Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delitzsch,Franz Julius D - Delius. Se Deliern - Delius, Nikolaus - Della Maria, Domenico - Dellarna, sjöar. Se Dellen - Della Robbia, italiensk konstnärsfamilj. Se Robbia - Della Torre, italiensk släkt. Se Torre - Delldén, Karl Olof - Dellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot slutet af sin lefnad närmade han sig betydligt den
nya kritiska riktningen, och ehuru han aldrig gick så
långt som Wellhausen och den yttersta vänstern inom
dennes skola, upptog han dock i hufvudsak Wellhausens
exegetisk-kritiska principer. Exponent för denna
förändrade ståndpunkt är hans Neuer kommentar über
die Genesis (1887), och uttryck af samma sak är också
hans i sista upplagan af Jesaja (se ofvan) till de
kritiske exegeterna T. K. Cheyne och S. R. Driver
i England riktade hjärtliga tillegnan. D:s 1890
utgifna Messianische weissagungen röjer likaledes
stark påverkan från det kritiska hållet. Men sin
bestämda protest mot den på vissa håll inom den
moderna teologien framträdande förnekelsen af Guds
öfvernaturliga uppenbarelse och ingripande i världen
uttalade han i sin lilla broschyr Der tiefe graben
zwischen alter und moderner theologie (1888; 2:a
uppl. 1890). — Såsom nytestamentlig exeget lämnade
han i Der brief an die hebräer (1857) efter sig ett
minne af alltid bestående värde. Till detta område
höra äfven de mindre arbetena Jesus und Hillel (1867;
3:e uppl. 1879), Jüdisches handwerkerleben zur zeit
Jesu (1868; 3:e uppl. 1879), Ein tag in Kapernaum
(1871; 3:e uppl. 1886), alla tre öfversatta på
svenska. Af hans dogmatiska arbeten må nämnas: Das
sakrament des wahren leibes und blutes Jesu Christi
(1844; 7:e uppl. 1886) och Vier bücher von der kirche
(1847; öfv. på svenska 1854).
Judemissionen låg D. varmt om hjärtat. Han grundade
på nytt 1880 "Institutum judaicum" i Leipzig och 1886
ett seminarium för prästkandidaters utbildande till
judemissionärer samt utgaf 1863—79 en tidskrift
för judemissionen, "Saat auf hoffnung". Detta
judemissionsintresse äfvensom D:s grundliga kunskaper
i den judiska rabbinlitteraturen har jämte annat
gifvit upphof åt den allmänt utbredda meningen, att
D. var en "döpt jude", hvilket saknar all grund,
ty D. var född af kristna föräldrar. 1877 utgaf
D. af nya testamentet en hebreisk öfversättning,
som upplefvat många upplagor och spridts i
troligen hundratusentals exemplar bland judarna.
J. P.
2. Friedrich D., den föregåendes son, tysk
assyriolog, f. 1850 i Erlangen, deltog som student
i fransk-tyska kriget 1870—71, studerade sanskrit
under Windisch, Brockhaus, A. Weber och Böhtlingk,
men drogs 1873 af Eberhard Schrader öfver till den
då i Tyskland nya vetenskapen assyriologi och blef
1878 e. o. professor däri vid Leipzigs universitet,
där han uppammade en skola af dugande assyriologer
(Bezold, Haupt, Hommel m. fl.). 1893 flyttade
D. som ord. professor till Breslaus och 1899 till
Berlins universitet. Han är tillika föreståndare
för de k. museernas västasiatiska afdelningar och
har verksamt deltagit i organiserandet af tyska
orientsällskapet. D. har utgifvit bl. a. Assyrische
studien (1874), krestomatien Assyrische lesestücke
(1876; 4:e omarb. uppl. 1899—1900), Wo lag
das paradies? (1881), Assyrisches wörterbuch zur
gesamten bisher veröffentlichten keilschriftliteratur
(3 hftn, 1887—90), Assyrische grammatik (1889;
2:a uppl. 1903), Assyrisches handwörterbuch (4 bd,
1894—96), Die entstehung des ältesten schriftsystems
oder der ursprung der keilschriftzeichen (1896—97),
Das babylonische weltschöpfungsepos (1896), de i
flera upplagor utkomna tre föredragen
Babel und bibel (1902—05; "Babel och bibel",
1903—05), som i de lärdes läger framkallade oro och
en mängd motskrifter genom sina djärfva analogier och
försök att uppvisa babyloniernas och assyriernas
andliga kultur såsom en väsentlig källa till
israeliternas, samt Im lande des einstigen paradieses
(1903). Tillsammans med P. Haupt utger D. sedan 1881
"Assyriologische bibliothek" och sedan 1889 "Beiträge
zur assyriologie und semitischen sprachwissenschaft".
