fördraget i Westminster 1674 och förlänades då åter åt hertigen af York. 1682 lyckades William Penn förvärfva D. och införlifvade det med sin koloni Pennsylvania för att skaffa denna förbindelse med hafvet. D. bevarade emellertid alltid en viss själfständighet, fick 1691 egen lagstiftande församling och en viceguvernör, erkändes 1703 som själfständig koloni, men fortfor att ha samme guvernör som Pennsylvania. Gränsen mellan D. och Maryland var föremål för långa rättstvister mellan Penns och lord Baltimores arfvingar och blef först 1768 fastställd i sitt nuv. läge. D. deltog i kongressen i New York 1765, fick sin första konstitution 1776, och s. å. undertecknade dess representanter oafhängighetsförklaringen. Det deltog på nordstaternas sida i inbördeskriget 1861—65 och hör till de "osäkra" staterna, men vid de sista presidentvalen ha republikanerna haft majoritet. J. F. N. G. B—e. 3. Stad i nordamerikanska staten Ohio, 40 km. n. om Columbus. 7,940 inv. (1900). Wesleyanskt universitet (sedan 1845). Delawares [de'ləωä͡əṡ], till algonkin-indianerna hörande stammar, som bebodde Delawares dalgång samt området för nuv. staten New Jersey. Att de varit synnerligen mäktiga synes däraf, att de andre algonkinerna ansågo sig härstamma från dem. Själfva hufvudstammen, Lenni Lenape, bebodde Delawaredalen. Till delawares hörde också de genom Coopers romaner bekante mohikanerna. För närvarande utgöra de omkr. 1,700 pers., af hvilka 1,000 bo tillsammans med cherokees i Indianterritoriet, de öfrige på spridda ställen. Deras språk är noga kändt, då såväl lexikon som grammatik finnas. Den tyske herrnhutaren Zeisberger har skrifvit en grammatik, och svensken Campanius har öfversatt Luthers katekes till deras språk. Ett lenape-engelskt lexikon är publiceradt af Brinton och Anthony (Philadelphia 1888). Jfr Heckewelder, "Narrative of the mission of the United brethren among the Delaware and Mohegan indians" (Philadelphia 1820). E. Rld. De la Warr [dəlā-ω<over>ä</over>'], lord, brittisk kolonigrundläggare. Se West (Thomas). Delavigne [dəlavi'nj]. 1. Germain D., fransk vådevill- och operalibrettförfattare, f. 1790, d. 1868 i Paris, skref, tillsammans med sin broder Casimir D., texten till Halévys opera "Karl VI" och, tillsammans med Scribe, orden till "Den stumma från Portici" (musik af Auber) och "Robert af Normandie" (musik af Meyerbeer) m. fl. <img l>

2. Jean François Casimir D., den förres broder, fransk skald, f. 4 april 1793 i Havre, d. i Lyon 10 dec. 1843. Redan vid aderton års ålder ådrog han sig uppmärksamhet genom en dityramb öfver konungens af Rom födelse. Fäderneslandets olyckor utvecklade kraftigt hans talang. Han hade genomlefvat kejsardömets fall och främlingarnas invasion. Han sökte att trösta Frankrike genom att frammana minnet af dess forna storbragder och skref sina Messéniennes, patriotiska oden, som erinra om de hymner, hvilka Tyrtaios skref under messeniska krigen. De började utkomma 1818 och gjorde honom hastigt så berömd, att han en tid jämte Béranger och Lamartine var Frankrikes populäraste skald. Till och med konungen gynnade honom och gjorde honom till bibliotekarie, en sinekur, som han dock förlorade, då de följande "Messéniennes", som besjöngo grekernas frihetskamp, uttryckte liberala tendenser. Hertigen af Orléans gjorde honom i stället till bibliotekarie vid Palais royal. Från 1819 utgaf han flera tragedier och komedier af framstående värde: Les vêpres siciliennes (1819), Les comédiens (1820), Le paria (1821), L'école des vieillards, hans bästa komedi (1823; "Giftermål på gamla dagar", 1830). Dessa dramer voro skrifna i den klassiska stilen. Efter en af hälsoskäl företagen resa till Italien samt under intryck af den uppstigande romantiken, sökte han emellertid en medlande ställning mellan romantiken och klassiciteten, hvilken visar sig både i ämnesvalet och behandlingen. 1829 uppfördes Marino Falieri ("Marino Falieri", 1842), i hvilken ett komiskt och ett tragiskt element äro förenade och som vittnar om inflytande från Byron. Under 1830 års revolution greps D. af den allmänna stämningen och skref folkhymnerna La parisienne (med musik af Auber), La varsovienne och La bruxelloise, utan att dock låta hänföra sig till deltagande i politiken. I stället fortsatte han sitt dramatiska författarskap och skref bl. a. sorgspelen Louis XI (1832; "Ludvig XI", 1845), Les enfants d'Édouard (1833; "Konung Edvards söner", 1837), La fille du Cid (1839; "Cid och hans dotter", 1843) och lustspelen Don Juan d'Autriche, ou la vocation (1835; "Don Juan af Österrike", 1840) samt La popularité (1838). Hans Œuvres complètes utgåfvos 1845 och hafva omtryckts 1851, 1856 och 1885. Som författare utmärkte han sig genom ädel uppfattning, värme och innerlig känsla samt elegans, renhet och kyskhet i uttrycket. I hans dramatiska verk finner man en konstfullt anlagd och upplöst intrig, men däremot brist på lyftning och djupare karaktärsteckning. Den mellanställning han intog mellan tidens strömningar gjorde, att hans arbeten snabbt föråldrades. — Jfr arbeten öfver D. af Vuacheux (1893) och Favrot (s. å.). J. M. Delbarhet, fys., den egenskapen hos en kropp att den genom mekaniska medel låter sönderdela sig i smärre stycken. Man plägar räkna delbarheten till kropparnas allmänna egenskaper, ehuru man antager, att den har en gräns, eller att kropparna äro sammansatta af molekyler (atomer och elektroner), hvilka ej vidare kunna delas på mekaniskt sätt. Erfarenheten visar emellertid, att delbarheten går mycket långt. Om man t. ex. till en spritlåga sätter 0,000003 mg. natronsalt och med ett spektroskop undersöker lågan, ses tydligen den gula linje, som härleder sig från natrium. Man kan efter åratal känna lukten af en obetydlig mängd mysk i ett rum, äfven om detta blifvit väl vädradt. Den kvantitet af myskämnet, som under sådant förhållande kvarstannat i rummet, måste vara ytterst ringa. Antalet molekyler i en kbcm. gas af 0° C. och 760 mm. tryck är ungefär 35 trillioner (35 . 10¹⁸). R. R.* Delbrück. 1. Martin Friedrich Rudolf von D., tysk statsman, f. 16 april 1817 i Berlin, d. där 1 febr. 1903, inträdde efter i Halle, Bonn