1813, var skollärare först i Beauvais och Amiens samt sedan i Paris. 1769 framträdde han med en öfversättning af Vergilius' "Georgica", hvilken strax förskaffade honom anställning som professor i latinsk poesi vid Collège de France och 1774 ledde till hans upptagande i Franska akad. Påverkad af Rousseaus natursvärmeri och den beskrifvande engelska dikten, uppträdde D. 1780 som själfständig författare med lärodikten Les jardins ou l'art d'embellir les paysages, i hvilken han bredt och retoriskt, men ofta med pompös verkan utmålar en serie ideallandskap. Hans språk är rent och versen flytande. Han är en af föregångarna till romantikens, till Lamartines, de Vignys med fleras naturpoesi. Under revolutionen förlorade han sin förmögenhet samt emigrerade till Schweiz. Där fullbordade han (1800) ett länge påtänkt arbete, L'homme des champs ou les géorgiques françaises, som skildrar landtlifvets fröjder. Sorgen öfver fäderneslandets olyckor fick sitt uttryck i La pitié (1803). Konsulatet återgaf honom hans professur, och han återvände till Paris, hvarest han stod i högt anseende under hela kejsardömet. 1804 öfversatte han Vergilius' "Æneis" och 1805 Miltons "Paradise lost". 1809 utkom hans Trois règnes de la nature, ett slags naturhistoria på vers, och 1812 dikten La conversation. Efter hans död utkommo Le départ d'Eden (1815) och hans öfversättning af Popes "Essay on man" (1820). Hans arbeten utgåfvos 1824 af Michaud och 1847 af Didot. Litt.: Sainte-Beuve, "Portraits littéraires", II. J. M.

Delineavit, förkortadt del. ("har tecknat", af lat. delineare, upprita, af linea, linje), ett signeringsmärke, som under gravyrer (kopparstick, litografier o. s. v.) sättes efter den tecknande konstnärens namn. Jfr Sculpsit. Delinkvent (lat. delinquens, af delinquere, fela, förbryta sig), brottsling, som skall dömas eller undergå straff; arm syndare. Jfr Delictum. Delirant (se Delirera), en som är angripen af delirium; vanvetting. Delirera (lat. delirare, af de, ur, och lira, vret, fåra), egentl. vika ur spåret; yra, vara vansinnig, vara angripen af delirium (se d. o.). Delirium (lat., af de, ur, och lira, fåra, "ur fåran", yra), med., betecknar ett mer eller mindre förvirradt, af fantisering och hallucinationer utmärkt själstillstånd och användes såsom medicinsk term hufvudsakligen för vissa former af sinnessjukdom. Deliriet kan härvid uppträda dels såsom en mera fristående form af funktionell psykos (d. hallucinatorium), dels såsom ett symtom vid andra sinnessjukdomar, såsom melankoli, mani, paranoia m. fl. Hallucinatoriskt delirium utmärker sålunda ofta begynnelsestadiet af flera olika sinnessjukdomar. — Lättare och hastigare öfvergående former af delirium förekomma dessutom stundom vid akuta febersjukdomar i sammanhang med hög feber; vidare i anslutning till hysteriska och epileptiska anfall, vid diverse hjärnsjukdomar, såsom vid syfilitiska förändringar, svulster och blödningar i hjärnan, vid höggradig blodbrist samt någon gång vid s. k. allmän kollaps. Mest allmänt känd är termen delirium såsom betecknande den bekanta alkoholpsykosen, d. tremens, fyllerigalenskap, hvilken orsakas af kronisk alkoholförgiftning. Sjukdomens utbrott hos en individ, lidande af kronisk alkoholism, kan framkallas eller påskyndas såväl af en plötslig, fullständig återhållsamhet från som af en plötslig stegring af spirituosamissbruket, vidare af akuta febersjukdomar, såsom lung- och lungsäcksinflammationer, rosfeber, af yttre skador, t. ex. benbrott, samt af plötslig skrämsel. Af delirium tremens kunna flera olika grader särskiljas. Efter någon tids förstadium med magsymtom (aptitlöshet, kräkningar på morgonen etc.), nervös oro, sömnlöshet och begynnande syn- och hörselhallucinationer, som dock af den sjuke ännu pläga i viss mån rätt bedömas, tilltaga hallucinationerna. Den sjuke förlorar sin omdömesförmåga, talar och handlar oredigt, sömnlösheten blir fullständig, och starka darrningar framträda i tunga, armar och ben. Sjukdomstecknen kunna ytterligare ökas. Den sjuke blir alltmer orolig, får en oemotståndlig verksamhetslust och blir ytterligt irriterad, ända till fullt raseri. Krampanfall kunna slutligen tillstöta, delirierna bli mera mumlande (d. mussitans), och den sjuke förfaller i höggradig apati, hjärtverksamheten försämras, och döden inträder under allmän kollaps. Hallucinationer kunna vid delirium tremens förekomma från alla sinnen. Mest utpräglade äro dock vanligen synhallucinationerna. I viss mån karakteristiskt är, att den sjuke tycker sig se en mängd mörkfärgade föremål, speciellt djur. Sjukdomens prognos är oftast god. Med lämplig vård, öfvervakning, i svårare fall helst å sjukvårdsanstalt, rogifvande medel, vattenbehandling etc. kan sjukdomen ofta behärskas och hälsan återvinnas. — Med den speciella termen delirium cordis betecknas en höggradigt uppdrifven och oregelbunden hjärtverksamhet. I. H. Deliska problemet, en geometrisk uppgift, som mycket sysselsatte forntidens lärde och i hvilken det gäller att finna kanten af den kub eller tärning, hvars rymd är dubbelt så stor som en gifven kubs (duplicatio cubi). Plutarchos berättar, att, då en pest härjade Aten, oraklet på Delos gaf de rådfrågande det svaret, att man, för att farsoten skulle upphöra, borde "fördubbla" Apollons kubformade altare. För att få veta sidolängden på det blifvande altaret vände man sig till Platon, hvilken, urståndsatt att besvara frågan, förklarade, det guden mindre åsyftade, att hans altare skulle fördubblas, än att grekerna skulle vinnlägga sig om geometriens studium. På algebrans nuvarande ståndpunkt erbjuder lösningen af detta problem inga svårigheter. Kalla den gifna kubens kant a och den söktas x; de resp. kubernas volymer blifva då a³ och x³, och följande likhet kan uppställas: x³=2a³, hvaraf x=a V% = 1,259...a. Geometriskt kan detta problem ej lösas endast med tillhjälp af cirkel och linjal, men väl på annat sätt, t. ex. medelst koniska sektioner. (M.L.) Deliska spelen. Se Delos. Delisle [dəlīl]. 1. Claude D., fransk geograf och historiker, f. 1644, d. 1720, advokat, lärare