makttillträde i juni s. å. och blef sedan åter minister i Paris (från 1895). H. B—n. Dem. [dəm], fr., förkortning för demoiselle, fröken. Jfr D:lle. dem., språkv., förkortning för demonstrativ. Demades (grek. Δημάδης, lat. Demades), atensk talare och statsman i 4:e årh. f. Kr., var son till en skeppare och själf matros, men förstod att genom talargåfva och falhet svinga sig upp till stort anseende i Aten. Tillfångatagen i slaget vid Chaironeia (338 f. Kr) vann han genom sin kvickhet och djärfhet inför Filip af Macedonien friheten samt förmedlade freden mellan Aten och konungen och stod sedan i spetsen för det macedoniska partiet. Jämte Fokion lyckades han 336 och 335 från Aten afvända Alexander den stores hämnd. 319 gick han med en beskickning till Antipatros, men blef, till följd af förrädiska anslag mot denne fältherres lif, efter framkomsten gripen och afrättad. D., som var Demosthenes' motståndare, saknade all sedlig hållning, men var utomordentligt begåfvad som talare. Han har ej efterlämnat några skrifter. Demagog (grek. demagogos, af demos, folk, och agein, föra, leda), egentl. folkledare. I de gamla grekiska staterna betecknade ordet en man, som, utan att vara beklädd med något statsämbete, genom sitt personliga anseende och sin vältalighet var det fria folkets rådgifvare och ledare gentemot aristokratien. I denna bemärkelse var t. ex. Perikles en demagog. Hos grekerna betecknade således ordet ursprungligen icke någonting föraktligt. Men redan fr. o. m. den hänsynslöse Kleons förhärskande inflytande kort efter Perikles' död fick ordet äfven en ful betydelse. I Rom blefvo folktribunerna massans själfskrifna demagoger. Enligt det moderna språkbruket betyder demagog en folkuppviglare, som söker begagna sig af den vilseledda massans enfald och lidelser till förverkligande af samhällsfarliga planer och som i egennyttigt syfte fikar efter de obildade samhällsklassernas ynnest. Ordet har dock äfven missbrukats; mången politiker, som af sin tids makthafvare förföljts såsom folkförförare och uppviglare, har sedan af eftervärlden hedrats som en förkämpe för frihet och rätt. — Demagogi, den demokratiska styrelseform, enligt hvilken en medborgare, utan att vara beklädd med något statsämbete, styr och behärskar folket; folkuppvigling. — Demagogisk, som innebär demagogi; folkförledande. Demagogische umtriebe [-g<over>å</over>giʃe ōmtrībe], ty. (se Demagog), "folkuppviglande stämplingar", ett af regeringarna i tyska länder under heliga alliansens dagar användt uttryck om frihetsrörelser. Jfr Burschenschaft. Demanchera [demaȵʃēra], fr. démancher (af prefixet de, från, och manche, gripbräde, "hals"), mus., på stråk- och knäppinstrument ömsa läge, genom att låta vänstra handen glida ett stycke utefter instrumentets hals. Demanda, Sierra de la (i forntiden Mons Idubeda), en bergstock vid östra kanten af den spanska platån i prov. Burgos och Logroño. Den består af starkt veckade siluriska lager och når i Cerro de San Lorenzo 2,305 m. höjd. Dess högsta parti är snöbetäckt största delen af året. Demant, miner. Se Diamant. Demantelera (fr. démanteler, af upphäfvande prefixet de och manteau, provens. mantel, ringmur), nedrifva murarna kring; göra (en befästning) oanvändbar för försvarsändamål genom desarmering, nedrifning af bröstvärn, förstöring af flankeringsverk och stormhinder m. m. d., nedlägga, slopa, utan att alldeles rasera densamma. En högre grad af förstöring uttrycker termen demolera. I art. 2 af konventionen mellan Sverige och Norge 13 okt. 1905 ang. neutral zon, befästningars nedläggande m. m. äro i franska texten orden "skola de befästningar — — nedläggas" öfversatta med "les fortifications — — seront démantelées". L. W:son M. Demaratos (grek. Δημάϱατος, lat. Demaratus l. Damaratus), konung i Sparta omkr. 490 f. Kr., råkade i fiendskap med sin medkonung, Kleomenes, och förjagades af denne med anledning af ett tvifvel rörande D:s äkta konungsliga härkomst. Han flydde då till konung Dareios I i Persien, som mottog honom med utmärkelse och skänkte honom landbesittningar. 480 var han Xerxes följaktig på det stora fälttåget mot Grekland; men de fullkomligt välgrundade upplysningar och råd, som han därvid meddelade, vunno intet förtroende. Ännu lång tid efteråt lära ättlingar af D. hafva regerat öfver ett litet område i Aiolis. A. M. A. Demark (grek. demarchos, af demos, menighet, och archein, härska), egentl. folkbehärskare; i Aten namn på föreståndaren för en demos (se d. o.); hos senare grekiska författare begagnades ordet såsom öfvers. af det romerska tribunus plebis ("folktribun"). Demarkationslinje (af fr. demarcation, begränsning), krigsv., en gränslinje, som vid ingående af stillestånd fastställes mellan tvenne krigförande arméer och hvilken ingen af dem har rättighet att öfverskrida. C. O. N. Demarsch (fr. démarche, eg. sätt att gå), tillvägagående, åtgärd, mått och steg. Demas, aposteln Paulus' följeslagare och medhjälpare. Han vistades hos Paulus under dennes första fångenskap i Rom och äfven under någon tid af den andra, men öfvergaf honom sedan och begaf sig till sin fädernestad, Thessalonike, för att återtaga sitt forna världsliga yrke (jfr Kol. 4: 14, Filemon v. 24 och 2 Tim. 4: 10). J. H. B. Demaskera (fr. démasquer, af masque, ansiktsmask), rycka masken från någons ansikte; afslöja, blotta. — Demaskera ett batteri, artill., öppna eld från ett dittills för fienden doldt batteri. Demavend, högsta toppen af Elburskedjan s. om Kaspiska hafvet i norra Persien, en tämligen ung, nu slocknad vulkan, hvars krater dock ännu utsänder svafvelångor. 5,670 m. D., hvars namn betyder "andarnas hem" eller möjligen "vindarnas berg" l. "rökberget", har många gånger bestigits af européer, först af Sir Taylor Thomsen 1837 och äfven af Sven Hedin 1890. Berget erbjuder en i hög grad målerisk och imponerande anblick. Det höjer sig nämligen med mer än 3,000 m. öfver de kringliggande topparna, och dess regelbundna hjässa, som skimrar gulgrön på grund af den svafvelskorpa hvarmed stenen öfverallt är öfverdragen, ses i dessa trakters klara luft många mil. Vulkanen bär snö året om, mest på den fuktiga och brantare nordsidan, där snögränsen ligger på 4,300 m. höjd.