bambuliknande gräs, inhemska i södra Asien. D. strictus Nees i Ostindien, där den kallas male bamboo, är ett af de nyttigaste bambugräsen, hvars stam lämnar material till byggnader och många andra ändamål. De unga skotten af D. Hamiltoni Munro utgöra omtyckta grönsaker. G. L—m. Dendrocitta, zool. Se Trädskatesläktet. Dendroliter (af grek. dendron, träd, och lithos, sten), paleobot., är kollektivnamn på förstenadt trä i allmänhet, men användes hufvudsakligen om kiselvandlade ormbunksstammar från stenkols- och permsystemen. Slipade och polerade, blifva sådana stamdelar ofta ganska vackra, och några af dem, hvilka i tvärsnitt visa ett småfläckigt utseende, hafva en viss likhet med en stares fläckiga bröst, hvarför de i Tyskland blifvit kallade "staarsteine". Fläckarna äro de genomskurna, stenvandlade luftrötterna, hvilka, liksom hos flera nu lefvande trädartade ormbunkar, utvecklats från stammens nedre del. A. G. N. Dendrologi (af grek. dendron, träd, och logos, lära), bot., läran om träden. Åtskilliga verk, som speciellt behandla de odlade trädens och buskarnas systematik, hafva utgifvits. De mest bekanta äro: J C. Loudon, "Arboretum et fruticetum britannicum" (1833), A. S. Örsted, "Frilandstrævæksten i Danmark" (1864—67), K. Koch, "Dendrologie" (1869—73), L. Dippel, "Handbuch der laubholzkunde" (1889), L. Beissner, "Handbuch der nadelholzkunde" (1891), och E. Kœhne, "Deutsche dendrologie" (1893). C. G. D. Dendrometer (af grek. dendron, träd, och metron, mått), skogsh., trädmätare; ett instrument till mätning af träds höjd och kubikinnehåll. Se Hypsometer. F. L. Deneb (α Cygni), astron., "svansen", den starkaste stjärnan (andra storleken) i stjärnbilden Svanen. Denesjka, mynt. Se Denga. <img l>

Denfert-Rochereau [dãf<over>ä</over>r-råʃr<over>å</over>], Pierre Marie Philippe Aristide, fransk ingenjörofficer, f. 11 jan. 1823 i Saint Maixent (Deux-Sèvres), d. 11 maj 1878 i Versailles, tjänade som kapten på Krim, blef sedan lärare i Metz, 1863 bataljonschef i Algeriet, 1864 ingenjörbefälhafvare i Belfort samt 1870 öfverste och kommendant därstädes. Innan tyskarna cernerade nämnda fästning, hann D. proviantera staden för en längre tid och i högst betydlig grad stärka dess försvarsförmåga. Därefter värjde han sig mot fienden med beundransvärdt mod och uppgaf fästningen först på Parisregeringens uttryckliga uppmaning, 16 febr. 1871. Belforts försvar var en af de få glanspunkterna i fransmännens krigföring. D. kom också i åtnjutande af stor popularitet. Han utsågs i febr. 1871 af dep. Haut-Rhin (Elsass) och, efter Elsass' afträdande, vid fyllnadsvalen i juli s. å. af tre andra departement till medlem af nationalförsamlingen, där han äfven vid valen 1876 fick plats. D., hvilken var protestant, yrkade såsom deputerad bl. a. på en förbättrad folkundervisning och på ungdomens öfning i vapen för att höja arméns sedlighet och förkorta den militära tjänstgöringstiden. Under hans tillsyn utgafs (af geniofficerarna E. Thiers och S. de la Laurencie) "La défense de Belfort" (4:e uppl. 1874). Ett af det nu i stor stil befästa Belforts fort bär D:s namn. och statyer af honom hafva rests i Montbéliard och Saint Maixent. (L. W:son M.) Denga (plur. dengi, urspr. tatariskt ord) l. Denesjka, ryskt bronsmynt = 1/2 kopek. Fordom betecknades därmed i Ryssland dels silfverpenningar i allmänhet, dels ett särskildt slags silfvermynt = 1/2 kopek. Silfverdengi slogos första gången enl. en ukas af år 1535; 520 stycken dengi skulle gå på 2 1/2 rubel. Myntningen af silfverdengi fortgick till slutet af 1600-talet, men inga årtal utsattes på dem, och därefter slogos sådana mynt i koppar, med årtalen 1700—18, 1730—60, 1764—97, 1802—25 och 1827—54. Sedan 1867 präglas brons-dengi. A. W. S. Denga. Se Dinka. Dengis (turk. "haf") ingår i namnet på flera sjöar på Kirgisstäppen i prov. Akmolinsk, Ryska Centralasien, däribland Norra D. l. Gorkoje ozero, 1,502 kvkm., D. Gorkoje, 1,269 kvkm., och D. Kul, 547 kvkm., alla med salt vatten. Dengremont [dãgrəmå̃'], Maurice, violinist, f. 1866 i Rio de Janeiro, d. 1893 i Buenos Aires, elev af Léonard, väckte såsom underbarn flerstädes mycket uppseende, men den fullvuxne artisten höll ej fullt hvad barnet lofvade. I Stockholm konserterade han 1878, 1880 och 1885. A. L.* Denguefeber [de'ȵe-], med., en akut infektionssjukdom, som synes vara inhemsk i Egypten och i form af pandemier vid skilda tillfällen utbreder sig inom de varma länderna. Sjukdomen omtalas första gången 1779, då den förekom i Kairo och därifrån utbredde sig åt såväl ö. som v. En annan pandemi uppträdde på 1820-talet i Indien, Sues, Antillerna och de sydliga staterna i Nord-Amerika längs kusten. En tredje pandemi tog sin början 1870 i Sansibar och utbredde sig därifrån till Aden, Port-Said, Burma, Kina, Formosa, Malajiska arkipelagen, Främre Indien, Kochin-Kina. Mauritius och Réunion. Den sista pandemien förekom 1889 i Egypten, Palestina, Syrien, Mindre Asien, Turkiet, Cypern, Rhodos och Grekland. Sjukdomsorsaken är något gift, hvars natur ännu är obekant och som synnerligen lätt öfverföres från person till person. Sjukdomen kännetecknas af feber och ett utslag af växlande utseende samt svåra smärtor i muskler och ben, hvaraf den engelska benämningen break-bone-fever (benbrytarfebern) uppkommit. Särdeles karakteristiska äro smärtorna i knäna, som förorsaka, att patienten får en egendomlig gång, hvilken i sin ordning gifvit upphof till den engelska benämningen dandy fever. Dödligheten är mycket ringa: högst 1/2 procent. Man påstår emellertid, att mottagligheten ökas för andra sjukdomar, såsom malaria, gula febern och kolera. J. E. J—n. Denham [de'nəm], sir John, engelsk skald, f 1615, d. 1669, gjorde Karl I betydande tjänster