Rom ett tempel, där hon dyrkades enligt grekiska religionsbruk. — I grekernas bildande konst framställes D. vanligen såsom en skön, fullmogen kvinna i rikt draperad, fotsid dräkt, med en krans af sädesax på hufvudet samt med en fackla eller en vallmostängel och en med ax fylld korg eller en sädeskärfve. Vidstående illustrationer, en stående och en sittande D., äro afbildningar från väggmålningar i Neapel. A. M. A.

Demeter, Dimitrija, kroatisk författare, f. 1811 i Agram, d. 1872, härstammade från en grekisk köpmanssläkt i Macedonien, studerade medicin i Wien och Padova, men egnade sig efter återkomsten till Agram åt litterär verksamhet och deltog lifligt i den s. k. illyriska rörelsen under Gaj. Några år var han ock redaktör af den officiella tidningen "Narodne novine". Sin största betydelse hade D. såsom dramatisk författare och ledare af den kroatiska nationalteatern i Agram. Han skref själf flera skådespel i nationell anda, däribland två efterbildningar af äldre dalmatinska dramer af Gledjević och Ivan Š. Gundulić (Kärlek och plikt samt Blodshämnden), och gjorde flera öfversättningar af utländska dramer, däribland delar af Goethes "Faust". D:s förnämsta verk äro: den lyrisk-patriotiska diktcykeln Grobničko polje (Graffältet, 1842) i Byrons stil och tragedien Teuta (1844) med ämne från den illyriska sagotiden (efter en krönika af Polibio), förhärligande den kroatiska forntiden. Båda dessa verk utgåfvos af Matica Hrvatska 1891 med biografisk och litterär inledning af Vl. Mažuranić (Demeters systerson) och prof. Fr. Marković. A—d J. Demetrias (grek. Δημητϱιάς, lat. Demetrias), fordom hamnstad i tessaliska landskapet Magnesia, vid Pagaseiska viken. Det grundlades 290 f. Kr. af Demetrios Poliorketes och var de macedoniske konungarnas vanliga residens. Obetydliga ruiner finnas vid Goritza nära Volo. Demetrios från Faleron (grek. Δημήτϱιος Φαληϱεύς, lat. Demetrius Phalereus), grekisk statsman, f. omkr. 345 f. Kr. i den attiska hamnorten Faleron (däraf namnet), egnade sig i sin ungdom åt filosofiens studium och var lärjunge af peripatetikern Theofrastos, men vann därjämte tidigt anseende såsom politiker och sattes af Kassandros (318 l. 317) i spetsen för Atens statsförvaltning. I tio år förestod han denna med stort beröm och gjorde sig därunder så älskad af folket, att detta skall hafva egnat honom 300 l. 360 ärestoder (en för hvarje dag i året). Sedermera måste han dock vika för Demetrios Poliorketes (307), hvarvid det vankelmodiga folket icke allenast kullstörtade hans statyer, utan äfven dömde honom till döden. D. flydde först till Tebe och sedan till Egypten. I sistnämnda land emottogs han välvilligt af Ptolemaios Lagu, hvilken han länge tjänade såsom rådgifvare. Under Ptolemaios Filadelfos råkade han i onåd och dog ej långt därefter (283) i öfre Egypten. D. var icke allenast en duglig statsman, utan äfven en framstående talare, en stor vän af vetenskaplig bildning samt själf en mångsidig och flitig författare i filosofiska, historiska, retoriska och grammatiska ämnen. Af hans tal och historiska skrifter finnas några fragment i behåll. Ett honom tillskrifvet retoriskt arbete tillhör en senare tid. A. M. A. Demetrĭos (grek. Δημήτϱιος, lat. Demetrĭus), två syriska konungar. — 1. D. I Soter, son af Seleukos Filopator i Syrien, sändes 175 f. Kr. af sin fader såsom gisslan till Rom, där han tillbragte en stor del af sin ungdom. Efter sin faders död flydde han, måhända med senatens vetskap, för att mot sin broder Antiochos bevaka sin rätt till tronen. Han lyckades blifva utropad till konung och såsom sådan af romarna tolererad, om också icke formligen erkänd. Han beskylldes för omåttlig dryckenskap och ådrog sig äfven genom öfverdrifven hårdhet sina undersåtars hat. Mot judarna, hvilka under Judas Makkabi sökte frigöra sig från Syriens öfvervälde, förde han ett föga lyckligt krig och omkom i striden mot den af romarna understödde tronpretendenten Alexander Balas (150). Tillnamnet "Soter" (räddaren) fick han af babylonierna, därför att han befriat dem från satrapen Timarchos. 2. D. II Nikator ("segraren"), den förres son, kom, liksom fadern, i sin ungdom såsom gisslan till Rom, men återvände snart till Syrien, där han efter Alexander Balas' förjagande besteg sin faders tron. Sina undersåtars upprorsförsök bekämpade han dels medelst främmande legotrupper, dels med tillhjälp af judarna under makkabén Jonatan. Till följd af sin trolöshet fick han dock sedermera denne till fiende och led därefter svåra motgångar. Ett krig mot Partien tog snart en för D. olycklig vändning och bragte honom i fångenskap hos den partiske konungen Mithridates. Han befriades slutligen af sin broder Antiochos och återfick efter dennes död (129) äfven väldet öfver Syrien, men blef år 125 mördad under ett uppror. A. M. A. Demetrios (grek. Δημήτϱιος, lat. Demetrĭus), namn på två macedoniska konungar. — 1. D. Poliorketes ("belägraren" eller "stadseröfraren", så kallad med anledning af de vidlyftiga belägringsmaskiner, hvilka han använde vid