hos dessa hvaldjur har en utdragen, tillspetsad, baktill tydligt begränsad nos, hvilken är af samma längd som eller längre än det öfriga kraniet, och i hvarje rad tjugu eller flera, spetsiga, tämligen små tänder med konisk (ej sammantryckt) krona; tandraderna upptaga större delen af nosens längd. Halskotorna äro till större eller mindre antal sammanvuxna med hvarandra, bröstfenorna lansettformiga, tillspetsade, och ryggfenan, som alltid finnes, medelmåttig eller tämligen hög, tillspetsad, bakåtböjd och belägen ungefär på kroppens midt. Delfinerna äro små, lifliga, snabba och roflystna varelser, hvilka stundom springa med hela kroppen upp ur vattnet. Släktet, som uppdelats i flera undersläkten, utgöres af åtminstone fyrtio arter, bland hvilka må nämnas följande.

Springaren.

Springaren (D. delphis) har nosen lång, spetsig och nedtryckt, baktill genom en tvärfåra skild från den öfriga delen af hufvudet. Å kraniet är nosens undersida försedd med två längdfåror. Kroppen är ofvan svartaktig, undertill hvit. Tänderna 42—65 å hvardera sidan i öfver- och underkäken. Kroppslängden stiger till öfver 2 m. Denna redan af de gamle kända delfinart förekommer talrikt i Medelhafvet samt dessutom i norra delen af Atlantiska oceanen; till Skandinaviens kuster hafva blott enstaka individer förirrat sig. Än lefver den pelagiskt, än stiger den upp i floderna. Den lifnär sig företrädesvis af fiskar och bläckfiskar. — Hvitnosen (D. Lagenorhynchus albinostris) skiljer sig, liksom följande art, från springaren genom kortare, mindre spetsig nos och därigenom, att kraniet saknar längdfåror på nosens undersida. Nosen är hvit, tänderna 22—28. Hvitnosen, som uppnår en kroppslängd af mer än 2,5 m., lefver i norra delen af Atlantiska oceanen, har anträffats i Östersjön, hvarjämte flera exemplar fångats vid Sveriges västkust. — Hvitsidingen (D. Lagenorhynchus acutus) öfverensstämmer nära med den förra och skiljer sig från den förnämligast genom sin svarta nos och en lång ljus fläck å hvardera sidan af bakre kroppsdelen. Hvitsidingen har 30—37 tänder och är vanlig vid Norges kuster. — Öresvinet (D. Tursiops-tursio) har kort och ej synnerligen spetsig nos; dess kranium saknar längdfåror på nosens undersida. Tänderna äro gröfre än hos de föregående, 21—25 å hvar sida af öfver- och underkäken. Ryggkotornas antal är färre (omkr. 64) än hos de föregående, öfre kroppsdelarna äro gråa, de undre hvita. Kroppslängd öfver 3 m. Öresvinet har en mycket vidsträckt utbredning: det förekommer vid Europas och Nord-Amerikas atlantiska kuster och uppgives finnas äfven i Uruguay-floden och på Nya Zeeland; en och annan individ har anträffats vid Sveriges kuster. L—e. Delfisin. Se Delphinium. Delfisk, som tillhör eller dyrkas i staden Delfi. Delfiska amfiktyonien l. Pylaiska amfiktyonien, ett politisk-religiöst förbund i det gamla Grekland. Se Amfiktyoner. Delfoi (grek. Δελφοί). Se Delfi. Delfos, grek. myt., mytisk härskare öfver landet kring berget Parnassos och grundläggare af staden Delfi (se d. o.). Han uppgafs vara son af Apollon eller af Poseidon. A. M. A. Delfosse [-få's], Auguste, belgisk statsman, f. 1801, d. 1858 genom själfmord, begånget under sinnesförvirring, var en tid advokat i Liège, blef 1840 medlem af representantkammaren, hvarest han häfdade kommunernas och statens rätt i undervisningsfrågan, tog liflig andel i kampen mot den klerikala ministären de Theux samt var 1847—52 en af vice-presidenterna och 1852—55 president i kammaren. Det var till väsentlig del hans vältalighet och inflytande, som höllo 1848 års republikanska strömningar fjärran från Belgien. 1857 fick D. titel af statsminister. Delfrukt, bot. Se Klyffrukt. Delfshaven [-hafen], förr stad i nederländska prov. Syd-Holland, sedan 1886 förenadt med Rotterdam (se d. o.).

Sal i Prinsenhof från Vilhelm I:s tid.

Delft, stad i nederländska prov. Syd-Holland, 9 km. s. ö. om Haag, vid den kanaliserade floden Schie. 31,582 inv. (1900). D. genomskäres af många kanaler och är regelmässigt byggdt. I "Prinsenhof" mördades Vilhelm I af Oranien 10 juli 1584 af Balthasar Gerardsz. Det stora rådhuset, byggdt 1618, har en värdefull tafvelsamling. Af kyrkor märkas den gotiska "gamla" kyrkan (1400-talet), med grafvårdar öfver amiralerna Tromp och Piet Hein samt naturforskaren Leeuwenhoek, och den "nya" kyrkan (1384—96), med ett berömdt klockspel och ett 95 m. högt torn samt huset Oraniens grafplats; i denna hvilar ock Hugo Grotius, som var född i D. och hvars bronsstaty 1886 restes utanför kyrkan. I 17:e och 18:e årh. hade D. berömda fabriker för fajans och stengods ("Delftgods"), hvilka varor vunno en vidsträckt spridning. Nu finnes blott en sådan fabrik kvar. Dessutom finnas här en artilleriverkstad och två gevärsfabriker samt drifves tillverkning af tapeter, cigarrer, tvål, olja, glas, ättika, öl, läder, genever och matematiska instrument. D. har vidare en teknisk högskola (med