droppar, som kunna helt och hållet uppfylla cellerna; men dessa kunna åter afgifva detta fett och återgå till normalt tillstånd och funktion. Denna förändring försiggår ofta i lefvercellerna, och hos feta personer är det på en sådan förändring företrädesvis af underhudsbindväfvens celler, som den mer eller mindre starka ansvällningen af kroppens olika delar beror. — 3) Amyloiddegeneration (se d. o.), en patologisk förändring af de finare kärlens väggar i flera af kroppens organ, såsom mjälten, lefvern, njurarna o. s. v. Den beror på afsättande af amyloid i de nämnda delarna. — 4) Slemdegeneration uppträder företrädesvis i slemhinnornas och deras körtlars epitelceller, hvilka under vissa retningstillstånd, såsom katarrer, i abnorm mängd dels afsöndra en slemmig massa, dels själfva förvandlas till en sådan. Slemdegeneration inträffar emellertid äfven under sjukliga förhållanden i mellansubstansen mellan cellerna i de fasta väfnaderna, bindväf, brosk, ben och särskildt i flera slags svulster, och därigenom kunna större eller mindre slemfyllda hålor (cystor) uppstå. Slemmet kännetecknas kemiskt däraf, att den håller mucin. — 5) Kolloiddegenerationen har mycken likhet med slemdegenerationen, men vid den förra bildas ej mucin. Den uppträder företrädesvis i celler och i muskeltrådar, hvilka därvid förvandlas till en homogen, färglös, mattglänsande substans, som har ett limliknande utseende, hvilket gifvit anledning till namnet (af lat. colla, lim). Under namnet kolloid sammanfattas i själfva verket en mängd olikartade substanser, som blott hafva det gemensamt, att de hafva ett homogent, mattglänsande utseende och ej innehålla mucin. Synnerligen vanlig är kolloiddegenerationen i sköldkörteln på halsen, som normalt innehåller "kolloid" eller rättare en kolloid substans; degenerationen ger i sköldkörteln ofta upphof till struma. — Till sist må nämnas 6) den s. k. kalkdegenerationen och 7) glykogendegenerationen, vid hvilka kalk-, resp. glykogenkorn aflagras i förut mer eller mindre skadade celler. De olika slagen uppträda ofta i kombination med hvarandra. Man använder ofta benämningen degeneration äfven för svulstbildningar i olika organ och talar sålunda om kräftdegeneration i magsäcken, i njurarna o. s. v.; men detta är dock mindre egentligt. En helt annan sak är, att såväl de nybildade svulstcellerna som cellerna i det organ, som är säte för nybildningen, ofta undergå någon af ofvanstående degenerationer. A.—y. (G. F—r.) Degenerativ, som innebär, medför degeneration (se d. o.). Degenerera (lat. degenerare), urarta, vansläktas, försämras. Jfr Degeneration. Degenfeld [-felt; själf skref han sig Degenfelt], Kristoph Martin, friherre von D., tysk krigare, f. 1599 i Eybach, d. därst. 1653, stred först under Wallenstein, Tilly och Spinola mot protestanterna, ehuru han själf var protestant, men trädde 1632 som öfverste för tvenne af honom själf uppsatta kavalleriregementen i Gustaf Adolfs tjänst samt var med vid Nürnberg och Lützen. 1635—42 var han i fransk tjänst, som generalöfverste för konung Ludvigs tyska kavalleri, och tog vid Tavon till fånga kejserlige generalen Colloredo; 1642 ställde han sitt svärd till republiken Venezias förfogande. Såsom öfverbefälhafvare för denna republiks trupper kämpade han 1645—48 i Dalmatien med stor framgång mot turkarna, försvarade med tapperhet Sebenico 1645 och räddade landet åt Venezia. — Han efterlämnade tio barn, af hvilka sex söner. Den andre i ordningen, Gustav D., stupade såsom svensk öfverste vid stormningen af Köpenhamn 1659. Den yngste, Hannibal D., f. 1648, dog 1691 som Venezias generalkapten. — D:s dotter Maria Susanne Loysa, f. 1636, d. 1677, var bekant för sin skönhet och blef kurfurst Karl Ludvigs af Pfalz morganatiska gemål 1658, innan han ännu skilt sig från sin lagliga (Charlotta af Hessen), samt moder till 14 barn. Deger, Ernst, tysk målare, f. 1809 i Bockenem, vid Hildesheim, d. 1885 i Düsseldorf, kom 1828 till akademien i Berlin, men flyttade redan 1829 till Düsseldorf och ingick där i Schadows skola, inom hvilken han blef det religiösa måleriets hufvudman. Efter att hafva målat åtskilliga taflor i olja, företrädesvis madonnor, bl. a. Madonnan med barnet i Andreaskyrkan i Düsseldorf, fick han jämte Ittenbach och bröderna Müller uppdrag af grefve von Fürstenberg att med fresker pryda den nya Apollinariskyrkan vid Remagen. Sedan de för detta ändamål studerat fyra år i Rom, grepo de sig an med arbetet, som pågick 1843—51. Omedelbart därefter öfvertog D. ett annat arbete af monumental karaktär, nämligen utförandet af de bibliska freskerna i slottet Stolzenfels' kapell. Efter dessas fullbordande återgick han till oljemålningen. En ej ringa del af hans kompositioner är af framstående mästare stucken i koppar. (G—g N.) Degérando [dəʃerãdå'], Joseph Marie, baron de Gérando, fransk filosof, f. 1772 i Lyon, d. 1842 i Paris, inträdde 1797 som simpel soldat i Massénas armé, kallades af Napoleon 1804 till generalsekreterare i inrikesministeriet och 1810 till ledamot af conseil d'état, blef baron 1812 och 1837 upphöjd till pär af Frankrike. 1832 blef han led. af Franska institutet. D:s mest betydande arbeten äro De la génération des connaissances humaines (1802; prisbelönt af akad. i Berlin), Histoire comparée des systèmes de philosophie, considérés relativement aux principes des connaissances humaines (1804; 2:a uppl. 1822), ett af franska litteraturens bästa arbeten i filosofiens historia, Du perfectionnement moral, ou de l'éducation de soi-même (1824, flera gånger omtryckt) och De la bienfaisance publique (4 bd, 1839). Degerby. 1. Det forna namnet på staden Lovisa i Finland. — 2. Kapell i Nyland, vid kusten, under Ingå pastorat, Finland. Landarealen 83 kvkm. Befolkningen, svensktalande, 1,573 personer (1904). — 3. Tullstation, med särskild tullkammare, i Föglö socken på Åland. Den inrättades 1819. På 1870-talet ganska betydande, har den sedermera sjunkit mer och mer i betydelse. 1894—1903 utgjorde uppbörden i årligt medeltal endast 14,000 mark. A. G. F. Degerfors. 1. Kapellförsamling i Örebro län, Karlskoga bergslag. 3,137 inv. (1905), af hvilka omkr. 2,000 bodde vid D. bruk. Kapell till Karlskoga, Karlstads stift, Visnums kontrakt. — 2. Socken i Västerbottens län, Degerfors tingslag. 2,940 kvkm. 7,713 inv. (1905). D. utgör ett regalt pastorat i Luleå stift, Västerbottens södra kontrakt. — 3. Tingslag, ingår i Västerbottens södra domsaga och Umeå fögderi samt omfattar endast Degerfors socken.