förnämsta industrigrenen, finnas maskinverkstäder (däribland Midlandjärnvägens med 10,000 arbetare), valsverk, gjuterier och bomullsfabriker. D. är äfven bekant för sitt porslin och sina af flusspat och marmor tillverkade prydnadsföremål. Staden har ett presbyterianskt seminarium (Magee college) och ett lärarinneseminarium. — 3. Stad i nordamerikanska staten Connecticut, vid föreningen af Naugatuck och Housatonic, med nålfabrik, valsverk för koppar, järn och stål samt flera högre skolor. 7,930 inv. (1900). Derby [dā′bi l. d<over>ə</over>′bi] l. Derby-races [re͡i'sis], eng., sportv., Englands förnämsta kapplöpning för treåriga hingstar och ston. Bildlikt sägas hästarna i denna löpning täfla om ”det blå bandet” (the blue ribbon), med anspelning på Englands förnämsta orden, som bäres i blått band. Den engelska benämningen Derby har blifvit antagen för motsvarande löpningar i de flesta länder, där fullblodsafvel och hästkapplöpningar hafva någon större betydelse. Englands D. (”the Derby stakes”) upprättades 1780 af en grefve Derby och eger rum onsdagen före pingst (Derby-dagen) vid Epsom i grefsk. Surrey. — Frankrikes D. (”Prix du jockey club”) upprättades 1836 och löpes under maj månad i Chantilly vid Paris. — Tysklands D. ("Norddeutsches Derby") upprättades 1869 och löpes under juni månad vid Hamburg. — Österrikes D. (”Preis des jockey-club”) upprättades 1868 och löpes under maj månad vid Wien. — Skandinaviens D. upprättades 1875 och löptes då under namn af ”Nordisk jockey-klubbs subskriptionspris”, med ett värde af 6,000 kr., för treåriga hingstar och ston födda i Sverige, Danmark och Norge eller dit införda före 1 jan. det år löpningen egde rum. Denna de nordiska ländernas förnämsta afvelslöpning förlades till Köpenhamn och försiggick där under slutet af juni eller början af juli t. o. m. år 1895, hvarefter hästlöpningarna i Danmark, liksom i Sverige, alltmer öfvergingo till s. k. gentleman- och militärsport med hufvudsakligen hinderlöpningar i st. f. slätlöppningar under jockejer. 1879 ändrades löpningens namn till ”Skandinavisk Derby”, 1880 var löpningen indragen, men 1881 fick den större betydelse därigenom, att den öppnades äfven för tyska hästar. Från år 1882 fingo äfven hästar från Österrike-Ungern täfla om det skandinaviska priset. 1883 höjdes priset till 7,000 kr. År 1887 minskades det åter till 6,000 kr., men höjdes 1895 till 8,600 kr. B. C—m. Derby [dā′bi l. d<over>ə</over>′bi-], ], earltitel inom engelska adelssläkten Stanley (se d. o.). Derby-dagen [dā′bi- l. d<over>ə</over>′bi-], ett lands, särskildt Englands, förnämsta och mest frekventerade hästkapplöpningsdag. Dess betydelse för England framgår bl. a. däraf, att t. o. m. parlamentet då afbryter sina förhandlingar. Se vidare Derby. B. C—m. Derby-races, eng. Se Derby. Dere (turk.), dal. Derecske [dä′rätʃkä], köping i ungerska komitatet Bihar. Omkr. 8,800 inv., ungrare. Sodafabrikation. Derenbourg [dərãbōr]. 1. Joseph D., fransk orientalist af judisk härkomst, f. 1811 i Mainz, som på den tiden hörde till Rhenförbundet, d. 1895 i Ems, studerade i Giessen och Bonn och bosatte sig 1838 i Paris, där han 1852 erhöll anställning vid den orientaliska afdelningen af Imprimerie impériale. 1871 blef han medlem af Académie des inscriptions et des belles-lettres och 1877 professor i nyhebreiska vid École des hautes études. Bland hans många arbeten, hvilka hufvudsakligen behandla arabisk och hebreisk filologi, märkas 2:a uppl. af "Les séances de Hariri" (tills. med Reinaud, 2 dlr 1847—53; 1:a uppl. utgafs af S. de Sacy 1822), ”Deux versions hébraïques du livre de Kalîlâh et Dimnâh” (1881) och åtskilliga bidrag till ”Corpus inscriptionum semiticarum”. ”Journal asiatique”, ”Revue critique” och flera andra lärda tidskrifter. På sin ålderdom började D. utgifva ”Œuvres complètes de R. Saadia ben Joseph al-Fayyoûmî”, men medhann häraf blott del I, ”Version arabe du Pentateuque” (1893) och VI, ”Version arabe des Proverbes” (1894, tills. med Mayer Lambert). 2. Hartwig D., den föregåendes son, orientalist, f. 1844 i Paris, studerade i Paris, Göttingen och Leipzig, tjänstgjorde sedan 1866 vid Bibliothèque impériale och utnämndes 1875 till lärare i arabiska vid École spéciale des langues orientales vivantes samt blef 1879 professor därstädes, 1884 i arabiska vid École des hautes études och kort därefter i religionshistoria i den teol. sektionen därstädes. 1900 invaldes han i Franska institutet. D. har egnat sig hufvudsakligen åt den arabiska filologien, där hans förnämsta arbeten äro: ”Le livre de Sibawaihi” (2 dlr, 1881—89), ”Les manuscrits arabes de l’Escurial” (I, 1884, II,1 1903) och ”Ousâma ibn Mounkidh un émir surien au premier siècle des croisades” (1886—89). Dessutom har han fortsatt sin faders edition af Saadia och är medarbetare i ”Corpus inscriptionum semiticarum” m. fl. vetenskapliga tidskrifter. K. V. Z. De Renzis, Francesco, baron af Montonaro, italiensk författare, f. 1836 i Capua, var ingenjörofficer till 1870, då han uppsatte den moderat-liberala tidningen ”Fanfulla” (se d. o.), som genom sin kvickhet och litterära hållning vunnit stor spridning. Han har sedan 1874 varit medlem af deputeradekammaren. Med några anslående proverb på vers och det kraftiga dramat Donna Lavinia har D. vunnit ett författarnamn, som befästs genom åtskilliga romaner, bl. a. Ananke (1878; 2:a uppl. 1889) och Voluttà (1885). Han är begåfvad talare och fin litteraturkritiker. <img l>

Derfflinger (skref sig Dörfflinger), Hans Georg, riksfriherre von D., brandenburgsk general, f. 10 mars (g. st.) 1606, säkerligen af bondesläkt, i Neuhofen, öfre Österrike, var af luthersk trosbekännelse och lämnade fäderneslandet, antagligen då den katolska reaktionen omkr. 1626 bröt ut öfver detsamma. Han inträdde i svenska armén måhända redan under Gustaf II Adolf, men omnämnes där med säkerhet först 1634 och då såsom öfverstelöjtnant. Han utnämndes 1639 till öfverste, var 1642 en af Torstensons underhandlare med Rákóczi,