Hadramaut och Oman, närmande sig hafvet under 20° n. br. Sanden har enligt Palgrave ett medeldjup af 120 m. Mot n., mellan Nedjd och El-Hasa, fortsättes D. af öknen Lilla Nefud (äfven kallad D.), denna åter i nordvästlig riktning af Stora Nefud och i s. v. af öknen el Ahkaf, som skiljer den från Jemen. Dehodencq [dəådã'k], Edme Alfred Alexis, fransk målare, f. 1822 i Paris, d. därstädes 1882, var elev af Cogniet och målade i en mycket liffull teknik dels genrebilder från Spanien och norra Afrika — tjurfäktningar, stridssccner, marokkanska fester — dels Parisscener och porträtt. D. är representerad i Louvre (af ett porträtt och af den lifliga gatscenen Charlotte Corday föres till fängelset) och i flera franska provinsmuseer. D. var ateljékamrat med Egron Lundgren och omtalas på flera ställen i dennes skrifter. Jfr G. Séailles, "Dehodencq" (1885). G—g N. Dehortatorium (af lat. dehortari, afråda). Se Avocatorium. Dehra [de͡i'rā]. 1. (D. l. Dehra-Dun) Distrikt i divisionen Meerut i de brittisk-indiska Nordvästprovinserna. 3,090 kvkm. 178,195 inv. (1901), däraf omkr. 20,000 muhammedaner, resten hinduer. D. är i n. fylldt af de sydligaste af Himalayakedjorna (Jaunsar-Bawar, 2,000—2,500 m.), begränsas i ö. af Ganges, i v. af Jumna, är skogrikt och har ett mildt och jämnt klimat, hvarför där upprättats sanatoriet Masuri-Lundaur. Odling af majs och hvete. — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, 692 m. ö. h., har en anglikansk, en presbyteriansk och en katolsk kyrka samt en amerikansk missionsanstalt. 28,095 inv. (1901). Dehra-Dun [de͡i'rā dō'n]. Se Dehra 1. Dehypnotisera (af lat. de, ifrån, och grek. hypnos, sömn), afbryta ett hypnotiskt tillstånd. Se Hypnotism. Deïaneira (grek. Δηϊάνειϱα, lat. Deianira) grek. myt., den etoliske konungen Oineus' dotter, Herakles' gemål. Deichmann, Bartolomeus, dansk biskop, f. 1671 i Köpenhamn, d. där 1731, blef 1693 fältpräst och tjänstgjorde i 3 år vid de danska hjälptrupperna i Nederländerna samt följde 1696—99 som hofpredikant Kristian V:s yngre son på en europeisk resa. 1700 blef han biskop i Viborg och flyttades 1713 till Kristiania. I Norge fick han stort inflytande på både världsliga och kyrkliga angelägenheter; han hade säkert mycken administrativ duglighet, men var afgjordt världslig till sinnelaget samt både egennyttig och själfrådig. Han åstadkom förbättringar i lagstiftningen rörande sågverken och trävaruhandeln samt genomförde försäljningen af kyrkorna. Han stod högt i ynnest hos konung Fredrik IV och särskildt hos hans drottning Anna Sofie. Upprättandet af geheimekommissionen 1724—26 mot bestickliga ämbetsmän berodde på hans initiativ; han vardt själf dess ordförande och missbrukade sin ställning till att förfölja personliga ovänner. 1724 erhöll han den för en biskop egendomliga titeln af konferensråd. Strax efter Kristian VI:s tronbestigning blef han afsatt från sitt ämbete, och en sträng undersökning börjades mot honom, sannolikt utan rättmätig orsak. D. dog af grämelse, innan undersökningen slutats. E. Ebg. Deïdameia (grek. Δηϊδάμεια, lat. Deïdamia), grek. myt. 1. Dotter af konung Lykomedes och, genom Akilles, moder till Pyrrhos l. Neoptolemos. — 2. Bellerofons dotter, hade med Zeus sonen Sarpedon, som blef en af trojanernas bundsförvanter mot grekerna. Deidesheim [da'jdeshajm], stad i bajerska regeringsområdet Pfalz, vid foten af Hardt. 2,808 inv. (1900). Utmärkt vin (Deidesheimer). Deïfobe. Se Sibylla. Deïfobos (grek. Δηΐφοβος, lat. Deïphǒbus), trojansk prins, son af Priamos och Hekuba samt näst Hektor den tappraste bland de trojanske hjältarna. Enligt den yngre sagan blef han efter Paris' död förmäld med Helena. Af denna orsak och emedan han alltid hade satt sig emot Helenas utlämnande var han framför andra trojaner hatad af grekerna, i synnerhet af Menelaos. Vid Trojas intagande stormade den sistnämnde hans hus och dödade honom själf. A. M. A. Dei gratia, lat., "af Guds nåd", "med Guds nåde", såsom ett om kristlig ödmjukhet vittnande tillägg framför vederbörandes ämbetstitel, förekommer redan i de biskopliga underskrifterna på konsiliet i Efesos 431. Uttrycket kan sannolikt ledas tillbaka till begynnelseorden i åtskilliga af de paulinska brefven (1 Kor. 1: 1; 2 Kor. 1: 1; Ef. 1: 1; Kol. 1: 1; 2 Tim. 1: 1) och innebar endast ett ödmjukt erkännande af beroendet af Gud. Efter att från början ha användts af biskoparna upptogs det senare af abboter och abbedissor, t. o. m. av munkar och lägre präster. Från midten af 1200-talet, då utnämningsrätten till de kyrkliga ämbetena alltmera började glida öfver i påfvarnas händer, skrefvo sig kyrkans högre tjänare Dei et apostolicæ sedis gratia ("af Guds och den apostoliska stolens nåd"), såsom de katolske biskoparna ännu i dag göra. Efter de kyrkliga dignitärernas exempel upptog Pippin den lille formeln, och den öfvergick från honom till de frankiske konungarna, de tyske kejsarna och till alla suveräna kristna furstar. I Tyskland var den under 1400-talet en företrädesrätt för landsherrarna. Inom den statsrättsliga spekulationen blef formeln ett slagord för teorien om furstemaktens gudomliga, af folkviljan oafhängiga ursprung. Efter den franska revolutionens tid förlorar dock uttrycket denna säregna innebörd, då exempelvis Napoleon III och flera italienska furstar skrefvo sig "af Guds nåd och folkets val". I våra dagar kvarstår formeln blott såsom ett ärevördigt minne utan någon reell innebörd. — I Sverige skrifva sig biskoparna i bevarade urkunder från medeltiden nästan undantagslöst "med Guds nåde"; uttrycket försvinner med reformationens genomförande. I kungatiteln förekommer det redan i de äldsta bevarade kungabrefven (från Knut Erikssons tid). Litt.: Mabillon, "De re diplomatica" (lib. II, cap. II § X; 1681), Binterim, "Die vorzüglichsten denkwürdigkeiten der christkatholischen kirche" (I: 2, s. 150 ff.), Alfr. Daniel, "Die kurialienformel Von Gottes Gnaden" (1903). (T. H—r.) Deijefors (Dejefors), bruksegendom vid ett betydande fall i Klarälfven och nära Deje station vid Karlstad—Munkfors järnväg i Nedre Ulleruds socken, Värmlands län, tillhör Brattfors aktiebolag, som där har vattensåg med 6 ramar och 10 hyflar, träsliperi med 4 slipverk samt hyfleri- och snickerifabrik. Tillverkningen uppgick 1905 till 2,151 ton torr och 4,792 ton våt slipad trämassa, 13,240 kbm.