Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 105-106 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dellen - Dellenit - Delling - Del Lungo, Isidoro - Dellwik, Karl Axel - Dellys - Delmas,Jean Francois - Delmenhorst - Delmotte, Henri Philibert Joseph - Delna,Marie - Delning. Se Förökning - Delningsmaskin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvkm. af fastlandet emellan dem utgöres berggrunden
af andesit (se d. o.), en ung och sällsynt vulkanisk
bergart, hvars här förekommande varietet blifvit
uppkallad efter sjöarna och benämnd dellenit
(se d. o.).
E. E. S. L—k.

Dellenit (Hypersten-andesit, Liparit-andesit), geol.,
af Brögger införd benämning för en mellan lipariter
och andesiter stående grupp af yngre vulkaniska
bergarter, som finnas anstående i och vid sjöarna
Dellen (se d. o.) och där upptäckts af F. Svenonius
år 1887, sedan den några år förut iakttagits såsom
lösa block (rullstenar) i Roslagen. Den för norra
Europa ytterst sällsynta bergarten är till färgen
svart eller gråsvart och utvecklar vid påandning
en egendomlig lukt. Man skiljer mellan glasiga
delleniter jämte perliter, grönstenslika delleniter
och dellenitbreccior med tuffer. De förstnämnda äro i
hög grad lättsmälta och pösa vid smältning upp till en
blomkålsliknande, ljusgrå massa. Kiselsyrehalten
är i medeltal 68—69 proc. Se F. Svenonius,
"Andesit från Norra Dellen i Hälsingland" (i
"Geol. fören:s förhandl.", 1888, h. 4), och Brögger,
"Om plagioklas-ortoklasbergarternas systematik"
(1895). (Se Andesit).
E. E.

Delling (isl. Dellingr), nord. myt., Nattens tredje
make och Dagens fader. Han var af asarnas ätt samt
ljus och fager till utseendet.

Del Lungo, Isidoro, italiensk litteraturhistoriker,
f. 1841, gymnasielärare i Florens, medredaktör
af Accademia della Cruscas ordbok, har författat
bl. a. en monografi öfver krönikeförfattaren
D. Compagni (Dino Compagni e la sua cronica,
3 bd, 1879—87), Dante ne’ tempi di Dante (1888)
m. fl. Dante-studier, Pagine letterarie e ricordi
(1893) och Florentia: nomini e cose del quattrocento
(1897) samt utgifvit äldre italiensk litteratur,
bl. a. "Leggende del secolo XIV" (1862) och Angelo
Polizianos prosaskrifter på folkspråket jämte hans
grekiska och latinska dikter (1867).


Dellwik, Karl Axel, bergsingenjör, materialprofvare,
f. 1829 i Stockholm, d. där 1897, student i Uppsala
1847, aflade därstädes bergsexamen 1853, blef
auskultant i Bergskollegium s. å., genomgick Falu
bergsskola 1853—55 och utnämndes 1858 till direktör
på Järnkontorets metallurgiska stat med placering på
det s. k. norra distriktet. 1860—74 bosatt å Bondsjö
i Västernorrlands län, utvecklade D. en omfattande
konsulterande verksamhet vid de norrländska bruken och
vann anseende som en synnerligen kunnig och praktiskt
erfaren järnmetallurg. 1874 kallades D. till
föreståndare för den då nyupprättade Järnkontorets
materialprofningsanstalt på Liljeholmen vid Stockholm
och blef i sådan egenskap en af banbrytarna för
materialprofningen i Sverige. Af D:s öfriga
inlägg i teknikens utveckling äro hans arbeten
på vattengasens användning inom järnhandteringen
särskildt bekanta. D. var äfven en flitig författare
i metallurgiska ämnen, hvarom ett större antal
artiklar i "Jernkontorets annaler",
"Teknisk tidskrift", "Nordisk Familjebok"
(sign. C. A. D.) o. a. publikationer vittnar. 1896
drog sig D. tillbaka från ledningen af Järnkontorets
materialprofningsanstalt, som då upphörde.
G. H—r.

Dellys [däli’s], hamnstad i Algeriet, depart. Alger,
vid Medelhafvet, 107 km. ö. om Alger, med hvilket det
är förenadt genom järnväg. 14,070 inv. (1901), däraf
1,078 fransmän. Viktig militärstation. God hamn. På
romarnas tid låg på D:s plats kolonien Russucurrus,
af hvilken finnas några rester.

Delmas [-ma’], Jean François, fransk
operasångare (basbarytonist), f. 1861 i Lyon, erhöll
1886 första priset vid konservatoriet i Paris och
debuterade s. å. på Stora operan som S:t Bris i
"Hugenotterna". Han har sedermera där utmärkt
sig bl. a. som Vilhelm Tell och i Wagnerroller,
främst Wotan.

Delmenhorst, stad i storhertigdömet Oldenburg, vid
Delme. 16,579 inv. (1901). D. har betydande industri,
mest ull- och kamgarnsspinneri, jutespinneri
och väfveri, 3 stora linoleummattfabriker,
korktillverkning m. m. — D. fick 1247 en borg och var
hufvudort i grefskapet D., som dessutom omfattade
"landvogtei" D. (Hausvogtei, vogtei Stuhr samt
marschvogtei Berne och Altenesch). Det tillhörde samma
ätt, som regerade i grefskapet Oldenburg och hvaraf en
gren, med Kristian I, 1448 besteg Danmarks tron. 1647
ärfdes D. af den i Oldenburg regerande grenen, och
sedan denna 1667 utslocknat på svärdssidan, kommo
grefskapen till danska konungahuset, som 1773 afträdde
dem till hertigliga ätten Holstein-Gottorp, hvilken
de sedan dess tillhört (se vidare Oldenburg). Titeln
grefve till D. ingick under unionskonungarna (Kristian
I—Kristian II) och under holstein-gottorpska huset
(1751—1818) i den svenska konungatiteln och D:s vapen
(guldkors i blått fält) i det svenska riksvapnet.

Delmotte [-må’tt], Henri Philibert Joseph, belgisk
dramatiker, f. 1822, d. 1884, var någon tid ämbetsman,
men sysslade mest med dramatiskt författarskap. En
del af hans lustspel utkom 1873 under titeln
Comédies. 1846 utgaf han en samling Poésies.

Delna, Marie (heter eg. Ledan), fransk
operasångerska, f. 1875 i Paris, har tillhört
Opéra-comique 1892—97 och Stora operan från 1898. Hon
eger en praktfull altröst och uppbär de stora
partierna inom facket.

Delning, trädg. Se Förökning.

Delningsmaskin, fys., ett instrument, som användes
för att uppdraga gradstrecken på skalor. Man
skiljer mellan lineära delningsmaskiner, med hvilka
strecken inritas på lineära skalor eller linjaler,
och cirkeldelningsmaskiner, med hvilka vinkelgrader
uppdragas. Den senare apparaten är i allmänhet mycket
komplicerad. En lineär delningsmaskin är afbildad i
närstående figur. Mässingsskifvan L glider i en ram,
nlo, när den sättes i rörelse medelst en skruf, som
kringvrides med handtaget K. På skifvan L är fäst en
ram, r, hvilken är rörlig omkring tvenne tappar, v,
så att andra ändan, p, af densamma kan höjas och
sänkas. Där sitter ritstiftet, f, af stål eller
diamant. Den linjal eller skifva, som skall graderas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>