Degerfors, bruks- och landtegendom vid Letälfven och järnvägslinjen Laxå—Charlottenberg, i D. kapellförsamling, Örebro län, omfattande 1 193/572 mtl jordbruksfastighet med en areal af omkr. 1,050 har, däraf omkr. 100 har åker. Det nuv. järnverket, som började anläggas på 1870-talet, då de förut på platsen befintliga Öfre och Nedre D. mindre bruk försvunno, består af 2 masugnar, 4 martinugnar, 9 valsverk med behöfliga vällugnar och hjälpmaskinerier, delvis elektriskt drifna, fjäderfabrik och spikfabrik, plåtslageri, gjuteri med mek. verkstad, elektrisk kraftstation m. m., allt 1905 tax. till 1,391,500 kr. Verken erhålla drifkraft genom ett 30-tal turbiner i Letälfven om sammanlagdt omkr. 5,000 hkr. Tillverkningen (1905 tills. 21,000 t.) består af allehanda slags stångjärn, finjärn och fasonjärn, rör, tunnplåt, grofplåt af nutida stora format för ångpannor, trämassekokare, fartygsbyggnader m. m. samt hvarjehanda manufakturprodukter från ofvannämnda därtill afsedda verkstäder. Arbetsstyrkan utgör omkr. 1,000 man. Öfre D. lär vara anlagdt 1660 af Jörgen Camitz och tillhörde sedan bruksegarna Strokirk på Degernäs i samma socken; Nedre D. lydde under Ölsboda i Nysunds socken, innan det jämte det förra (1870 och 1871) öfvergick till Degerfors bolag. Till nuv. egaren, Strömsnäs järnverks aktiebolag (aktiekap. 900,000 kr.), öfvergick egendomen 1886. Degerforsheden, kronopark i Byske socken, Västerbottens län, förut stockfångstskog åt Degerfors sågverk, afträddes 1895 till statsverket. Areal 2,683,54 har, däraf 961,47 har impediment. Taxeringsvärde 20,000 kr. (1904). A. S. Lm. Degerhamn, hamn- och lastningsplats på sydvästra kusten af Öland, i Södra Möckleby socken, 35 km. s. om Kalmar, hvarmed D. har regelbunden ångbåtsförbindelse. Omkr. 1,450 inv. Utskeppning af cement m. m. D. är ock namn på de numera under en egare, Ölands nya cementaktiebolag (bildadt 1895, aktiekapital 720,000 kr.), förenade Ölands alunverk och Lovers alunbruk, jämte cementbruk och rödfärgsverk. Tillverkningen uppgick 1905 till 22,4 mill. kg. portlandcement, 3,13 mill. kg. kalk, 4,7 mill. kg. jordbrukskalk, 6,625 kg. rödfärg, med ett sammanlagdt värde af 760,000 kr. Motorer: 6 ångmaskiner om 700 hkr och 2 generatorer om 55 hkr. Vid de olika bruken sysselsattes 312 arbetare. Degerselet, insjö i Norrbottens län, Råneå tingslag, tillhörande Råne älfs vattensystem 22,9 m. ö. h. Sjön, som är omgifven af vackra berg, har vid sin västra ända de rikt befolkade och välodlade byarna Sörbyn och Sundsnäset. Vid sjön ligger den liknämnda järnvägsstationen, hållplats på bansträckan Boden—Morjärv. Degerö, en ö nära Hälsingfors, ö. n. ö. från denna stad. Där bröts fordom, vid Hålviken, en silfverförande blyglans, och på varphögarna vid silfvergrufvan anträffas bland andra stenarter den efter ön uppkallade degeröiten, ett grönsvart till svart, vattenhaltigt järnoxidsilikat, som står hisingeriten nära. Ej långt ifrån grufvan ligga Stansviks järngrufvor, hvilka sedan 1830-talet varit lämnade i ödesmål. På spridda ställen af ön förekommer kalksten. Den rådande bergarten är röd gnejsgranit. A. R—d—l. Degeröit. Se Degerö. Deggendorf, stad i bajerska regeringsområdet Niederbayern, på Donaus vänstra strand, 312 m. ö. h. 6,853 inv. (1900). Lin- och fruktodling. Tillverkning af tändstickor, lerrör och läder. Ullspinneri. I D. finnas landtbruksskola, dårhus och vårdanstalt för kretiner. 1337 var D. skådeplats för en förfärlig judeförföljelse, och under trettioåriga kriget intogs det af svenskarna under Bernhard af Weimar (14 nov. 1633). 1743 sköts det i brand af österrikarna. Dego [dēgå], köping i italienska prov. Genova, vid Bormida. 2,288 inv. (1901). Bonaparte segrade där 14 och 16 april 1796 öfver österrikarna under Argenteau. De Goeje [dechō'je], Michael Jan, holländsk orientalist, f. 13 aug. 1836 i Dronrijp, Friesland, studerade 1854—60 vid universitetet i Leiden, erhöll sedermera anställning vid biblioteket därst. och blef 1866 e. o. och 1869 ord. professor vid Leidens universitet. D. är utan gensägelse en af samtidens allra förnämsta auktoriteter på den arabiska filologiens område. Bland hans många editioner af arabiska författare, hvilka med rätta anses som mönster af noggrannhet och lärdom, märkas Edrîsî, Description de l'Afrique et de l'Espagne (tills. med R. Dozy, 1866), Beládsorí. Liber expugnationis regionum (s. å.), Abu-’l-Walíd Moslim ibno-’l-Walíd, Diwan (1875), Bibliotheca geographorum arabicorum (8 bd, 1870—94) och Ibn Qotaiba. Liber poesis et poetarum (1904). Tills. med flera andra orientalister har han vidare utgifvit Tabari, Annales (15 bd, 1879—1901), innehållande islams historia från äldsta tider till år 915. Dessutom har han medverkat vid utgifvandet af Catalogus codicum orientalium Bibliothecæ academiæ Lugduno Batavæ (1851—77; 2:a uppl. påbörjad 1888). Härtill kommer ett stort antal värdefulla bidrag till kännedomen om orientens språk, historia och geografi m. m., publicerade i tidskrifter och lärda sällskaps handlingar. K. V. Z. Dégoût [degō], fr. (af lat. de, af, och gustus, smak), afsmak, vedervilja, vämjelse. Degradation (jfr Degradera), nedflyttning. Se Degradering. Degradera (af mlat. degradare, af lat. de, från, och gradus, trappsteg, rang, grad), nedflytta från en högre till en lägre befattning; förnedra. Se Degradering. Degradering l. Degradation (mlat. degradatio; jfr Degradera), nedflyttning från en högre till en lägre plats (befattning). Orden användas företrädesvis i militärspråket, näml. om en krigsmans nedflyttning till lägre tjänstegrad eller öfverförande till en trupp med mindre anseende, än den han förut tillhörde. Detta straff användes redan af romarna och har fortlefvat ända till våra dagar. Numera kan dock i de flesta länder endast underbefäl degraderas, i Sverige endast underbefäl af de olika korpralsgraderna. I vissa länder (t. ex. Frankrike) finnes ännu i lagen degradering (mistning af värdighet och utstötning ur armén) för alla grader, och skall straffet så utföras, att den dömde framför truppen beröfvas alla tecken af sin värdighet. C. O. N. Dégras [degra'], fr., garf-fett. Se Läder. Degression (lat. degressio, af degredi, gå nedför), nedgående, särskildt om den normala skattefotens fortgående minskning, så snart inkomsten nedgår under ett visst belopp, som blifvit fastställdt