Bonaparte) blef han emellertid utesluten ur ryska statens tjänst och kallad till Petersburg för att stå till svars inför kejsaren, hvars ynnest han likväl snart återvann. Han framkallade på flera ställen i Ryssland de mest storartade välgörenhetsanstalter, främjade på allt sätt konst och vetenskap och egde själf en utomordentligt rik konstsamling, hvilken såldes på auktion 1880. 1837 utrustade han på egen bekostnad en vetenskaplig expedition till södra Ryssland, hufvudsakligen för uppdagandet af nya stenkolsfält. Resultaten af expeditionens undersökningar (1837—40) nedlade han i flera praktverk. Därjämte utgaf han Lettres sur l'empire de Russie (1840) och Album pittoresque et archéologique en Russie (1871) m. fl. (A—d J.) Demigorge [-gå'rʃ], fr. (af demi, half-, och gorge, svalg), fortif., hälften af den rygglinje (bastionsgorge), som förenar de båda kurtin-vinklarna i en bastion. En demigorge innefattar således afståndet mellan kurtinvinkeln och bastionens kapitallinje. Jfr Bastion. G. U. (L. W:son M.) Demilune [-ly'n], fr. (af demi, half-, och lune, måne), egentl. halfmåne, fortif., ett företrädesvis i bastionssystemet användt utanverk. Se Ravelin. (L. W:son M.) Demimonde [-må'ȵd], fr. (af demi, half-, och monde, värld), egentl. "halfvärlden" (i motsats till "le beau-monde", "le grand monde", den högre societeten), en genom A. Dumas d. y:s drama "Le demi-monde" (1855) uppkommen benämning på de i storstäder (i synnerhet Paris) talrikt förekommande klasser af äfventyrliga existenser, som söka i sitt yttre skick efterhärma den förnäma världens lefnadssätt. Särskildt har ordet alltmer kommit att företrädesvis begagnas om skörlefnadskvinnor, som omgifvas af lyx. Dumas i sitt drama skiljer på le monde (de ärbara kvinnorna af stånd), le demimonde och les prostituées. Deminutio capitis (lat.), jur., upphäfvande af en persons rättsställning. Se Capitis deminutio. Demirbasch, turk. (af demir, järn, och basch, hufvud), "järnhufvudet", ett binamn, som turkarna gåfvo Karl XII efter kalabaliken vid Bender. Demirelief [dmirəliä'f], fr., halfupphöjdt arbete. Jfr Relief. Demir Hissar, turk. ("järnborgen"), stad i turkiska vilajetet Saloniki, vid ett litet tillflöde till Struma och vid järnvägen Dede—Agatsch—Saloniki. Omkr. 8,000 inv., öfvervägande turkar. Gamla klippgrafvar. Demir Kapu, turk. Se Järnporten. Demisec [dmise'k], fr., halftorr. Se Champagne. Demission (fr. démission, af lat. demittere, nedsläppa), nedläggande (af ett ämbete), afträdande (från en syssla). — Demissionera, inlägga om afsked från ett ämbete; afgå. Demiteinte [dmitä̃'t], fr. (af demi, half-, och teinte, färg), halfskugga, mellanfärg. Demiterm (fr. demiterme, af demi, half-, och terme, termin, hafvandeskap), dyna, som under franska direktoriets tid (senare hälften af 1790-talet) kvinnorna nyttjade för att låtsa hafvandeskap. (I midten af 1800-talet höll bruket af demitermer på att åter komma på modet.) Demiurg (grek. demiurgos, af demos, folk, och ergon, verk), urspr. en som idkar en offentlig eller allmännyttig verksamhet; verkmästare, byggmästare, konstnär; i Attika före Peisistratos' välde handtverkarna (jämte konstnärer och läkare) såsom tredje samhällsklass bredvid adeln och bondeklassen; i några peloponnesiska stater titel på de högste öfverhetspersonerna; filos., hos Platon gudomen som skapande, ordnande, världsbildande makt; hos gnostikerna en från den högste guden skild och honom underordnad skapare af sinnevärlden, delvis identifierad med den gammaltestamentlige guden och då uppfattad som ett relativt ondt väsen; hos nyplatonikerna världssjälen, som danat materien och själf utgör en andra emanationsform af det absoluta. Uttrycket begagnas ofta i Stagnelius' lyriska diktning, med anslutning till innehållet i "Adams bok" (se d. o.). Se Gnosticism och Nyplatonism. Demivierge [dmi-viä'rʃ], fr. (af demi, half-, och vierge, jungfru), "half-jungfru", ett af den franske författaren Marcel Prévost (se d. o.) infördt ord, betecknande en ung flicka, som visserligen är fysiologiskt intakt, men genom dåligt sällskap och oblyg kurtis mist sin sinnesrenhet. Demme, Hermann Kristian Gottfried, tysk andlig talare och skriftställare, f. 1760 i Mühlhausen, d. 1822 som generalsuperintendent i Altenburg, där han på ett förtjänstfullt sätt ordnade kyrkoväsendet och främjade ungdomens undervisning. Under pseudonymen Karl Stille skref D. bl. a. Der pächter Martin und sein vater (1792—93; 3:e uppl. 1802), Abendstunden in dem familienkreise gebildeter und guter menschen (1804) och Gebete und betrachtungen (1818). Han var äfven en utmärkt psalmdiktare. Demmin, kretsstad i preussiska regeringsområdet Stettin, vid Peene. 12,079 inv. (1900). D. har tre förstäder, ett gymnasium, en evangelisk och en katolsk kyrka. Metallgjuteri, socker- och margarintillverkning, klädesväfveri m. m. samt liflig handel med åkerbruksalster och ull. — D., som under medeltiden kallades Timin, Demmyn och Dammyn, omnämnes först 1070. Redan i 12:e årh. hade det murar; det förstördes 1164 af Henrik Lejonet och intogs 1211 af Valdemar Seir, men gjorde sig åter fritt 1227 och ingick i Hansan 1283. D. intogs 14 febr. 1631 af Gustaf II Adolf, och dess befästningar förstärktes sedan enligt af Traytorrens uppgjord plan. 1637 utrymdes D. af svenskarna, men återtogs af Banér 1638, hvarefter förstärkningsarbetena fullföljdes, från 1647 efter ett af Mardefelt med Dahlberghs hjälp utarbetadt förslag, hvarvid slottet D., som låg s. om staden invid floden, indrogs i befästningen. 11 nov. 1659 intogs staden af brandenburgarna, efter att hafva belägrats sedan 15 okt., men återlämnades till Sverige vid fredsslutet 1660. I aug. 1676 började den belägras af de allierade samt gaf sig 30 sept., men återkom efter freden 1679 ånyo till Sverige. Fästningsverken fingo sedan förfalla, och först sedan Dahlbergh, som ansåg D. vara nyckeln till Pommern vid anfall västerifrån, anfört klagomål häröfver, utfördes några iståndsättningsarbeten. D. eröfrades dock af preussarna 1715 efter en kortare belägring och afträddes till dem 1720. Under sjuåriga kriget (1756—63) besattes D. flera gånger af svenskarna, som där 1761 lågo i läger någon tid. 3 april 1807 öfverrumplades