betydande verksamhet på lexikografiens område. Bl. a. utgaf han Engelskt och svenskt lexikon (1806), Fransyskt och svenskt lexikon (1814), Svenskt och engelskt handlexikon (1829), Ordbok i fabelläran eller allmän mythologi (1831) samt Tysk och svensk ordbok (1836). Tillika öfversatte han flera af Swedenborgs arbeten och omfattade själf med värme dennes läror. På sin ålderdom råkade han i ekonomiskt obestånd och undfick då dels understöd af enskilda samfund, dels en årlig pension af allmänna medel. Hans sista arbete, som afbröts af döden, var en öfversättning af gamla testamentet från grundspråket. Om D. har fällts det vackra omdömet att hos honom voro i ovanlig grad förenade "utmärkt noggrannhet i modersmålets behandling, fyndighet, enkelhet och precision i ordval, reda och sträng logik i framställningssättet". Se uppsats af C. F. Bernström i festskriften "Pro novitate" (1898).

Deleens boktryckarmärke.

Delegat. Se Delegation 2. Delegation (lat. delegatio, af delegare, afsända med uppdrag), afsändande af fullmäktige; uppdrag att handla i någons ställe; de personer, som erhållit ett sådant uppdrag. 1. I civilrätten betecknar delegation det aftal, hvarigenom en person inträder i en annans ställe såsom gäldenär i ett mellan den senare och en tredje bestående obligatoriskt rättsförhållande. Som värdet af en fordran alltid är beroende af gäldenärens vilja och förmåga att fullgöra sin förbindelse, kan utbyte af en gäldenär mot en annan icke ega rum utan borgenärens samtycke. Att en person åtager sig en annans skuld inskränker därför icke borgenärens rätt att vända sig mot den ursprunglige gäldenären; denne befrias från skulden, och den nye gäldenären inträder i hans ställe, först när borgenären gifvit sitt samtycke till ombytet. Genom delegationen undergår rättsförhållandet i öfrigt ingen ändring. Borgenären kan fortfarande göra gällande de birättigheter, hvilka förut voro förenade med hans fordran, hvaremot den nye gäldenären kan mot fordringen framställa de invändningar, till hvilka hans företrädare var befogad — såvida nämligen icke dessa företräden eller inskränkningar hade sin grund i den förre gäldenärens person; ty i detta fall försvinna de genom hans utträdande ur rättsförhållandet (t. ex. borgen, som ingåtts för gäldenären personligen). I. Afz. 2. Statsr. a) Österrikisk-ungerska delegationerna kallas tvenne utskott, af hvilka det ena väljes af den österrikiska, det andra af den ungerska riksdagen och som, enligt en lag af 21 dec. 1867, årligen sammanträda till ett unionsparlament för att behandla vissa för Österrike och Ungern gemensamma angelägenheter. Hvardera delegationen räknar sextio medlemmar. En tredjedel af detta antal utses af de respektive riksdagarnas första kammare (d. v. s. österrikiska riksrådets "herrenhaus" samt ungerska "magnat-tafeln") och två tredjedelar af andra kammaren (d. v. s. österrikiska riksrådets "abgeordnetenhaus" och ungerska "representant-tafeln"). I "abgeordnetenhaus" väljas utskottsmedlemmarna icke medelst gemensam omröstning, utan landvis, d. v. s. representanterna för hvarje särskildt kronland utse sig emellan ett, för de olika länderna olika stort, antal af dem. Valen till delegationerna förnyas årligen. De sammanträda på plats kejsaren bestämmer (hittills alltid växelvis i Wien och Budapest), öfverlägga för öppna dörrar på skilda kamrar och meddela sig med hvarandra skriftligen. Om de, efter tre gånger förnyade remisser och återremisser, ej kunna enas om beslut, sammanträda de till plenum, där saken utan diskussion afgöres medelst gemensam omröstning. Föremål för delegationernas öfverläggningar äro: utrikespolitiken, krigsväsendet (utom rekryteringen och värnpliktslagstiftningen) samt riksfinanserna. Hvardera delegationen har rätt till initiativ. Rikshälfternas gemensamma utrikes-, krigs- och finansministrar äro ansvariga inför delegationerna. — b) I det forna konungariket Lombardiet-Venezia och i forna Kyrkostaten betecknades med delegation (it. delegazione) dels den af en delegat (befallningshafvande) och hans underordnade bildade länsstyrelsen, dels själfva länet. Till 1859 funnos i Lombardiet 9 och i Venezia 8 dylika delegationer. Kyrkostaten var ifrån 1831 indelad i 19 delegationer (utom Rom). I detta land var delegaten alltid en af påfven utnämnd prelat. Var han tillika kardinal, bar han titeln legat, och länet kallades då legation. J. Th. W. (S. B.) Delegationsrätt, statsr. Se Ekonomisk lagstiftning. Delegera (lat. delegare), afsända med uppdrag; befullmäktiga. — Delegerad (lat. delegatus) fullmäktig, ombud. Jfr Delegation och Legat. Delémont [dəlem<over>å</over>'], ty. Delsberg, stad i schweiziska kantonen Bern i Jurabergen, 434 m. ö. h. 5,151 inv. (1900). Gammalt slott (förr biskoparnas af Basel sommarresidens), progymnasium och katolskt lärarinneseminarium. D. är centrum för Berns järnindustri och har i sin närhet järngrufvor. Delen, D. van. holländsk målare. Se Deelen. Delén, Karl Erik. Se Deleen. Delenda Carthago, lat., "Kartago bör förstöras"; stående fras, "käpphäst". De sistnämnda betydelserna hafva uppkommit med anledning däraf, att den romerske statsmannen Cato d. ä. alltid afslutade sina anföranden i senaten med orden Ceterum censeo Carthaginem esse delendam ("för öfrigt yrkar jag på Kartagos förstöring"). Delescluse [dəläklȳṡ], Louis Charles, fransk journalist, f. 1809 i Dreux, tog aktiv del i julirevolutionen 1830 och var medlem af flera republikanska föreningar. Efter februarirevolutionen 1848 blef han på grund af sina antinapoleonska sträfvanden dömd till deportation. Återkommen till Frankrike 1859 tack vare amnestien, uppsatte han 1868 tidningen "Réveil", som kämpade för den sociala revolutionen. Efter åtskilliga växlingar blef han 1871 mär i Paris' XIV:e arrondissemang och deputerad. Han var en af ledarna för Pariskommunen och dess krigsminister samt anses ha utfärdat befallningen om nedskjutningen af de upproriskes såsom gisslan förvarade fångar samt om Paris' antändande. När regeringens trupper inryckte i staden, stupade han på en barrikad (25 maj 1871). Deless., vid växtnamn förkortning för B. Delessert. Delesseria, bot. Se Rhodophyceæ. Delessert [dəläs<over>ä</over>r], Jules Paul Benjamin, baron, fransk lärd, f. 1773 i Lyon, d. 1847