utvecklade en glans, "som hvarken Rom eller någon annan stad sett motsvarighet till". 1288 följde en tatarisk dynasti; men 18 dec. 1398 eröfrades D. af mongolen Timur samt plundrades och brändes. När staden småningom rest sig ur askan, kom den under en afgansk dynasti 1451, hvilken 21 april 1526 störtades af en ättling af Timur, Baber, som förklarade sig för stormogul, och grundlade en dynasti, hvars hufvudstad var D. Staden eröfrades 1739 af Persiens sjah, Nadir, som efter ett fruktansvärdt blodbad utplundrade den och bortförde ett ofantligt byte. Stormogul återfick sin hufvudstad, men stod fullständigt under marattiskt inflytande till 1803, då han ställdes under brittiskt beskydd. Under sepoysupproret sökte muhammedanerna i maj 1857 afskudda det brittiska oket, men staden återtogs af engelsmännen 20 sept. s. å., och den siste stormogul, Bahadur schah II, förvisades till Rangoon. Deli. 1. (Laboean Deli) Hufvudort i en liten malajstat af samma namn på östra kusten af Sumatra, vid floden D. l. Soengo. Staten har blott 30 km. kust och sträcker sig blott 75 km. inåt landet; den styres af en af holländska regeringen beroende sultan. Landets odling ligger i händerna på utlänningar, dels ett holländskt bolag, D.-maatschappij, som fått stora områden, på hvilka 5,000 arbetare odla tobak och kryddor, dels ett schweiziskt bolag, Société Helvetia, dels äfven engelsmän, fransmän och tyskar. — 2. Se Dilly. Delia (grek. Δηλία), lat., den deliska (gudinnan), grek. o. rom. myt., binamn till Artemis (Diana), så kallad efter sin födelseort, ön Delos. Jfr Deliern. Deliberativ (af lat. deliberare, öfverlägga, betänka sig), rådslående, som innebär öfverläggning. <img l>

Delibes [dəli'b], Clément Philibert Léo, fransk kompositör, f. 21 febr. 1836 i Saint-Germain du Val (Sarthe), d. i Paris 17 jan. 1891, åtnjöt vid konservatoriet undervisning af Adam, Bazin m. fl. samt blef 1853 ackompanjatör vid Théâtre lyrique i Paris och tillika organist vid en kyrka. 1855 uppfördes hans första operett, Deux sacs de charbon, närmast efterföljd af bl. a. Maître Griffard (1857). Under de följande åren utvecklade D. en betydande produktivitet såsom operettkompositör. 1865 anställdes han som andre kormästare vid Stora operan, och därmed öppnade sig för honom en ny bana. Med stort bifall uppfördes där bl. a. hans baletter La source (med L. Mincus 1866), Coppélia (1870; i Stockholm 1896) och Sylvie (1876) samt hans spirituella opera Le roi l'a dit (1873; "Kungen har sagt det", 1877), efterföljd af Jean de Nivelle (1880; Stockholm s. å.) och Lakmé (1883, Stockholm 1890), hvilken sistnämnda opera genom sin ömsom pikanta och känsliga melodik samt orientaliska färg flerestädes gjort lycka. D. blef 1881 kompositionsprofessor vid konservatoriet i Paris och 1881 ledamot af Institutet. Hans efterlämnade opera Kassya fullbordades och instrumenterades af Massenet samt uppfördes 1893. D. komponerade äfven en mängd kvartetter för mansröster och en serie körer för kvinnoröster med ackompanjemang af orkester. Hans arbeten utmärka sig genom behag, glädtighet, elegans, melodirikedom och präktig instrumentation, men hans musik är föga djup och ingifvelsen ej nog uthållig. A. L. (E. F—t.) Delicatamente, it., mus. Se Delicato. Delicato, Delicatamente l. Con delicatezza [-te'tsa], it., mus., läckert, med utsökt finhet. Délice [-īs], fr. (af lat. deliciæ), njutning, utsökt nöje. — Deliciös (fr. délicieux), läcker, utsökt fin, ljuflig. Jfr Delikat. Deliciæ, lat., "förlustelser", under senrenässansen en omtyckt boktitel för antologier (Deliciæ poetarum italorum, Deliciæ poetarum suetorum o. s. v.). Deliciæ generis humani, lat., "människosläktets vällust", romarnas hedersnamn på kejsar Titus. Deliciös. Se Délice. Delictum (plur. delicta), lat., förseelse, förbrytelse, missgärning. Deliern (grek. Δήλιος, lat. Delius) l. den deliske (guden), grek. o. rom. myt., ett af Apollons binamn, hvilket han fick efter sin födelseort, ön Delos. Jfr Delia. Deligatur (af lat. deligare, förbinda), förband. Deligeorgis [dilijeå'rji], Epameinondas, grekisk statsman, f. 1829, d. 1879, tillhörde som deputerad oppositionen mot konung Otto och var under konung Georgs regering flera gånger minister. Han var konseljpresident bl. a. 1872—74, då tvisten med ett fransk-italienskt bolag om bergverken vid Laurion slutligen afgjordes genom deras inköp till staten (1873). Som finansminister 1877—78 i Kanaris' koalitionsministär sökte han förhindra Greklands deltagande i Rysslands krig mot Turkiet. Hans politiska tal utgåfvos 1880 i 2 bd. — D:s broder Leonidas D., f. 1840, var 1890—92 utrikesminister i Delyannis' kabinett. H. B—n. Deligiannis, Delijannis [dilija'nni], grekisk släkt. Se Delyannis. Delikat dat. delicatus, eg. sinnesretande, af delicere, locka), läcker, välsmakande; veklig, fin, ömtålig; grannlaga, brydsam; finkänslig, taktfull. — Delikatess (fr. délicatesse), läckerhet, läckerbit, mer utsökt och dyr matvara l. dyl.; finkänslighet, grannlagenhet; förfining, utsökthet, förfinad smak. Delikvescent [-ʃe'nt], kem., som delikvescerar, d. v. s. flyter sönder. Se Delikvescera. Delikvescera [-ʃēra; af lat deliquescere], kem., flyta sönder, säges om ämnen, hvilka så begärligt uppsuga fuktighet ur luften, att de lösas i det sålunda upptagna vattnet och följaktligen flyta sönder i luften. Delikvescenta ämnen äro pottaska, klorkalcium, kaustikt kali m. fl. P. T. C.* Delila (Dalila), "den smäktande", en filisteisk kvinna, som intog den israelitiske domaren Simsons hjärta och slutligen förrådde honom åt sina landsmän (jfr Dom. 16: 4 ff.); fig. förförisk och trolös kvinna. Delille l. Delisle [dəlīl], Jacques, fransk skald, f. 1738 i Aigueperse (Auvergne), d. i Paris