rörande kammarverket, landtbruket och dess binäringar, städerna och inrikes handel, ekonomiska förordningar, skogsväsen, landtmäteri, statens räkenskapsväsen m. m. Deputationen var i regeln delad i fyra utskott: kammar-ekonomiutskottet, kommersutskottet, förordningsutskottet och räkenskapsutskottet. Vid frihetstidens sista riksdag, 1771—72, blefvo dessa utskott själfständiga deputationer. Landt- och sjömilitie-ekonomideputationen. Vid riksdagen 1723 tillsattes dels en "krigsdeputation", dels en "amiralitetsdeputation", men vid riksdagen 1726—27 valdes i stället en deputation under ofvanstående benämning för handläggning af ärenden angående indelningsverket och andra ärenden rörande landt- och sjöförsvaret, som icke ansågos böra hemlighållas (jfr sekreta utskottets defensionsdeputation). Deputationen brukade fördelas i två utskott: landtutskottet och sjöutskottet. Protokollsdeputationen tillsattes första gången 1734 för att granska hofrätters, kollegiers och konsistoriers protokoll, sedermera äfven andra myndigheters. Förekommer vid följande riksdagar under frihetstiden utom 1742—43. (C. G. Malmström, "Smärre skrifter rörande sjuttonhundratalets historia", 1889, s. 189 ff.). Sekreta deputationen, fr. o. m. riksdagen 1723, hade till uppgift att granska rådets protokoll, till att börja med protokoll i alla slags ärenden, utrikesprotokollen dock tillsammans med sekreta utskottet, men 1726 lämnades de sistnämnda helt och hållet åt sekreta utskottet, där de granskades i mindre sekreta deputationen (se här nedan), och 1738 protokollen i justitieärenden åt justitiedeputationen. I sammanhang med protokollsgranskningen kom sekreta deputationen att behandla äfven de ömtåliga frågorna om klagomål öfver tjänstetillsättningar. Tulldeputationen förekom från och med riksdagen 1723. Vid ett flertal riksdagar förekommo också: Bevillnings- (eller kontributions-) deputationer tillsattes af stånden vid riksdagarna 1719, 1720, 1723 (ledamöter från differentiedeputationen), 1726—27 (ledamöter från besvärsdeputationen), 1742—43, 1746—47, 1751—52 samt riksdagarna på 1760-talet för behandling af frågor hufvudsakligen rörande hvad som numera kallas allmän bevillning. Sådana ärenden behandlades för öfrigt äfven af sekreta utskottet eller stora sekreta deputationen. (Se N. Bergsten, "Bevillningsutskott vid frihetstidens riksdagar", 1906.) Finska deputationer. Vid riksdagen 1742—43 inkom en mängd ansökningar och besvär med anledning af den förödelse, som drabbat Finland under kriget med Ryssland, hvilket föranledde tillsättning af en "deputation öfver innevånarnes i storfurstendömet Finland andragna besvär". Deputationer för beredning af ärenden rörande Finland förekommo sedan vid riksdagarna 1746—47, 1755—56 (denna gång tillsatt af sekreta utskottet) samt 1760—62 (ledamöter från sekreta utskottet samt kammar-ekonomi- och kommersdeputationen). Fiskerideputationen förekom fr. o. m. riksdagen 1760—62. Ärenden rörande fiske hade förut hänvisats till kammar-ekonomi- och kommersdeputationen eller handels- och manufakturdeputationen. Instruktionsdeputationer tillsattes vid riksdagarna 1723, 1731, 1734, 1738—39 (rörande instruktioner för kollegier och andra myndigheter) samt 1755—56 (för utarbetande af ständiga instruktioner för en del riksdagsdeputationer). Reduktionsdeputationen tillsattes första gången vid riksdagen 1726—27 för att granska den vid föregående riksdag af ständerna förordnade reduktionskommissionens relation och för öfrigt handlägga mål rörande anspråk på ersättning för reducerade gods. Den förekom därefter vid riksdagarna under 1730- och 1740-talet samt 1755—56. Vid öfriga riksdagar under senare delen af frihetstiden bereddes reduktionsmål af kammar-ekonomi- och kommersdeputationens räkenskapsutskott, i hvilket då vanligen fördes ett särskildt protokoll i reduktions-, likvidations- och fordringsmål. Stora (eller större) sekreta deputationen bestod af sekreta utskottet, förstärkt med 25 bönder eller med sekreta deputationen eller på annat sätt. En sådan förstärkning af sekreta utskottet egde rum vid nästan alla riksdagar under frihetstiden, när man ville gifva bönderna del af något viktigare ärende, som eljest behandlades af sekreta utskottet. Bland tillfälliga deputationer, som alltemellanåt valdes af stånden, kunna exempelvis nämnas: deputationen angående tronombytet och ändringar i regeringsformen 1720 (kallad "sekreta deputationen"), deputationen angående privilegierna och utjämnandet af differenserna mellan stånden 1723 ("differentiedeputationen"), deputationen angående de efter krigets slut hemkomne officerarnas placering 1723 ("placeringsdeputationen"), deputationen för utarbetande af förslag till riksdagsordning 1723, ecklesiastika deputationen vid riksdagen 1726—27 (Hj. Nordin, "De ecklesiastika deputationerna under Fredrik I:s regering", 1895), lasarettsdeputationen vid riksdagen 1760—62. — Dessutom tillsattes af hvarje stånd för sig oupphörligt smärre deputationer för olika ändamål, i synnerhet för upprätthållande af förbindelsen mellan stånden inbördes och mellan stånden och regeringen (i sistnämnda betydelse brukades ordet t. ex. ända till senaste tid om de ståndens och kamrarnas delegerade, som hos K. M:t begärde utnämnande af talmän, ett slags deputation, som efter 1900 års riksdag ej vidare förekommer). II. De viktigaste af sekreta utskottets deputationer voro Bankodeputationen vid alla riksdagar under frihetstiden. Defensionsdeputationen, som tillsattes 1723 af stånden efter förslag af sekreta utskottet, men fr. o. m. riksdagen 1726—27 af utskottet själft. Mindre sekreta deputationen. Vid riksdagarna 1719 och 1720 valde sekreta utskottet "deputerade öfver fredsverket" och 1723 en deputation för behandling af utrikesärenden, sedermera vanligen kallad "mindre sekreta deputationen", som fr. o. m. riksdagen 1726—27 äfven granskade rådets utrikesprotokoll. Statsdeputationen. Sekreta utskottet tillsatte 1719 "deputerade öfver statsverket", 1720 "deputerade öfver defensions- och statsverket" samt från och med riksdagen 1726—27 en statsdeputation. Utom dessa, som kunna betraktas såsom sekreta utskottets ständiga deputationer, förekommo