osökt glädtighet anses han till och med stå högre än denne mästare. Hans dryckessånger, kärleksvisor och parodier, som återfinnas i Chansons et poésies diverses (1808—16; ny uppl. 1858), äro trogna uttryck för det franska folkets stämning under de olika tider, då de diktades. Nu äro de till större delen förgätna och liknas af Sainte-Beuve vid "champagne, från hvilken fradgan försvunnit". D. karakteriseras af Nodier på följande sätt: "Skälmsk utan elakhet, skrattade han åt allt, men tillät sig aldrig att göra någon till föremål för åtlöje". D., som på ett mästerligt sätt föredrog sina visor vid pianot, var en eftersökt gäst i Paris' bästa kretsar och fungerade i många år som president i den vittra och epikureiska klubben "Caveau moderne". Hans enda regelbundna verksamhet var direktörskapet vid Vaudeville-teatern 1815—20. Desault [dəs<over>å</over>], Pierre Joseph, fransk läkare, f. 1744, d. 1795, blef 1782 förste kirurg vid Charité och 1788 vid Hôtel-Dieu. Han är den kirurgiska anatomiens egentlige grundläggare, och många af det nittonde århundradets störste kirurger hafva varit hans lärjungar. Hans Œuvres chirurgicales utgåfvos 1798 af Bichat. Desavuera (fr. désavouer), förneka, jäfva behörigheten af, icke kännas vid (ord eller handlingar af en annan person, hvilken oförsiktigt eller falskeligen talat eller handlat i ens eget namn, å ens vägnar eller i ens intresse). Desbordes-Valmore [däbårdvalm<over>å</over>'r], Marceline, fransk skaldinna, berömd för sina elegier, f. i Douai 1788, d. i Paris 1859. Hennes lif, tryckt af fattigdom, var omväxlande och olyckligt. Efter en romantisk kärlekshistoria, som slutade med att hon öfvergafs, gifte hon sig 1817 med en skådespelare vid namn Valmore. Nästa år utkom hennes första diktsamling, Élégies et romances, hvilken följdes af Élégies et poésies nouvelles (1824), Les pleurs (1833), Pauvres fleurs! (1839), Bouquets et prières (1843) och flera känslofulla romaner. Efter hennes död utkommo Poésies inédites (1860) och Poésies de l'enfance (1868). Hennes Œuvres poétiques äro samlade i 3 bd (1886—87), och hennes Correspondance utgafs 1896 af B. Rivière. S. å. restes en staty (utförd af Houssin) öfver henne i Douai. Såsom skaldinna var hon först påverkad af Florian, därefter af Lamartine. Hennes känslofulla vers, som högt uppskattades af samtiden och af hvilka många sattes i musik, utmärka sig för ärlighet, naturlighet och graciös innerlighet. Se Sainte-Beuve, "M:me D., sa vie et sa correspondance" (1870). J. M. Desboutin [däbotä̃'], Marcellin Gilbert, fransk målare och gravör, f. 1823 i Cérilly, d. 1903, utförde 2,000 målningar, de flesta mindre betydande, en del porträtt undantagna, men var en mästare inom raderingen och nådde på detta område den allra yppersta måleriska verkan i en mängd porträtt efter naturen och gravyrer efter målningar. Han är representerad i Luxembourg-galleriet genom sitt Själfporträtt i olja och genom en serie gravyrer. På världsutställningen 1900 erhöll han stora priset inom hundraårsutställningen. D. var en ytterst originell företeelse, själsaristokrat och salongsman, men på samma gång en typ för konstnärsbohemen från Montmartre under nu förgångna tider. G—g N. Desca [dəska'], Edmond, fransk skulptör, f. 1855 i Vic-en-Bigorre, var först marmorhuggare och studerade sedan vid konstakademien i Paris. Han har utfört monumentala arbeten: relieferna De frivilliges aftåg och Danton ordnande hallarnas kvinnor (i staden Paris' ego), Fontän i Tarbes, Örnjägaren (i parken Buttes-Chaumont), Vakan (museet i Nancy), Revanche (i konstnärens födelsestad) m. fl. G—g N. Descabezado, slocknad vulkan, 3,900 m. hög, i chilenska depart. Talca, bildar med den 1847 helt plötsligt utan alla förebud och jordskalf uppkomna solfataren Cerro Azul, 3,745 m., ett nästan alldeles isoleradt bergmassiv, på hvilket den till bergsjön Mondaca strömmande Rio Maules källor ligga. Nordöst om D. reser sig på gränsen mellan Chile och Argentina D. Chico ("Lilla D.") till 2,530 m. höjd. Descamizados, sp. (af lat. de, från, utan, och mlat. camisia, skjorta), "de skjortlöse", efter mönster af det franska revolutionsnamnet sansculottes bildad benämning på ett radikalt parti i Spanien 1820. Descamps [däkã'], Jean Baptiste, fransk målare och skriftställare, f. 1706 i Dunkerque, d. 1791 i Rouen, inrättade en teckningsskola i Rouen. Han målade husliga och landtliga scener, men är mindre känd genom sina taflor än genom sitt fordom rådfrågade, men kritiklösa och obrukbara verk La vie des peintres flamands, allemands et hollandais (4 bd, 1753—63). Descamps [däkã'], vanligare Decamps, fransk målare. Se Decamps. Des Cars [däkār], Jean François de Pérusse (skref sig d'Escars), hertig, fransk memoarförfattare, f. 1747, d. 1822, tjänade 1767—69 vid flottan och sedermera vid armén, men hufvudsakligen vid hofvet, där han länge var anställd hos grefven af Artois. Han emigrerade 1789, var 1791—92 de kunglige prinsarnas fullmäktige vid svenska hofvet och lefde därefter en tid i Tyskland. Efter restaurationen blef han generallöjtnant (1814), premier maître de l'hôtel du roi (1815) och hertig (1816; han hade efter sina äldre bröders död blifvit 1782 baron och 1815 grefve). I hans Mémoires (2 bd, 1890), omfattande tiden t. o. m. 1792, upptecknade långt efter tilldragelserna endast ur minnet och af ringa historiskt värde, egnas ett par kapitel åt Sverige (1791—92). Descartes [däka'rt], René, fransk filosof. Se Cartesius. Descaves [däkāv], Lucien, fransk författare, f. 1861 i Paris, väckte uppseende med den antimilitaristiska romanen Les sous-offs (1889), som åtalades inför rätta såsom förnärmande för armén och sårande för sedligheten, men frikändes. D. har författat flera romaner och skådespel i naturalistisk anda. Descemets hinna [desəmǟs], ett efter den franske läkaren Descemet (f. 1732, d. 1810) uppkalladt lager i hornhinnan (se d. o.). Descendensteori [-ʃen-], biol. (af lat. descendere, härstamma), Härstamningslära, Evolutionsteori, Utvecklingslära, Transformationsteori, Transmutationsteori l. Omdaningslära, kallas den biologiska teori, som innebär, att det finnes ett släktskapsförhållande, ett verkligt, ej blott tänkt, genetiskt (utvecklings-) samband mellan alla lefvande varelser, som befolka och befolkat vår jord. Detta släktskapsförhållande