förkärleken för genomgående kolonner och pilastrar, stendraperier samt en omväxlande fönsterarkitektur, men de lida i allmänhet af en viss tyngd och undersätsighet i proportionerna, med låga våningar och fönstren ända upp i takkanten (Upmark). D. hade under sina många värf haft tillfälle att lägga i dagen mycken praktisk duglighet och förvaltningsförmåga, kom därigenom in på ämbetsmannabanan och utnämndes 1665 till kommissarie i Generalkommerskollegium, 1671 till ekonomiborgmästare samt preses i Ämbets- och byggnadskollegiet i Stockholm och 1680 därjämte till hof- och stadsarkitekt, från hvilken befattning han dock 1686 afgick. Trots sin omfattande verksamhet, sina många ämbetsuppdrag och spekulationer, som bl. a. togo sig uttryck i tillverkning af kastorhattar och i att han var egare till värdshus, dog den bildade och mångsidigt begåfvade konstnären fattig, troligen åtminstone till en del därför att han hade ett oroligt lynne och lätt kom i delo med sina medmänniskor. Hans son Kristofer D., f. 1661, d. 1700 såsom generalkvartermästarlöjtnant, adlades 1692 och slöt själf sin ätt. Jfr G. Upmark, ”Svensk byggnadskonst” (1904), och Aug. Hahr, ”Konst och konstnärer vid M. G. De la Gardies hof” (1905). -rn. (O. G—g.) Delaware [de′ləωä͡ə]. 1. Flod i Amerikas förenta stater. Den uppstår på västra sluttningen af Catskillbergen (i staten New York) af två källarmar: Mohawk (Oquago) l. Väst-D, och Popacton l. Öst-D. D. har ett slingrande lopp: först flyter den åt s. v. till Deposit, därpå åt s. ö. till Port Jervis, därefter längs Kittatinny mountains åt s. v., till dess den genombryter denna kedja i det ståtliga, af 400 m. höga klippväggar omgifna D. water gap. Floden vänder sig nu åter mot s. ö., genombryter under forsar och fall, af hvilka det sista ligger vid Trenton, flera bergskedjor. Nedkommen på atlantiska slätten, böjer den mot s. v. ända till Wilmington, hvarifrån den med sydöstlig riktning vidgar sig till en bred trattformad mynning, 90 km. lång, 50 km. bred, som småningom öfvergår till D. bay, hvilken mellan uddarna Kap May (i n.) och Kap Henlopen (i s.) hänger samman med Atlantiska hafvet. D. är till vikens inre del (Reedy island) 580 km. lång och segelbar för 1,5 m. djupgående fartyg till Trenton samt för oceanångare om högst 8 m. djupgående till Philadelphia. Från högra sidan mottar D. bifloderna Lehigh (vid Easton) och Schuylkill (vid Philadelphia). En 99 km. lång kanal följer floden upp till Easton; andra kanaler förena D. med Raritan och Hudson. — Sitt namn har D. efter lord de la Warr, guvernör i Virginia, hvilken 1610 först seglade uppför floden. 2. En af Nord-Amerikas förenta stater, den minsta näst Rhode Island, men till rangen den första, enär den först af staterna (1787) antog unionsförfattningen. Areal 5,076 kvkm. D. upptager nordöstra delen af Delawarehalfön mellan Chesapeakeviken och Delawareviken och begränsas i v. af Maryland, i n. af Pennsylvania, i ö. af New Jersey och Atlantiska hafvet. D. är i allmänhet ett slättland; endast nordligaste delen är kuperad genom utlöpare från Appalacherna. Kusten är sumpig, låg och utan hamnar. I n. består marken af tung lera, som utgör en ypperlig hvetejord, södern är sandig och rik på saltträsk, bl. a. det 20 km. långa Cypress swamp. — Klimatet är mildt med en årsmedeltemperatur af 11,5°, men det uppvisar liksom i allmänhet klimatet på Nord-Amerikas östra kust stora differenser mellan sommar och vinter, i det att under juli någon gång temperaturen stiger till 40°, medan vinterns absoluta minimum varit —25,5° (1899). Malaria förekommer i träsktrakterna. — Folkmängden uppgick 1900 till 184,735 pers. (36 pr kvkm.), däraf 30,677 negrer, 51 kineser, 1 japan och 9 indianer; 13,810 voro födda i utlandet (302 i Sverige). Af den manliga befolkningen öfver 21 år voro 14 proc. okunniga i skrifning. Primärskolorna hade 1904 831 lärare och 36,895 lärjungar. De högsta läroanstalterna äro D. college i Newark och en landtbruksskola i Dover. En anglikansk och en katolsk biskop residera i Wilmington. — Af arealen äro 60 proc. under kultur, 22 proc. skog. Hufvudsädena äro majs och hvete; dessutom skördas betydligt med potatis, batater, lök och tomater samt grönsaker för inläggning. Berömd är odlingen af persikor och jordgubbar. Kreatursstocken räknade 1900 omkr. 36,500 hästar, 5,000 åsnor och mulåsnor, 55,500 nötkreatur, 11,800 får och 51,000 svin. Smörberedningen är betydlig. Äfven fisket är en viktig näringskälla. Industrien bedrefs 1900 i 1,417 etablissemang med 22,203 arbetare och ett tillverkningsvärde af 45,4 mill. doll. eller, om värdet af inköpta, delvis förädlade råvaror fråndrages, 29,5 mill. doll. Viktigast är tillverkning af läder (20 fabriker), maskiner och järnvägsmateriel (31 fabriker) samt skeppsbyggeri (11 varf). Järnvägarnas längd var 1904 539 km., de elektriska banornas 219 km. En 26 km. lång kanal förenar D.-viken med det inre af Chesapeakeviken. Statens handelsflotta utgöres af 152 fartyg (37 ångare) om 20,119 ton. — Enligt författningen af 1897 består lagstiftande församlingen (general assembly) af två kammare, senaten (17 medl.) och representanternas hus (35 medl.), som sammanträda hvartannat år. Guvernören och senaten väljas för 4 år, representanterna för 2 år direkt af de valberättigade. Alla myndiga personer, som äro Förenta staternas medborgare samt kunna skrifva sina namn och läsa konstitutionen på engelska, hafva rösträtt. Guvernören har suspensivt veto; han tillsätter de fleste ämbetsmännen, dock i allmänhet under förbehåll af senatens sanktion. Domarna utnämnas för 12 år. Till unionskongressen sänder D. 1 representant och 2 senatorer. — D. är deladt i 3 grefskap. Hufvudstad är Dover, men största staden är Wilmington. D. fick sin första uppodling af svenskar, hvilka där 1638 anlade en koloni, Nya Sverige (se d. o.). 1655 måste emellertid koloniens dåv. guvernör J. Rising afträda hela det förvärfvade området till den holländske generalguvernören i Manhattan (New York), Stuyvesant, som med betydligt öfverlägsna stridskrafter öfverfallit svenskarna. Dessa fortforo dock att betrakta sig som en egen nation, och från Sverige sändes präster (senast 1778), hvilka bestredo själavården hos dem och dessutom utmärkte sig som missionärer bland indianerna. Holländska Västindiska kompaniet, i hvars tjänst Stuyvesant var, sålde kolonien till staden Amsterdam, som egde den under namnet Nya Amstel till 1664, då den på samma gång som Nya Nederland eröfrades af engelsmännen och tillika med de öfriga forna holländska besittningarna i Nord-Amerika förlänades åt hertigen af York. 1673 kom D. för en kort tid åter under holländskt välde, men återlämnades till England genom