lightning companys" storartade centralstation för hufvudstadens elektriska belysning. Deputat (mlat. deputatum), beskärd del, andel, lott, särskildt den ersättning "in natura" (lifsmedel, ved o. d.), som en ämbetsman eller annan person, deputatist, erhåller utom sin ordinarie lön. Deputat betyder äfven, ehuru mera sällan, underhåll, anslag, apanage. — I Finland betecknar deputat vissa kyrkliga statsanslag i Karelen, Viborgs län och några socknar, som förr tidtals och delvis tillhört detta län. Tidigast förekom deputat i Karelen. Det motsvarade då tiondeskatt och utgick efter pröfning af de betalandes förmåga, då mantal ännu icke genom ref- och skattläggning blifvit åsätt. Emedan i dessa ofta genom krig ödelagda gränstrakter erforderliga bidrag till prästerskapets aflöning icke kunde förutsättas, stödde sig utbetalningen af prästernas deputat från slutet af 17:e årh. på generalguvernörernas förordnande och k. resol. af 2 okt. 1675. Numera är deputatspannmålen den del af räntespannmålen, som kleresiet i Viborgs län fått sig tillagd i ersättning för tertialen, prostetunnorna samt kyrkornas vin- och byggningssäd. A. J. L. Deputation (mlat. deputatio, af lat. deputare, afskilja, jfr sv. utskott), samling af ombud från åtskilliga såsom en korporation uppträdande personer (t. ex. petitionerande, lyckönskande, strejkande etc.); af en kommunal- eller nationalrepresentation valdt utskott för rådplägning öfver vissa angelägenheter. I sistnämnda bemärkelse är deputation det allmänt förekommande namnet på de svenska riksdagsutskotten under frihetstiden (1719—72). Före denna tid var utskottsväsendet föga utbildadt, men då riksdagen efter enväldets fall fick en betydligt utvidgad verkningskrets och ingrep på alla möjliga områden, blef det nödvändigt att vid riksdagarna tillsätta en mängd utskott, af hvilka de flesta kallades deputationer. Den förut vanliga benämningen utskott försvann dock icke ur riksdagsterminologien under frihetstiden. Den användes först och främst om det största och viktigaste utskottet, "sekreta utskottet" (se Hemligt utskott), och vidare kallades deputationernas underafdelningar "utskott" (motsvarande våra dagars stats- och bevillningsutskotts "afdelningar"). Redan vid frihetstidens första riksdagar 1719 och 1720 tillsattes åtskilliga deputationer. Men det var först i riksdagsordningen af 1723, som närmare bestämmelser meddelades. Deputationer kunde väljas dels af stånden, dels af sekreta utskottet. Enligt § 14 skulle nämligen stånden vid hvarje riksdag förena sig om, huru många deputationer som skulle väljas och huru starka de borde vara, och i § 18 heter det, att om någon sak skulle behöfva utarbetas, innan den föredrages i sekreta utskottet, kan af utskottet nämnas en deputation utaf dess ledamöter öfver samma sak. Ståndens val af ledamöter i sekreta utskottet och deputationerna borde ske helst genom elektorer, stånden dock obetaget att använda annat "utväljningssätt". Valsättet genom elektorer utbildades först på riddarhuset, infördes i borgarståndet 1734, i prästeståndet 1755 och i bondeståndet 1765 (L. Stavenow, "Om formerna för utskottsval under frihetstiden", 1890). Angående deputationernas sammansättning stadgades, att adeln skulle ha dubbelt så många ledamöter som hvart och ett af de andra stånden. Emedan bönderna voro uteslutna från sekreta utskottet, kommo de af utskottet tillsatta deputationerna att bestå endast af representanter för de tre högre stånden. Inom deputationerna röstades efter stånd. I. Af riksdagen tillsatta deputationer. Enligt riksdagsordningen skulle vid hvarje riksdag tillsättas dels en "deputation till riksdagsärendenas åtskiljande", vanligen kallad urskillningsdeputationen, dels en "deputation öfver expeditionerna", expeditionsdeputationen. Den förra skulle "för sig taga alla inkomna eller efter hand inkommande ansökningar, memorialer och skrifter och först undersöka och pröfva, om de äro riksdagssaker eller ej" samt i förra fallet remittera dem till sekreta utskottet eller den deputation, dit ärendet hörde. Den senare skulle jämka och öfverse ständernas beslut, innan de justerades, och sedan expediera dem. Men dessutom tillsattes af stånden många andra deputationer, som faktiskt blefvo ständiga, ehuru de ej omnämndes i riksdagsordningen. Dessa voro: Allmänna besvärsdeputationen, från och med riksdagen 1726—27, skulle uppsätta förslag till resolutioner å ståndens allmänna besvär. Bergsdeputationen förekom från och med riksdagen 1723. Handels- och manufakturdeputationen. Sekreta utskottet hade vid flera riksdagar i början af frihetstiden tillsatt en handelsdeputation för beredning af åtskilliga ärenden rörande handel (företrädesvis på utlandet) och manufakturer, men sedan tvist uppstått om dylika ärendens fördelning mellan sekreta utskottet samt kammar-ekonomi- och kommersdeputationen, bestämdes vid riksdagen 1738—39, att en deputation skulle tillsättas under benämning sekreta handels- och manufakturdeputationen, bestående af ledamöter dels från sekreta utskottet, dels från kammar-ekonomi- och kommersdeputationen (i allmänhet samma personer, som sutto i denna deputations kommersutskott). Då mössorna 1765 kommo till makten och började inskränka "sekretessen", upphörde handels- och manufakturdeputationen att vara sekret; dess ledamöter valdes vid frihetstidens tre sista riksdagar af ståndens elektorer. Deputationen var vanligtvis delad i två utskott: handelsutskottet och manufakturutskottet. (S. Bergh, "Handels- och manufakturdeputationens uppkomst och sammansättning", i "Historiska studier. Festskrift tillägnad C. G. Malmström", 1897). Justitiedeputationen, fr. o. m. riksdagen 1720, skulle handlägga lagstiftningsärenden, granska rådsprotokoll i justitieärenden (sedan 1738), utöfva kontroll öfver justitiekanslerens och nedre justitierevisionens verksamhet samt när enskilda hos ständerna besvärade sig öfver justitierevisionens domar — hvilket under vissa förhållanden tilläts — bereda dylika mål. Kammar-ekonomi- och kommersdeputationen. Vid riksdagarna 1720 och 1723 tillsattes en "kommersdeputation" och vid sistnämnda riksdag äfven en "kammar-ekonomideputation". Dessa blefvo vid riksdagen 1726—27 sammanslagna under benämning "ekonomi- och kommersdeputationen", från och med 1731 års riksdag kallad "kammar-ekonomi- och kommersdeputationen". I denna behandlades en mängd ärenden