fastskrufvas vid underlaget med skrufvarna u u. Trumman M är på kanten indelad i grader, och med tillhjälp af nonien G kan man med noggrannhet bestämma små vridningsvinklar, som följaktligen motsvaras af små flyttningar hos ritstiftet. Skall man t. ex. dela en viss längd i 100 delar, så inställes stiftet först på den ena, sedan på den andra ändan af det stycke, som skall delas, och man räknar de hela hvarfven, som skrufven blifvit vriden, samt afläser de öfverskjutande hvarfdelarna medelst nonien G. Det sålunda erhållna talet divideras med 100, och kvoten angifver huru många delar af ett hvarf, som svara mot hvarje gradstreck. Utgår man nu från den ena ändpunkten och — under det stiftet hålles upplyft — vrider vefven, tills nonien angifver nämnda gradtal, samt därefter nedfäller stiftet och verkställer ritsningen, genom att draga på snöret (se fig.), så ligger det sålunda dragna strecket på 1/100 af afståndet mellan de båda ändpunkterna. Fortsätter man därpå att vrida vefven i samma riktning och, för hvarje gång nonien utvisar, att skifvan vridit sig det beräknade gradtalet, inritar ett streck på linjalen, ända tills stiftet uppnått linjalens andra ändpunkt, så har man delat afståndet mellan ändpunkterna i 100 lika stora delar. Vid noggrannare delningar appliceras ett mikroskop på linjalen L, med hvilket man kan skarpt inställa ritstiftet på skalans båda ändpunkter. Om man borttager ritstiftet och ersätter det med ett mikroskop, kan delningsmaskinen med stor fördel användas till uppmätning af mycket små afstånd. Emellertid beror apparatens brukbarhet till fina mätningar i väsentlig mån på skrufvens beskaffenhet. R.R.*

Delningsväfnad, bot. Se Meristem. Delogemang [delåʃma'ȵ], fr. délogement, eg. flyttning; undanträngande, fiendens fördrifvande ur skyddande ställning. Jfr Delogera. Delogera [-ʃēra; fr. déloger, af loge, liten kammare], eg. afflytta, bryta upp; undantränga, fördrifva; krigsv., medelst eld eller flankrörelser, utan direkt angrepp med blanka vapen, fördrifva fientliga truppafdelningar ur en skyddande ställning (en skog, en by e. d.). Jfr Delogemang. (L. W:son M.) De Lolme [dəlå'lm], Jean Louis, schweizisk rättslärd, f. 1740 i Genève, d. 1806, var någon tid advokat i Genève, men måste lämna denna stad, därför att en af honom författad broschyr, Examen de trois points de droit, ansågs förgriplig mot stadens myndigheter. Han slog sig då ned i England, där han en tid som journalist hade ett torftigt uppehälle, och återvände 1775 till Schweiz. — Under vistelsen i England studerade D. med mycken noggrannhet den engelska författningen, hvars hängifne beundrare han blef och hvars förträfflighet han påvisade i den berömda boken La constitution de l'Angleterre (1771; flera gånger utgifven och öfversatt bl. a. på svenska 1809 under titeln "Englands constitution eller engelska regeringsförfattningen, jämförd med den republikanska styrelsen och de andre europeiska monarkier") samt i A parallel between the english government and the former government of Sweden (1772). De Long [dəlå'ȵ], George Washington, nordamerikansk polarfarare, f. 1844 i New York, deltog 1873 i en undsättningsexpedition till Baffins bay för att uppsöka de kvarlefvande från "Polaris"-expeditionen och erhöll befälet öfver den af Gordon Bennett (egare af tidningen "New York Herald") utrustade expedition, som med skeppet "Jeannette" utgick från San Francisco i juli 1879 för att genom Berings sund framtränga i Norra Ishafvet. I expeditionens uppgift ingick äfven att lämna hjälp åt "Vega", som emellertid redan hade lämnat sitt vinterläge, när "Jeannette" kom dit. 6 sept. 1879 fastnade fartyget i drifisen vid 71° 35' n. br., 175° v. lgd och dref under 21 månader, ständigt läckande, till 77° 15' n. br., 155° ö. lgd, där ispressningen sänkte fartyget, 12 juni 1881. Under stora lidanden och motarbetad af isens drift norrut trängde besättningen, släpande båtar med sig, söderut mot Lenas delta. Så ogynnsamma voro omständigheterna, att sex gånger fågelvägen dit måste tillryggaläggas. De öfverlefvande delades till slut i tre grupper, af hvilka blott två nådde Asiens kust — De Longs 17 sept. Hoppet att finna föda och människoboningar slog fel. Af den dagbok, som fanns bredvid D:s lik, vet man, att männen af hans parti lågo kraftlösa på samma plats från 9 till 30 okt., då dagboken afbrytes med anteckning, att två kamrater dött under dygnet och den tredje var döende. Föda hade då saknats under många dagar. Det tredje partiet under maskinisten G. W. Melville samt två män, som D. sändt i förväg, lyckades finna hjälp och anträffade, efter långt sökande, 23 mars 1882 de ihjälsvultne kamraterna. Expeditionens lidanden höra till polarforskningens mörkaste kapitel, och de sista bladen af D:s dagbok, som med stor omsorg förts under hela expeditionen,