emellertid många andra: handelsdeputationen i början af frihetstiden (se ofvan Handels- och manufakturdeputationen), kontorsdeputationen (d. v. s. deputationen öfver riksens ständers kontors förvaltning), första gången tillsatt af stånden 1720, sedermera af sekreta utskottet eller bankodeputationen t. o. m. riksdagen 1765—66, då riksens ständers kontor upphäfdes, myntdeputationen hufvudsakligen vid riksdagarna under 1730-talet (myntfrågor behandlades eljest af bankodeputationen, som ofta tillsatte ett särskildt myntutskott), pommerska deputationen vid åtskilliga riksdagar m. fl. Under frihetstiden företogo sig ständerna också att tillsätta kommittéer och förvaltande myndigheter, som fungerade mellan riksdagarna och kallades omväxlande "kontor", "kommissioner" och "deputationer". Bland de sistnämnda märkas: ecklesiastika deputationen för omarbetning af kyrkolagen 1723—31 (se Hj. Nordins ofvan anf. arb.), landshjälpsdeputationen för förvaltning af den till understöd åt manufakturverken afsedda fond, hvartill riksdagen 1727 beviljade medel under namn af en s. k. landshjälp (fondens förvaltning öfvertogs 1739 af det då upprättade manufakturkontoret, se d. o.), slottsbyggnadsdeputationen 1727—66, hospitalsdeputationen 1756—66 för öfverinseende öfver barnhus och hospital, de 1756 tillsatta s. k. ekonomideputationerna i de finska länen. Skild från riksdagsdeputationerna till både ursprung, organisation och uppgift var den under Karl XII:s tid inrättade Upphandlingsdeputationen (se d. o.), i tidens handlingar vanligen kallad endast Deputationen. Om den stundom s. k. Finska deputationen 1808—09 se Finland (historia). Äfven i det gamla Tyska riket var deputation namn på utskott, som tillsattes af riksständerna (reichsdeputation; se Riksdeputation) eller af ständerna i ett särskildt land för att ombesörja vissa ärenden. De sammanträdde till allmänna l. riksdeputationsdagar eller särskilda deputationsdagar, och de vid dem fattade besluten kallades deputationsrecesser l. deputationsafsked. S. B—h. Deputatist, den som erhåller deputat (se d. o.). Deputerad (fr. député, af lat. deputatus, bestämd till, utvald), ombud, fullmäktig, medlem af en för något visst ändamål sammankallad församling eller af en korporations styrelse. Vanligen förstås med deputerade folkrepresentanterna i konstitutionella stater, medlemmarna af den folkvalda deputeradekammaren (Andra kammaren). Om deputerade i Riksbanken och Riksgäldskontoret se Bankofullmäktige och Riksgäldskontoret. Jfr Deputation. Depå l. Depot (fr. dépôt, af lat. depositum, af deponere, nedlägga, förvara), förrådsrum, nederlagsplats, förvaringsställe, upplag (t. ex. af arkivhandlingar, "arkivdepå", af lifsmedel och andra förnödenheter för egen eller andras räkning vid forskningsresor o. d.); kem., bottensats, fällning (jfr Champagne); krigsv., upplag af krigsmateriel af alla slag. I fredstid finnas depåer till förvaring af all den materiel, som icke är utlämnad till trupperna, och vid ett krigs utbrott anläggas sådana, på det att trupperna må kunna från dem ersätta hvad de förbrukat. — Artilleri- eller vapendepå kallas en depå, som innehåller vapen och ammunition. Dylika depåer finnas för fälttruppernas behof äfvensom inom fästningar och likaledes vid alla belägringsarméer. Sveriges central-vapendepå är förlagd till Karlsborgs fästning. — Trängdepåer innehålla nödig materiel för att kunna förse trupperna med all den trängmateriel, som de behöfva i fält. Vid dessa depåer utbildas manskap i trängens skötande. — Skanstygsdepåer innehålla verktyg för en fästnings eller en belägringsarmés behof. — Hästdepåer eller remontdepåer finnas i de flesta länder, äfven i Sverige. — I krigstid upprättas tillika depåer för lifsmedel, furage m. m. — Depåtrupper kallas de trupper, som i krigstid bildas för att ersätta afgången inom fälttrupperna. De förläggas vanligen inom motsvarande fälttruppers förläggnings- eller rekryteringsområden, få erforderligt befäl från fälttrupperna och mottaga otillräckligt öfvadt eller ännu icke öfvadt manskap för att utbilda detta. När fälttrupperna behöfva förstärkning, få de denna från depåtrupperna, hvilka fylla sin nummerstyrka med nyinkallade. Vanligen uppsattes för ett infanteriregemente en depåbataljon, för ett kavalleriregemente en depåskvadron o. s. v. Dessa trupper kunna äfven sammanslås brigadvis eller på annat sätt. C. O. N. Depåfartyg (jfr Depå), sjöv., större fartyg, som utsetts att åt torpedbåtar tillhandahålla förnödenheter, hufvudsakligen kol, olja, vatten och proviant. H. W—l. Depåfynd (se Depå), arkeol., kallas sådana i marken eller i mossar anträffade fornfynd af större materiellt värde, som tydligen varit gömda skatter eller förråd, antingen nedgräfda i fast mark (ofta vid någon större sten) eller nedlagda i en mosse eller en sjö. Depåfästning (fr. place de dépôt; jfr Depå), fortif., permanent befäst ort till skydd för inom densamma upplagda större förråd af olika slags krigsmateriel och förnödenheter för krigsmaktens behof. Se Förrådsfästning. L. W:son M. Depåtrupper, krigsv. Se Depå. <img l>

De Quincey [di-kωi'nsi], Thomas, engelsk författare, f. 1785 i Manchester, d. 1859 i Edinburgh, son till en förmögen köpman i Manchester, förvärfvade sig under studieåren en mycket omfattande bildning. Han stod i vänskapsförhållande till Coleridge och Wordsworth; på den sistnämndes landställe Townend bodde han flera år. Förlusten af den ärfda förmögenheten nödgade honom att slå sig på tidningsmannaverksamhet, och han förblef alltifrån 1821 trots sin vacklande hälsa en synnerligen flitig författare i tidskrifter och tidningar. D. har liksom Jeffrey uteslutande sina bidrag till periodiska publikationer att tacka för sitt anseende. Det är särskildt i stilen som hans värde ligger, hans prosa i t. ex.