i historia och geografi, fick en plats som censor af sin forne elev hertigen af Orléans ("regenten"). D. skref bl. a. Relation historique du royaume de Siam (1684), Atlas historique et géographique (1718) och Abrégé de l'histoire universelle depuis la création du monde (7 bd, utg. 1731). 2. Guillaume D., den föregåendes son, fransk geograf, f. 1675, d. 1726, elev af sin fader och Cassini, arbetade med framgång på att förbättra såväl de historiska som de rent geografiska kartorna och utgaf bl. a. en världskarta (1700), kartor öfver Europa, Asien och Afrika samt en jordglob af 31 cm. diameter. Därvid lade han alla intill hans tid gjorda astronomiska iakttagelser till grund för sina arbeten. Antalet kartor af hans hand utgör 134, af hvilka särskildt 1724 års upplaga af hans världskarta visar de framsteg geografien dittills gjort. Mest värderad af hans kartböcker är den Atlas géographique, som Phil. Buache utgaf 1789. D. efterlämnade dessutom Traité du cours des fleuves och flera andra arbeten i franska vet.-akad:s handl., af hvilken han 1702 blef medlem. Han blef "förste kunglig geograf" och undervisade Ludvig XV i geografi. Delisle [dəlīl], Joseph Nicolas, fransk astronom och geograf, f. 1688, d. 1768, medlem af franska vet.-akad. 1714, direktor för Petersburgs observatorium 1725—47, är mest känd för en af honom angifven, från Halleys afvikande metod för solparallaxens bestämning vid Venuspassager. Enligt D:s metod är det möjligt att bestämma solparallaxen genom observation endast af en fas af fenomenet, t. ex. planetens inträde eller utträde, på tvenne geografiskt kända punkter. K. B. Delisle [dəlīl], Jacques, fransk skald. Se Delille. De l'isle [dəlīl], Romé, fransk mineralog. Se Romé de l'Isle. <img l>

Delisle [dəlīl], Léopold Victor, fransk paleograf och historiker, f. 24 okt. 1826 i Valogne (Manche), anställdes 1852 vid nationalbiblioteket i Paris samt befordrades 1872 till bibliotekarie och 1874 till dess chef, hvarifrån han erhöll afsked 1905. 1857 blef han medlem af Académie des inscriptions. Hans svar på prisämnet Études sur la condition de la classe agricole en Normandie au moyen-âge (1851) förskaffade honom Goberts pris. Vidare har D. utgifvit: Catalogue des actes de Philippe Auguste (1856), ett mästerstycke i sitt slag, med en längre inledning rörande källorna, Recueil de jugements de l'echiquier de Normandie au XIII:e siècle (1860) och Le cabinet des manuscrits de la bibliothèque nationale (3 bd, 1869—81), Inventaire général et méthodique des manuscrits français (2 bd, 1876—78) m. m. D. anses som samtidens förnämste biblioteksman. Sedan 1889 är han ledamot af Vet.-soc. i Uppsala. Se vidare Lacombe, "Bibliographie des travaux de Léopold Delisle" (1902), upptagande 1,889 skrifter och uppsatser. Délit [delī], fr., brott, anger i sin vidsträcktare betydelse hvarje kränkning af bestående rätt. I fransk straffrätt har man dock redan 1791 indelat förbrytelserna i tre kategorier: 1) Crimes, handlingar, som straffas med döden, deportation (se d. o.) eller minst 5 års straffarbete eller fästning; de dömas af cours d'assises (se Cour), där jury då användes. 2) Délits, handlingar, för hvilka straffet är mindre än för crimes, men öfverstiger 15 frcs böter eller 5 dagars fängelse; de dömas af tribunaux correctionnels ("korrektionsdomstolar"; se Frankrike, Författning och förvaltning). 3) Contraventions, handlingar, som straffas med 15 frcs böter eller 5 dagars fängelse eller mindre; de dömas af tribunaux de simple police (polisdomstolar; se Frankrike, Författning och förvaltning). Denna schematiska tredelning återfinnes äfven i flera andra länders af fransk rätt påverkade lagar, så t. ex. i tyska strafflagen under benämningarna verbrechen, vergehen och übertretungen. — D. manqué [mãke'], misslyckadt försök till förbrytelse. — D. tenté [tãte'], påbörjad, men ofullbordad förbrytelse. Delitzsch, kretsstad i preussiska regeringsområdet Merseburg, prov. Sachsen, vid Muldes biflod Lober. 10,479 inv. (1900). Cigarr-, socker- och skofabrikation, kvarnrörelse och trädgårdsskötsel. I staden finnas ett realprogymnasium, ett skollärarseminarium och en straffanstalt för kvinnor. <img l>

Delitzsch. 1. Franz Julius D., tysk teolog, f. 23 febr. 1813 i Leipzig, d. 4 mars 1890 därst., blef 1846 teol. professor i Rostock, 1850 i Erlangen och 1867 i Leipzig. D. var en af 1800-talets mest framstående teologer, hvilkens inflytande sträckte sig vida utom Tysklands gränser genom en af alla erkänd lärdom, parad med personlig fromhet. En af sin tids störste talmudister, öppnade han genom Zur geschichte der jüdischen poesie (1836) för den kristna världen ett dittills alldeles okändt område, och i Anekdota zur geschichte der mittelalterlichen scholastik unter juden und moslemen (1841) framdrog han intressanta aktstycken om den judiska skolastiken. Hans författarverksamhet var lika omfångsrik som grundlig, med många geniala och originella uppslag och tankar. Den gammaltestamentliga exegesen var hans mest älskade arbetsfält, och såsom gammaltestamentlig exeget med stor auktoritet intog han länge en ortodox-konservativ ståndpunkt samt förhöll sig gentemot den nyare kritiken polemiskt afvisande i den bekanta kommentar till gamla testamentet, som han tillsammans med C. F. Keil utgaf och i hvilken han skrifvit kommentarerna till Psaltaren (1859—60; 4:e uppl. 1884; sv. bearbetn. af A. Hammar, 1890), Job (1864; 2:a uppl. 1876), Jesaja (1866; 4:e uppl. 1889), Ordspråksboken (1873), Höga visan och Predikaren (1875). Men