1,104 stud. 1904—05), ett gymnasium och en högre borgarskola, en anstalt för utbildning af indiska tjänstemän samt ett dårhus. D. har uppstått kring ett omkr. 1070 byggdt slott. Det var Vilhelm I:s residens. Delfzijl [-ṡejl], starkt befäst hamnstad i nederländska prov. Groningen, vid Fivels utlopp i Dollart. 7,313 inv. (1900). D. har en god hamn, navigationsskola, många oljekvarnar, sågverk och tegelbruk. Fiske och sjöfart. Där börja Emskanalen och den s. k. "långa kanalen" (104 km.), som öfver Groningen och Leeuwarden för till Harlingen i Friesland. Delga, stad i Egypten. Se Dalgeh. Delgado, udde på södra Afrikas östra kust, i nordligaste delen af portugisiska kolonien Mosambik, s. om Rovumas mynning, under 10° 24' s. br. Det nordligaste distriktet i nämnda koloni hette förr Cabo D., men kallas nu Companhia Nyassa (omkr. 7,000 inv.). Dess hufvudort är Ibo, på en af de små Quirimeaöarna utanför kusten, med 2,500 inv.

Sal i palatset i Delhi.

Stora moskén i Delhi.

Delhi [de'lli l. de'lha͡i], Dehli l. Dilli. 1. Division i brittisk-indiska prov. Punjab. 40,223 kvkm. 4,587,062 inv. (1901). Det odlade området är (1901) 361,085 har, däraf 150,044 har med hvete. D. är deladt i sju distrikt: Hissar, Rohtak, Gurgaon, Delhi, Karnal. Umballa och Simla. — 2. Distrikt i nämnda division. 3,341 kvkm. 688,979 inv. (1901). — 3. Hufvudstad i nämnda division och distrikt, på högra stranden af Jumna, 252 m. ö. h. 208,575 inv. (1901), öfver hälften hinduer, omkr. 80,000 muhammedaner. Den på flodens höga, murade strand byggda staden omgifves på de tre andra sidorna af en hög, stark, 9 km. lång mur med grafvar och glacis. Den trånga, smutsiga, sydvästra delen bebos af infödingar, den andra hälften däremot innehåller några af Indiens skönaste byggnadsverk, bl. a. det kejserliga palatset (se pl. X i art. Byggnadskonsten), en mäktig, med murar omgifven byggnad vid flodens strand, 1,000 m. i längd och 500 m. bred. Två präktiga portar af röd sandsten föra in först i ett högt hvalf, därpå till tronsalen, Divan-i-khas, med en otrolig rikedom af arabesker, tecknade med ädla stenarter i den hvita marmorn. Där stod den berömda påfågelstronen, så kallad efter de två påfåglar af guld med utbredda ädelstensstjärtar, hvilka stodo på hvar sin sida af den af guld och diamanter strålande tronstol, öfver hvilken sväfvade en papegoja i naturlig storlek, utskuren af en enda smaragd; alltsammans bortfördt af Nadir sjah (se nedan). Midtemot står den lilla pärlmoskén (Moti masdjid) af hvit marmor med tre förgyllda kupoler. Palatset är nu förvandladt till kaserner, arsenal och fästning. Utanför ligger D:s mest imposanta byggnad, Djama masdjid, den största moské i Indien, på en 9,5 m. hög, 140 m. bred och lång underbyggnad af röd sandsten. Den är byggd af hvit marmor, som mosaikartadt växlar med röd sandsten, och uppbär tre kupoler af hvit marmor samt omgifves af två 45,6 m. höga minareter, randade uppifrån och ned uti hvit och röd dylik. Söder om palatset ligga en kasern, fyra kyrkor, guvernörens palats, institutet med museum och bibliotek. D. har många skolor, flera tryckerier och tidningar samt en gammal, af engelsmännen återställd vattenledning. Af dess industri, som ej är betydlig, äro guld- och silfverarbeten, muslin- och schaltillverkningen samt sniderierna mest berömda. Däremot har D. en mycket ansenlig handel, som gifver staden dess nuvarande betydelse och som befordras genom tre järnvägar (åt n., s. ö. och s. v.) samt genom den segelbara Jumna. Dess mest afsevärda handelsprodukter äro indigo, bomull, silke, spannmål, oljeväxter, metaller, salt, hudar och horn, tobak, socker, olja, guld- och silfvervaror. — Omgifningen är milsvidt täckt med ruiner af det gamla D., Indraprastha, och mellan dem ligger en mängd byar. Bland de många förstörda palatsen, moskéerna och grafvarna är det berömdaste det 14 km. ö. om staden liggande Kutab Minar, en kolossal, 76 m. hög minaret till en ofullbordad moské. De tre nedersta våningarna äro uppförda af röd sandsten, de båda öfversta af hvit marmor, alla dekorerade med smakfulla karniser och täckta med skulpturer. — D. är den främsta till rangen af Indiens städer, redan omtaladt i Mahabharata under namnet Indraprastha (grek. Indabara). Senare fick staden namnet D. efter en furste Dilu, som i 1:a årh. f. Kr. uppförde en borg vid floden 10 km. ofvan den nuvarande staden. Efter växlande öden under inhemska furstar, hvarvid det grundligt ödelades, eröfrades D. 1011 af gasnavidsultanen Mahmud. 1193 eröfrades det af Kutab ed-din Eibek, fältherre åt den persiske ghuriden Moizz ed-din, men Kutab, som blef ståthållare här, gjorde sig 1206 oberoende och grundlade en dynasti, som