå), kem., ett svart-blått pigment, som bildas vid upplösning af järn i träättika samt är orsaken till den särskildt djupa och mättade färgton, som ernås vid svartfärgning af siden och bomull med järnbeta (ferroacetat). Benämnes äfven cedriret. Cerumen (nlat.), örvax. Cerussa, blyhvitt. Cerutti [tjer-], Joseph Antoine Joachim, fransk författare och jesuit af italiensk härstamning, f. 13 juni 1738 i Turin, d. 13 febr. 1792 i Paris, var först lärare vid jesuitkollegiet i Lyon och verkade där med stor berömmelse, men egnade sig åt litteratur och politik efter ordens upphäfvande i Frankrike. Vid franska revolutionens utbrott 1789 omfattade han dess idéer, utgaf en del politiska broschyrer och anslöt sig till Mirabeau. C. var en bland stiftarna af den republikanska tidningen "La feuille villageoise" och en af Mirabeaus ryktbare litteräre medhjälpare, som utarbetade dennes tal. 1791 blef han invald i lagstiftande församlingen. C:s förnämsta arbete är Apologie de l'institut et de la doctrine des jésuites (1762, ny uppl. 1846), en försvarsskrift för jesuiterna, som väckte stor uppmärksamhet. 1793 utgåfvos hans Œuvres diverses i 3 bd. Cervant., i botaniska namn förkortning för Vicente Cervantes, d. 1829, professor i Mexico.

</img>
Cervantes, Miguel de C. Saavedra, den
spanska vitterhetens förnämste man och ett af
världslitteraturens största snillen, föddes af
adliga, men fattiga föräldrar i den då blomstrande
universitetsstaden Alcalá de Henares, hvarest
han döptes 9 okt. 1547. Om hans ungdom är intet
med säkerhet bekant. Först 1569 finner man honom
omnämnd, då Juan López de Hoyos, lärare i Madrid, i
ett med anledning af drottning Isabellas frånfälle
utgifvet arbete äfven publicerar några dikter af
"su caro y amado discipulo". I början af samma år
befinner sig C. i Rom, i tjänst hos kardinalen Giulio
Acquaviva. 1570 tog han krigstjänst i den här, som
Spanien då underhöll i Italien, deltog i sjöslagen
1570 och 1571 och förlorade vid Lepanto bruket af
sin vänstra arm. Han deltog äfven i de för