friherre, ämbetsman, f. 1854 i Kristianstad, juris kand. i Uppsala 1879, t. f. kanslisekreterare i Finansdepartementet 1888—92, sedermera jordbrukare, valdes 1900 till led. af Första kammaren för Kristianstads län och utnämndes 1905 till landshöfding i nämnda län. <img l>

10. Gerard Jakob D., den föregåendes broder, friherre, geolog f. i Stockholm 2 okt. 1858, student 1877, filos. kandidat i Uppsala 1879, antogs 1882 till biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning och utnämndes 1885 till geolog. Vid jubelfesten i Uppsala 1893 kreerades D. till filos. hedersdoktor. År 1897 utnämndes han till lärare (sedan 1904 professor) i geologi vid Stockholms högskola samt har sedan 1902 varit detta läroverks rektor. D. var 1900—05 riksdagsman för Stockholm i Andra kammaren. Han är ledamot af Vet. akad. (1902) samt af flera utländska lärda samfund. Han har företagit resor i vetenskapligt syfte i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland (1880), Nord-Amerika (1891), Finland och Ryssland (1893 och 1897); han deltog i en geologisk expedition till Spetsbergen 1882 och ledde 1896 själf en annan till Isfjorden på samma lands västkust. Sedan 1898 medlem i den svensk-ryska k. kommittén för gradmätning på Spetsbergen, deltog han 1899 i den ryska afdelningens samt ledde 1901 den svenska afdelningens arbeten på Spetsbergen. Han har därom publicerat: Om det svensk-ryska gradmätningsnätets framförande öfver södra och mellersta Spetsbergen (1900) samt Rapport om den sv. gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen sommaren 1901 (1902). D:s förnämligaste arbeten röra sig om de kvartära bildningarna och hafva i synnerhet för frågan om Skandinaviens forna nivåförändringar varit af stor betydelse. I uppsatsen Om en postglacial landsänkning i södra och mellersta Sverige (1882) har han påvisat, att en särskild sänkning under den postglaciala tiden egt rum i anförda delar af landet. I Om Skandinaviens nivåförändringar under qvartärperioden (I, 1888; II, 1890) har han — i anslutning till A. Bravais' länge betviflade iakttagelse, att de gamla strandlinjerna vid Altenfjord lutade ut emot hafvet — genom ett stort antal noggranna mätningar visat, att samma lag gäller hela Skandinavien, som blifvit mest upplyftadt i midten och alls icke utåt periferien ("den Bravais-De-Geerska lagen"). Kurvorna för lika höjning — D:s "isobaser" — bilda sålunda slutna kretsar, hvarmed D. gentemot E. Suess, Penck och andra bevisade, att företeelsen berodde på lokal landhöjning och ej på sänkning af hafsytan. Vidare angaf D., huru arkeologiska samt växt- och djurgeografiska data kunde anknytas till bestämda skeden af nivåförändringarna. Andra uppsatser om nivåförändringar äro Quaternary changes of level in Scandinavia (1891), On pleistocene changes of level in eastern N. America (1892), hvari den ofvannämnda lagen visas gälla äfven för Nord-Amerika, Om strandliniens förskjutning vid våra insjöar (1893), Om kvartära nivåförändringar vid Finska viken (1894), Om den senkvartära landhöjningen kring Bottniska viken (1898). Hans arbeten Några ord om bergarterna på Åland och flyttblocken derifrån (1881), Om den skandinaviska landisens andra utbredning (1884) och Om isdelarens läge under Skandinaviens begge nedisningar (1888) röra hufvudsakligen den yngre baltiska isströmmen (se d. o.), dess "ledblock" och isdelarens läge vid tiden för dess utbredning. Af andra uppsatser, som beröra kvartärsystemet, må nämnas Om vindnötta stenar (1886), Beskrifning till geologisk jordartskarta öfver Hallands län (1893), Stockholmstraktens geologi (1897), Om rullstensåsarnas bildningssätt (s. å.), Om östra Spetsbergens glaciation under istiden (1900), Bidrag till istidens kronologi och klimatlära (1905). Hans Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden (1896; med instruktiva kartor) utgör en i populär stil hållen sammanfattning af hans egna och andras arbeten i ämnet. Af hans öfriga geologiska arbeten märkas Om ett konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne (1886), Om algonkisk bergveckning inom Fennoskandias randzon (1899), Om kaolin och andra vittringsrester inom Kristianstadsområdets kritsystem (1885), Om lagerföljden inom nordöstra Skånes kritformation (1881), Om Barnakällegrottan, en ny kritlokal i Skåne (1887). D. har kartlagt det geologiska kartbladet "Bäckaskog" äfvensom Skånedelen af bladen "Karlshamn" och "Sölvesborg" samt bladet "Strömstad" med Koster, hvarjämte han reviderat bladen "Lund" och Vidtsköfle". Af de till dessa blad hörande och af honom författade beskrifningarna äro flera af stort intresse. D. har lämnat många nya bidrag till de kvartära bildningarnas terminologi och särskildt behandlat deras förut mera försummade morfologi samt därvid hos oss infört flera nya arbetsmetoder, bland andra den fotogrammetriska kartläggningsmetoden. A. G. N. 11. Bartold Jacques Lintelo, baron D. till Jutphaas, brorson af den i släktöfversikten nämnde J. L. W. D., holländsk universitetslärare, f. 12 dec. 1816, d. 4 aug. 1903, blef 1838 filos. och 1841 juris doktor och 1847 e. o. professor vid Utrechts universitet och, efter att ett år hafva varit t. f. professor i österländska språk, 1856 professor i romersk rätt därst. D. var led. af kommittéerna för revidering af Nederländernas "Code civile" (1881) och grundlag (1886). Han var president i "utrechtska ridderskapet" 1874 och led. af generalstaternas 2:a kammare 1884. Han var medlem af holl. vet. akad. (1850) och hedersdirektör i prov. Utrechts akad. för konst och vetenskap (1892). Degeeriidæ [döjär-], zool. Se Hoppstjärtar. De-Geers-fors [döj<over>ä</over>′rs-], bruk i Godegårds socken, Finspånga läns härad, Östergötlands län, vid Godegårdsån, anlades 1756 af J. C. De Geers änka, såldes 1775 till direktören vid Ostindiska kompaniet J. A. Grill, i hvars släkt det stannade till 1887. Det öfvergick då till ett bolag, men såldes 1893 till bruksförvaltaren O. J. Andersson (d. 1900), hvars änka nu innehar det. Bruket består nu af medium- och finvalsverk, manufaktursmedja och reparationsverkstad. 1905 tillverkades 1,105,000 kg. byggnadsjärn till värde af omkr. 130,000 kr. Degel, kem., ett mer eller mindre koniskt, cylindriskt, eller 3—4-kantigt kärl, hvaruti ämnen kunna