Delius (grek. Δήλιος), lat., grek. och rom. myt. Se
Deliern.
Delius, Nikolaus, tysk lärd, f. 1813, d. 1888,
blef 1855 professor i Bonn. Hans förnämsta skrifter
innehålla kritiker och förklaringar öfver Shaksperes
verk: Shakspeare-lexikon (1852), en stor kritisk
upplaga af Shaksperes samlade verk (1854—61; 5:e
uppl. 1882), m. fl.
Della Maria, Domenico, fransk operakompositör
af italiensk härkomst, f. 1769 i Marseille, d. 1800
i Paris, studerade för Paisiello och väckte från
1796 i Paris mycket bifall genom sina operor,
bl. a. den melodiskt intagande Le prisonnier ou
la ressemblance ("Den unge arrestanten", 1799),
L’oncle valet ("Morbrodern dräng", 1802), L’opéra
comique ("Opera-komiken", 1803). D:s musik blef
genom sitt behag och sin naturlighet populär.
A. L.*
Dellarna, sjöar. Se Dellen.
Della Robbia, italiensk konstnärsfamilj. Se Robbia.
Della Torre, italiensk släkt. Se Thurn.
Delldén, Karl Olof, universitetslärare, f. 4 april
1800 i Arnäs socken i Västernorrlands län, d. 10
juni 1854 i Uppsala, blef student i Uppsala 1816,
filos. doktor 1821, docent i praktisk filosofi 1822,
juris doktor (ultimus) 1827, adjunkt i juridiska
fakulteten s. å. samt professor i svensk statsrätt,
kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt 1844. —
Jämte akademiska afhandlingar och tidskriftsuppsatser
(i "Svea", "Svenska literaturföreningens tidning"
och "Juridiskt arkif") författade han Anmärkningar
vid lagkomitéens förslag till allmän civillag
(1829), därvid D. företrädde den rent konservativa
uppfattningen; Försök till granskning af lagkomiténs
förslag till handelsbalk (1830), Minne af N. F. Biberg
(1827), Om svenska näringarnes tillstånd och brister
(1835) och Rättegångssättet i Sverige (1842; 2:a
uppl. 1844). 1828—30 utgaf han sin morbroder Bibergs
"Samlade skrifter".
Dellen, Norra (42 m. ö. h.) och Södra D. (42
m. ö. h.), med ett gemensamt namn äfven kallade
Dellarna, tvenne sjöar i Hälsingland, den förra
80 kvkm., den senare 50 kvkm. De förbindas genom
den korta, kanaliserade Norrboån och omgifvas
af socknarna Norrbo, Forsa, Delsbo och Bjuråker
samt hafva sitt aflopp i Forsavattnet, som längre
ned genom tvenne armar står i förbindelse med
Bottniska viken. Sjöfart med mindre ångbåtar och
pråmar bedrifves mellan Näsvikens järnvägsstation
och de mera betydande platserna omkring sjön, såsom
Delsbo, Hålsjö, Västansjö och Moviken. Utloppet är
kanaliseradt ned till Kyrksjön (P. A. Tamms kanal),
men denna farled är efter tillkomsten af statsbanan
Ljusdal—Hudiksvall aflyst för trafik. — Inom ungefär
36 kvkm. af den yta de båda sjöarna betäcka samt vid
pass 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
