af de viktigaste orsakerna till ett sjunkande af silfvervärdet. Jfr Mynt. E. Hkr. Demonisk (af demon, se d. o.), djäfvulsk, fylld af eller beroende på trolldomsmakt; som med öfverlägsen viljestyrkas makt utöfvar ett magiskt kufvande och lidelseeggande inflytande på människor samt oemotståndligt drager dem hän mot ödesdigra handlingar eller beslut. Demonism (jfr Demon), en benämning, som åtskilliga etnologer och religionsforskare använda för att beteckna det religionsstadium, hvilket eljest vanligen kallas animism (se d. o.), särskildt i dettas mer utvecklade former, då det närmar sig eller står på öfvergång till polyteism (se d. o.). N. E. H. Demonologi (af grek. daimon, demon, och logos, lära), läran om demonerna. Se Demon och Djäfvul. Demonomani (af grek. daimon, ande, ond ande, och mania, raseri, vanvett), med., ett slags sinnessjukdom, hvarunder den sjuke behärskas af den "fixa idén" att han är besatt af någon ond ande. Demonstrandum, lat. Se Quod erat demonstrandum. Demonstrant, deltagare i en demonstration (se d. o.); den, som verkställer en demonstration i vetenskaplig mening. Demonstration (lat. demonstratio, af demonstrare, visa), förevisning och förklaring (i vetenskapligt syfte); bevisföring (jfr Bevis, log.); en handling, hvarigenom man på ett uppseendeväckande sätt (genom massmöten, processioner etc.) tillkännagifver sin vilja eller mening, i synnerhet i politiskt afseende. Såsom krigsvetenskaplig term betecknar ordet ett sådant krigsföretag, genom hvilket man med jämförelsevis obetydliga krafter söker locka fiendens uppmärksamhet eller rörelser åt ett annat håll än det, hvaråt man med sina egna hufvudkrafter ämnar uppträda. Demonstrationer på slagfältet (demonstrativa strider) benämnas numera vanligen skenstrider (se Skenstrid). Demonstrativ, som åsyftar en demonstration; bevisande; skenbar. — Demonstrativa pronomina, en afdelning af de anaforiska. Se Pronomen. — Demonstrativa strider. Se Demonstration. Demonstrator (se Demonstrera och Demonstration), en, som demonstrerar någonting, framtar och i detalj uppvisar de föremål, hvaröfver han håller föredrag. Demonstrera (lat. demonstrare, visa), åskådliggöra, förklara, bevisa; företaga en demonstration (se d. o.). Demonstrera en sjukdom, förevisa en patient, som lider af den ifrågavarande sjukdomen. Demont [dəmå̃']. 1. Adrien Louis D., fransk målare, f. i Douai 1851, debuterade 1875 som landskapsmålare. Bland hans taflor må nämnas Augusti i Nord-Frankrike (1880, museet i Havre), Kvarn (1882, museet i Amiens), Natt (1884, Luxembourgmuseet), Abel (sammastädes) m. fl. 2. Virginie D.-Breton, den förres hustru, fransk målarinna, f. 1859, dotter till målaren Jules Breton, studerade under sin faders ledning och uppträdde första gången 1880 med två taflor, Källan och Aprilblommor. Hon har sedan utställt Fiskarhustru (museet i Amsterdam), Stranden (Luxembourgmuseet), Första steget (Douais museum), Sjöbjörnar (inköpt af staten). D. är president i "Union des femmes peintres et sculpteurs". (G—g N.) Demontera (fr. démonter, kasta af hästen, låta sitta af), krigsv., medelst frontal artillerield förstöra fientliga kanoner eller göra dem obrukbara till strid. — Demonter-batteri anlägges för beskjutning och förstöring af ett försvarsverks frontalbestyckning. Se Belägringsbatteri och Fästningskrig. L. W:son M. Demontovicz [-t<over>å</over>viʃ], Josef, polsk emigrant, f. 3 febr. 1823 i guvern. Kovno i Litauen, d. 4 april 1876 i Stockholm, ankom 1863 till Sverige såsom civilkommissarie vid Lapinskis expedition och såsom ombud för "nationalregeringen i Warschau". Efter den polska resningens undertryckande kvarstannade han i Sverige, där han i flera år dref vinhandel. Demŏphon. Se Demofon. Demopsykologi (af grek. demos, folk, psyche, själ, och logos, lära), en föreslagen annan benämning på vetenskapen folklore. Demoralisera (fr. démoraliser, af upphäfvande prefixet de och lat. moralis, som angår sedligheten), fördärfva sederna hos; göra modfälld eller alldeles upplösa disciplinens band hos (en armé, en härafdelning). — Demoralisation, sedefördärf; modlöshet; förstöring af krigstukten. De Morgan [di-må'gən], engelsk matematiker. Se Morgan. De mortuis nihil (nil) nisi bene, lat., om de döde (bör man) ej (tala) annat än godt. Demos (grek.), folk, i synnerhet suveränt folk; land, område, distrikt, kommun. I Attika gafs namnet demos åt de små kommuner, i hvilka hela landet var indeladt. Dessa demer hade tvifvelsutan existerat från urminnes tid, men synas af Kleisthenes (se d. o.) hafva fått en ny organisation och lagts till grund för statsinrättningen i dess helhet. Möjligen afrundades vid detta tillfälle demernas antal till 100, men det blef sedan betydligt större. Föreståndaren för en demos kallades demark. Till hans åliggande hörde bl. a. att föra kommunens mantalsförteckning och tillse, att inga obehöriga namn däri inflöto. A. M. A. Demosthenes (grek. Δημοσϑένης, lat. Demosthĕnes), atensk fältherre under peloponnesiska kriget. Han afsändes (426 f. K.) med en flotta af trettio skepp för att understödja Atens bundsförvanter på Greklands västra kust, förhärjade staden Leukas och uppgjorde en vidlyftig plan att angripa Etolien samt därifrån genom Doris och Fokis infalla i Beotien, hvilket företag dock alldeles misslyckades. 425 deltog han såsom frivillig i en expedition till Sicilien och föranledde därunder befästandet af den strategiskt viktiga udden Pylos i Messenien och tillfångatagandet af den lacedemoniska besättningen på den utanför liggande ön Sfakteria. 413 afsändes han med en flotta till Sicilien för att undsätta Nikias, men genom dennes obeslutsamhet ledo båda fältherrarna ett fullständigt nederlag samt tillfångatogos och dömdes (413) till döden af de förbittrade syrakusanerna. A. M. A. Demosthĕnes (grek. Δημοσϑένης, lat. Demosthĕnes), grekisk talare, forntidens störste, f. omkr. 384 f. Kr. (enl. annan uppgift 381) i Aten, var ende sonen i en välmående borgerlig familj. Vid