sågade och hyflade trävaror äfvensom byggnadsmateriel och lådor. Arbetsstyrkan utgjorde s. å. 135 pers. Deiktisk (af grek. deiktos, som visar), förevisande, utpekande; språkv., deiktiskt pronomen kallas ett sådant, som får sin förklaring och sin betydelse ur den förhandenvarande situationen, men ej ur hvad som förut blifvit sagdt (anaforiskt pronomen) eller ur det, som säges i det följande (determinativt pronomen), t. ex. "den här [= den af mig nu framvisade] boken är ful". Samtliga tre arterna äro underafdelningar af de definita pronomina. Jfr Pronomen. R—n B. Deilemider, medeltida härskardynasti i Persien (se d. o.). Deilephila, zool., släkte af Sphingidernas familj bland svärmarfjärilarna, utmärkt af de smala, helbräddade vingarna och den tjocka, kägelformigt tillspetsade bakkroppen, hvars sidor på sin höjd på de första lederna äro prydda med omväxlande ljusa och mörka fläckar. Hithörande arter äro ofta vackert färgade i rosenrödt och grönt. De flyga i skymningen och besöka gärna starkt doftande blommor, såsom af kaprifolium och syrén, framför hvilka de med surrande vingar hålla sig sväfvande, medan de, utan att sätta sig, suga honung med sin långa tunga. Larverna, som oftast äro utrustade med analhorn, äro åtminstone på några af de främre lederna försedda med ljusa sidofläckar, hvilka hos våra vanligaste arter tyckas efterhärma ögon och torde vara att anse för en "skräckteckning", afsedd att afskräcka en angripare. Sex arter äro anträffade i Sverige, af hvilka de allmännaste äro lilla snabelsvärmaren (D. porcellus) och allmänna snabelsvärmaren (D. elpenor), båda tillhörande undersläktet Chærocampa. Flera egentligen sydeuropeiska arter förirra sig med sin starka och snabba flykt stundom till vårt land. G. A-z. Deime [dajme], segelbar flodarm, genom hvilken Pregel afbördar en del af sitt vatten i Kurisches haff. Den är 41 km. lång, 94 m. bred och 1,5 m. djup. D. var ursprungligen en kanal, som anlades af Tyska orden år 1405. Deimos (grek. Δειμός, "skräck"). 1. Grek. myt. Se Ares och Fobos. — 2. Astron. Den yttre af de båda Marsmånarna. Se Mars. Deinarchos (grek. Δείναϱχος, lat. Dinarchus), grekisk vältalare, f. i Korint 361 f. Kr., tillbragte större delen af sin lefnad i Aten, där han författade tal åt andra, emedan han själf såsom främling ej fick uppträda såsom talare. Han var nära förbunden med Demetrios Falereus och måste 307, liksom denne, fly, hvarefter han begaf sig till Chalkis på Eubea, där han lefde till 292, då han återkallades till Aten. Vi ega af honom tre tal, i hvilka han bemödar sig att efterbilda Demosthenes, dock utan att uppnå dennes mästerskap. (A. M. A.) Deinboll, Peter Vogelius, norsk präst och naturforskare, f. i Köpenhamn 1783, d. i Kristiania 1874, student 1800, sysslade länge med naturvetenskaperna, tills han beslöt sig för den prästerliga banan. Efter examen vid Kristiania universitet 1815 konstituerades han som kyrkoherde i Vadsö och utvecklade ända till 1824 en betydelsefull verksamhet i hela östra Finnmarken såsom präst, botanist och stortingsman. 1824—32 verkade han som kyrkoherde i Löiten, Hedemarken, samt 1832—57 i Bolsö och Molde i Romsdalen. Han var en praktiskt anlagd man, som intresserade sig för näringarna och skolväsendet. Som botanist har han upptäckt flera sällsynta växter, bl. a. den efter honom uppkallade Carex Deinbolliana. — D:s son, August Teodor D., f. 1810, d. 1900, intar en hedrad plats i den norska kyrkans historia genom sitt populära teologiska författarskap. O. A. Ö. Deinhardstein [da'jnhartstajn], Johann Ludwig Franz, österrikisk dramatiker, f. 1794 i Wien, d. därst. 1859, blef 1827 professor i klassisk litteratur och estetik i Wien och 1834 regeringsråd. 1830—51 var han redaktör af "Jahrbücher der literatur". Han författade en mängd teaterstycken, samlade i Dramatische dichtungen (1816), Theater (1827, 1833) och Künstlerdramen (1845). Deinokrǎtes (grek. Δεινοϰϱάτης, lat. Dinocrǎtes), macedonisk byggmästare hos Alexander den store. Han återställde det af Herostratos nedbrända templet i Efesos och ledde, på uppdrag af konung Alexander, anläggningen och uppbyggandet af staden Alexandria (332 f. Kr.). Deinosis, grek. (af deinos, förskräcklig), våldsam förstoring, öfverdrift (såsom retorisk figur). Deinostrǎtos (grek. Δεινοστϱατός, lat. Dinostratus), grekisk matematiker, som lefde omkr. 400 f. Kr. Han var broder till den framstående matematikern Menaichmos och nämnes såsom Platons lärjunge. D. var den förste, som löste det bekanta problemet om cirkelns kvadratur, d. v. s. problemet att finna en kvadrat, hvars yta är lika med en gifven cirkels. Vid denna lösning använde han en kroklinje, som till följd däraf blifvit kallad tetragonizusa eller quadratrix. Denna linje var emellertid redan förut uppfunnen af Hippias från Elis och af honom använd för att dela en vinkel i tre lika delar. G. E. De integro, lat., från början, ånyo. Deiǒces. Se Deïokes. Deïǒkes (grek. Δεϊόϰης, lat. Deïǒces), Mediens förste konung. Hans regeringstid uppgifves hafva varit 708—656 f. Kr. Enligt Herodotos var han en genom visdom och rättrådighet berömd man, hvilken mederna själfva, för att göra slut på den förut rådande laglösheten, valde först till domare och sedan till konung. När D. fått makten i sina händer, grundlade han en stark militärdespotism, byggde en ny hufvudstad, Ekbatana, med sjudubbla ringmurar, och införde ett synnerligen strängt hofceremoniel, hvilket skulle vänja hans undersåtar att i sin konung vörda ett högre väsende. Jfr Medien. A. M. A. Deïphǒbe. Se Sibylla. Deïphǒbus. Se Deïfobos. Deir. 1. (Ed-Deir l. Ed-Der, "klostret", D. el-Zor). Turkisk stad vid Eufrat, säte för en pasja och en mutessarif, viktig handelsstad. Omkr. 20,000 inv. 2. D. l. Der, stad i egyptiska prov. Kene, på. högra Nilstranden, 200 km. ofvan om Assuan. 7,037 inv. (1897), hvilka tala kensi (ett berberspråk). Ruiner af ett klipptempel, anlagdt af Ramses II. 3. D. el Kamar (l. Derr-el-Kamar, "månklostret"), stad i Syrien, på Libanons västra sluttning, 865 m. ö. h., förr drusernas hufvudort i landet. 8,000 inv., mest maroniter, som odla vin