krukmakararbeten. I D. föddes Bajasid I 1347. I D. uppehöll sig Karl XII från 17 mars till 9 april 1713 och från 3 nov. 1713 till sin afresa från Turkiet, 20 sept. 1714. Demotisk skrift l. Demotiskan (grek. demotikos, af demos, folk), fornegyptisk "folklig skrift", i motsats till hieroglyfer och hieratisk skrift. Se Egyptisk skrift. Demter, oriktig form för Deventer. Demuth [-mot], Leopold, österrikisk operasångare (barytonist), f. 1861 i Brünn, elev af Gänsbacher vid Wiens konservatorium, var engagerad i Halle, Leipzig och Hamburg, innan han anställdes vid Wiens hofopera, där han genom sin naturliga sångarbegåfning och den fylliga, fasta och mjuka klangen i sin röst intager en framstående plats. Denain [dənä̃'], stad i franska depart. Nord (Flandern), vid Schelde. 22,088 inv. (1901). 1851 uppgick invånarantalet endast till 1,714. D., som ligger midt i ett rikt koldistrikt, har stora järnverk, maskin-, vagn-, glas- och sockertillverkning, skeppsbyggeri. — 24 juli 1712 vunno fransmännen under marskalk Villars där en seger öfver de allierade under prins Eugène.

Romersk denar, med Romas hufvud och på frånsidan Dioskurerna.

Romersk denar, med Cæsars bild och på frånsidan Juno med tvåspann.

Denar, präglad af konung Knut i England i början af 1000-talet.

Denar (lat. denarius, "som innehåller tio"). 1. Fornromerskt silfvermynt af 10 (en tid 16) as' vikt och 4 sestertiers värde (= 75 à 80 öre). Äldre denarer (de började präglas 269 f. Kr.) bära på åtsidan ett vinghjälmprydt kvinnohufvud, personifierande staden Roma, därbredvid värdebeteckningen X (tio) och på frånsidan dioskurerna till häst eller ock någon gud efter ett två- eller fyrspann (jfr Bigatus och Quadrigatus). Under kejsartiden återgaf prägelhufvudet kejsarens drag. Äfven stycken om 1/2 denar (quinarius, betecknadt V) präglades. — 2. Ett från 207 f. Kr. prägladt guldmynt af 25 silfverdenarers värde, från kejsar Konstantins tid kalladt solidus. — 3. Fornromersk apoteksvikt, = drachma. Myntet eller åtminstone benämningen denar gick öfver till medeltidens folk i västerlandet och (som "dinar") i orienten samt återfinnes i fr. denier och i engelska förkortningen d. för penny, pence. — De i Skandinavien till 1906 gjorda fynden af denarer innefattade omkr. 7,000 stycken, däraf mer än 4,800 på Gottland, 850 på Öland och Bornholm, 650 i Skåne, knappt 100 på svenska fastlandet utom Skåne, omkr. 600 i Danmark (frånräknadt Bornholm) och endast 5 i Norge. Denarius, lat. Se Denar. Denarius beati Petri (jfr Denar), lat. Se Peterspenningen. Denaro (af lat. denarius, jfr Denar), föråldradt italienskt räknemynt (stundom äfven prägladt i koppar), = 1/12 soldo = 1/240 lira = 0,3 öre, för öfrigt skiftande i värde efter olika landsdelar; föråldrad italiensk myntvikt, växlande mellan 1,1 och 1,28 gr., fortfarande som vikt för silkesgarn i Milano och Turin = 0,05 gr.; föråldradt toskanskt mått, = 2,43 mm. Denationalisera (fr. dénalionaliser, af lat. de, från, och natio, folk), beröfva nationalitet; utplåna national- l. folkkaraktär. Denaturalisera (fr. dénaturaliser, af lat. de, ifrån, och natura, natur), beröfva infödingsrätt l. den genom naturalisation förvärfvade medborgarrätten. Subst. Denaturalisation. Jfr Naturalisera. Denaturera (af lat. de, från, och natura, natur), upphäfva naturen hos något, göra något (för beskattningens skull) odugligt för vissa ändamål, t. ex. brännvin såsom njutningsmedel genom tillsats af träsprit, pyridinbaser m. m. Trots den vidriga smak man genom denatureringen åsyftar att gifva brännvinet eller spriten, har under senare år varan — utspädd med vatten — visat sig hafva fått på grund af prisbilligheten ökad användning såsom berusningsmedel. Såsom industriell produkt har denaturerad sprit en ingalunda oväsentlig betydelse; den har blifvit en nödvändighetsartikel i hushållen, där den bl. a. nyttjas till uppvärmning af drycker och enklare matvaror. 1905 uppgick tillverkningen i Sverige till 3,4 mill. l. För att förebygga misstag färgar man i Sverige spriten röd. Jfr Brännvinslagstiftning, sp. 440. Denatus, lat. (af denasci, dö), död, afliden (på grafmonument, minnespenningar o. s. v. ofta förkortadt till den.). Denbigh [de'nbi]. 1. Grefskap i nordöstra Wales, vid Irländska sjön. 1,724 kvkm. 131.582 inv. (1901). 77 på 1 kvkm. Landet är bergigt och väl vattnadt (genom floderna Clwyd. Dee och Conway) samt rikt på naturskönheter. Marken är fruktbar; omkr. en tredjedel är åker och en tredjedel äng. Bergsbruket lämnar stenkol, järn, bly och silfver. Industri och handel äro obetydliga. — 2. Hufvudstad i nämnda grefskap i Clwyd-dalen, på sluttningen af en brant kulle, som krönes af en slottsruin. 6,439 inv. (1901). D. har en ålderdomlig karaktär. Läder- och skotillverkning. Dender, flod i Belgien. Se Dendre.