Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 125-126 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demetrios, macedoniska konungar - Demetrius - Demetsana, grekisk stad. Se Dimitsana - Demetz, Frederic Auguste - Demibastion - Demidov

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belägringen af städerna Salamis på Cypern och Rhodos),
var son af Alexander den stores fältherre Antigonos
och föddes omkr. 336 f. Kr. Han deltog tidigt och med
utmärkelse i de många krig, som hans fader förde mot
Alexanders öfriga fältherrar. Efter att med växlande
framgång hafva kämpat mot Ptolemaios och Seleukos
afseglade han (307) med en stor flotta från
Efesos för i att befria Grekland från Kassandros’
herravälde. Aten öppnade frivilligt sina portar
för D., som mot dess invånare visade en kunglig
frikostighet och af dem belönades med kungliga
vördnadsbetygelser. Efter nya fälttåg återvände
D. till Aten, tillbragte där en längre tid under utsväfningar
och storartade lustbarheter, men kallades ånyo af
sin fader till hjälp mot de förbundne fältherrarna
Ptolemaios, Kassandros, Lysimachos och Seleukos,
besegrades af dem i en afgörande strid vid Ipsos
i Frygien (301), där den gamle Antigonos stupade,
och räddade sig därefter med en ringa styrka till
Efesos. I Aten, som han då ville göra till medelpunkt
för ett nytt sjövälde, blef han ej vidare mottagen,
men lyckades underlägga sig åtskilliga andra
kuststäder och ingick en försoning med Seleukos,
åt hvilken han gaf sin dotter Stratonike till
gemål. Därefter vände han sig ånyo mot Grekland samt
eröfrade Salamis, Egina och Aten, hvilken stad han,
oaktadt dess visade trolöshet, behandlade med stor
mildhet. Äfven slog han spartanerna vid Mantineia
och tågade mot Macedonien, hvarest han, sedan han
låtit undanröja den unge Antigonos, Kassandros’ son,
lyckades blifva utropad till konung (294). Efter
att hafva kufvat det upproriska Beotien företog han
ett fälttåg mot konung Pyrrhos i Epirus (289). Men
till följd af myteri bland de macedoniska trupperna
såg han sig tvungen att fly från Macedonien (287),
och efter fruktlösa försök att annanstädes vinna
fast fot öfverlämnade han sig slutligen åt Seleukos
(286). Såsom dennes fånge dog han i Apamea i
Syrien (283). — D. gifver oss en typisk bild af
den oroliga och lidelsefulla tid, under hvilken han
lefde. Handlingskraft, lättsinne och njutningslystnad
funnos hos honom i en sällsam förening. Jämte den
högsta grad af personlig tapperhet ådagalade han en
ovanlig fältherreskicklighet; men genom obetänksamhet
och öfverdåd lät han mången gång lyckan gå sig ur
händerna. Han älskade faran och striden mer än
den lugna besittningen och jagade rastlöst från
det ena äfventyret till det andra. Han var med ett
ord en genialisk och i allo rikt utrustad natur,
men utan sedlig hållning eller ideellt syftemål och
städse hemfallen åt ögonblickets ingifvelser. —
En af Plutarchos författad lefnadsteckning öfver
honom finnes ännu i behåll.

2. D. II, son af Antigonos Gonatas, sonson af D. Poliorketes,
regerade öfver Macedonien 240—229 f. Kr. och
förde många strider med folken i angränsande länder.
A. M. A.

Demetrius, namn på ryska storfurstar. Se Dimitrij.

Demetsana, grekisk stad. Se Dimitsana.

Demetz [dəmä’s], Frédéric Auguste, fransk filantrop,
f. i Paris 1796, d. därst. 1873, beklädde åtskilliga
juridiska ämbeten och var bl. a. ledamot af
appellationsdomstolen i Paris. Då han 1837 besökte
Förenta staterna i Nord-Amerika för att taga
kännedom om därvarande straffanstalter, kom han
till klar insikt om, att straffanstalter endast
i jämförelsevis ringa grad förmå hämma återfall
i brott. Enligt hans tanke väckes den moraliska
kraften hos unga brottslingar bäst därigenom, att
man låter dem vara i beröring med världen, gifver
dem undervisning och vänjer dem vid arbete, men
aflägsnar dem från de stora städerna. Tillsammans
med sin vän vicomte de Bretignière de Courteilles
stiftade han 1839 "La société paternelle de Mettray"
och anlade på den senares gods i Mettray (nära Tours)
en åkerbrukskoloni eller förbättringsanstalt för unga
vilseförda gossar. Se vidare Mettray.

Demibastion (af fr. demi, half-, och
bastion), fortif., halfbastion (se d. o.).

Demidov, framstående rysk mecenatsläkt, härstammande
från en vapensmed i Tula vid namn Demid Antufiev.

1. Nikita Demidovitj D., f. 1656,
d. 1725, grundläggaren af släktens förmögenhet,
var en utmärkt vapenfabrikant under Peter den
stores regering, fick redan 1701 tillstånd att
idka järnhandtering och anlade flera järnbruk i
Ural 1716. I anläggandet af Petersburg tog D.
liflig del med stor frikostighet.

2. Akintij Nikititj D., den
föregåendes son, f. 1678, d. 1745, utvidgade den
industriella verksamheten till Sibirien, anlade
grufvor i Kolyvan och införde stora förbättringar
i bergsbruket.

3. Prokofij D., den föregåendes son, f. 1710, d.
1768, var mycket beryktad för sina originella påhitt
och för sin stora välgörenhet. Så t. ex. anordnade
han en folkfest i Petersburg (1778), där brännvinet
flöt så ymnigt, att det kostade 500 människor lifvet.
Åt hittebarnshuset i Moskva skänkte han mer än
1 mill. rubel samt stora summor åt handels- och
folkskolor. Hans broder Nikita gjorde sig känd
som vetenskapens gynnare.

4. Nikolaj Nikititj D., den
sistnämndes son, f. 1773, d. 1828, utmärkte sig
ock för storartad välgörenhet under Napoleons krig
och grundade ett stort tafvelgalleri i Florens,
där han ock anlade ett hittebarnshus. Hans staty
restes i Florens 1871.

5. Pavel Grigorjevitj D., sonson af
D. 1, f. 1738, d. 1821, intresserade sig varmt för
undervisningsväsendet och skänkte stora summor till
universiteten, särskildt till det i Tobolsk påtänkta
universitetet, som sedan förlades till Tomsk.

6. Pavel Nikolajevitj D., son till D. 4, f. 1798,
d. 1841, guvernör i Kursk, byggde flera kolerasjukhus
och stiftade det s. k. demidovska priset,
som utdelas af ryska vet.-akad.

7. Anatolij Nikolajevitj D., furste af San Donato,
den föregåendes broder, rysk mecenat och författare,
f. 1812, d. 1870, var en tid rysk chargé d’affaires
hos storhertigen af Toscana, som upphöjde honom
till furste af San Donato. Till följd af sitt
giftermål med den romersk-katolska
prinsessan Matilda af Montfort (en dotter af Jérôme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>