öfver perserna. Med anledning af sin ovanliga slughet fick D. tillnamnet Sisyfos (se d. o.). A. M. A. Derma l. Dermis (grek.), hud, särskildt hudens inre, fastare lager, läderhuden. Se Hud. Dermakalyptrogen, bot. Se Meristem. Dermanyssus, zool. Se Fågelkvalster. Dermaptera, zool. Se Tvestjärtar. Dermatisk (af grek. derma, hud), vidkommande huden. Dermatochelys coriacea, zool., lädersköldpadda. Se Sköldpaddor. Dermatogen (af grek. derma, hud, och genein, födas), bot., det yttersta cellagret i vegetationspunktens embryonala väfnad. Ur detsamma uppkommer i allmänhet öfverhuden (epidermis). G. A.* Dermatol (af grek. derma, hud, och lat. oleum, olja), Subgallas bismuthicus, farm., ett svafvelgult, i vatten och sprit olösligt pulver, som, enbart eller i blandning med något starkare antiseptiskt medel, användes mot hudsjukdomar, sår, brännskador o. s. v. i form af ströpulver, salfva, emulsion o. d. Det gifves äfven, ehuru sällan, invärtes såsom medel mot ymnigt, på tyfösa eller tuberkulösa processer i tarmkanalen beroende diarré. Ur kemisk synpunkt kan dermatol anses såsom basisk gallussyrad vismutoxid. S. J—n. Dermatolog (af grek. derma, hud, och logos, lära), specialist på hudsjukdomar. Jfr Dermatologi. — Internationella dermatologkongresser hafva hållits sedan 1889 med tre à fem års mellantid. Dermatologi (af grek. derma, hud, och logos, lära), patol., läran om hudens egenskaper och vård, vanligen begagnadt i samma betydelse som dermatopatologi (af grek. pathos, lidande), läran om hudsjukdomar (se d. o.). Dermatopatologi, patol. Se Dermatologi. Dermatophagus (af grek. derma, hud, och fagein, äta). Se Skabb. Dermatoplastik, kir., detsamma som dermoplastik (se d. o.). Dermatoptera, zool. Se Tvestjärtar. Dermbach, köping i sachsen-weimarska kretsen Eisenach. Vid D. utkämpade preussiska divisionen Goeben 4 juli 1866 samtidigt två segerrika strider mot två bajerska divisioner. Dermestes, zool. Se Fläskbaggar. Dermestidæ, zool., familj bland skalbaggarna, omfattande små eller medelstora arter med äggformig eller cylindrisk kroppsform, klubbformiga antenner och vanligen af ljusa hår eller fjäll bildad teckning på den mörka grundfärgen. De fullbildade skalbaggarna träffas ofta i blommor af hagtorn och andra rosblommiga växter, flera arter också i husen, där de bl. a. ådraga sig uppmärksamheten genom att med hopdragna antenner och ben ligga stilla och låtsa sig vara döda, om de tro sig utsatta för fara. Larverna äro beklädda med långa, utstående hår, som på bakre delen äro ordnade i täta grupper. Förpuppningen eger rum inom den sista larvhuden. Som larverna till största delen lefva af mer eller mindre torra djurämnen, äro några af dem svåra skadedjur i zoologiska samlingar och på pälsvaror. Af svenska hithörande arter må nämnas fläskbaggen l. fläskängern (Dermestes lardarius), pälsbaggen (Attagenus pellio) samt museipesten (Anthrenus museorum). G. A—z. Dermis (grek.), hud. Se Derma. Dermochelys, zool. Se Sköldpaddor. Dermoidcysta (af grek. derma, hud, och kyste, svulst), med. Flerstädes i kroppen uppträda ej sällan under huden belägna, från ärt- till manshufvudstora ihåliga tumörer, cystor (se Cysta), hvilkas vägg består af mer eller mindre fullständigt utbildad hud med hornlagret inåt hålrummet. De benämnas dermoidcystor. I somliga fall består väggen i en sådan cysta af endast ett tunt hornlager och ett tunt underhuds(bindväfs-)skikt, men i andra återfinnas alla den fullt utbildade hudens lager och organ, såsom svett- och talgkörtlar, hår, naglar o. s. v. Flertalet dermoidcystor utbildas ur under fosterlifvet afsprängda och under den yttre huden innestängda bitar af embryonal hud, och dessa cystor träffas därför mest på sådana ställen, där huden under fosterlifvet inbuktas i fåror, d. v. s. i närheten af de normala kroppsmynningarna och på halsen, motsvarande de under tidigt fosterstadium äfven hos människan befintliga gälspringorna. Ett annat slags dermoidcystor förekomma i äggstockar och ovarier, där deras uppkomst förklaras däraf, att en obefruktad könscell — som dock innehåller anlag till alla kroppsdelar — af någon okänd anledning börjar utveckla sig på ett sätt, som till en viss grad motsvarar den befruktade äggcellens utveckling till ett foster. Därvid kan så att säga ett stycke af hvilket organ som helst utbildas, men särskildt ofta uppkommer just en dermoidcysta. Emellertid förekommer i väggen af en så utbildad cysta ej alldeles sällan ett stycke ben, ett stycke tarm, lunga o. s. v., hvilket däremot ej kan inträffa vid det förstnämnda slaget af dermoidcystor. (G. F—r.) Dermoplastik (af grek. derma, hud, och plassein, bilda). 1. Kir., den del af den plastiska kirurgien, som söker bota huddefekter genom öfverflyttning af hud från annat håll. Se Plastisk operation. — 2. Uppstoppning af djurhudar (se Uppstoppning). Dermoptera, zool. Se Pälsfladdrarna. Dernath, Gerhard von, grefve, militär, politiker, född antagligen på 1660-talet (hans födelse- och dödsår äro ej kända), var son af Gebhard von D., kursachsisk generallöjtnant, hvilken jämte två bröder 1655 upphöjdes i riksgrefligt stånd och under Karl X:s danska krig slog sig ned i Holstein och upptogs bland dess adel. Äfven hans son egnade sig åt krigaryrket och vardt slutligen generallöjtnant för de furstliga holsteinska trupperna i Brabant. 1710 blef han holstein-gottorpskt geheimeråd och slöt sig till baron Görtz’ parti. Efter Stenbocks kapitulation vid Tönning (1713) och upptäckten af de holsteinske ledande männens förbindelser med denne nödgades de lämna landet, som ockuperades af danskarna, hvarvid Danmarks konung indrog D:s gods, Hasselburg m. m. D. anställdes då såsom den holstein-gottorpske administratorn Kristian Augusts sändebud i Stockholm, hvarjämte det af honom kommenderade holsteinska dragongardet genom konvention af 15 maj 1714 öfverläts i svensk tjänst (”von Dernaths dragoner”). Men D. förvisades från hofvet i Stockholm efter upptäckten af Görtz’ tvetydiga förbindelser 1713 med Ryssland och Preussen, hvilka ansågos sikta till succession till svenska kronan för Karl XII:s systerson, den unge hertig Karl Fredrik af Holstein-Gottorp. När Karl XII