Fig. 1. Bolinders desinfektionsugn.

Fig. 2. Hogners desinfektionsapparat. Pilarna ange ångans väg från grytan mellan tunnornas väggar, genom apparaten och ut ur densamma.

ett ångelement (g) i botten af ugnen, och genom ett annat rör (h) bortledes ångan från elementet, hvars uppgift är att uppvärma desinfektionsföremålen till omkr. 60° C., innan den ånga, som insläppes i ugnen b, påsläppes. Genom ett rör (l) utsläppes ånga ur ugnen. Efter desinfektionens slut in- och utsläppes genom ventiler (k, i) luft för eftertorkning af desinfektionsföremålen. Desinfektionsugnar kunna improviseras på flera sätt. Ett vanligt sätt är att inlägga de smittade föremålen i en tunna utan bottnar och ställa denna öfver en pannmur, i hvilken vatten hålles i kokning. Desinfektionen kan anses färdig sedan omkr. 1 timme förgått från det ögonblick, då ånga i riklig mängd utströmmar ur tunnan. Se vidare fig. 2, där a är eldstaden, b en pannmursgryta, i hvilken vatten under desinfektionen hålles kokande, c en upp- och nedvänd tunna, som skall skydda den inre tunnan med desinfektionsföremålen (d) för värmeförluster och tvinga ångan, som utvecklas vid vattnets kokning i pannmursgrytan, att intränga genom den inre tunnans öfre ända, hvarigenom luften fullständigare kan aflägsnas ur de i den inre tunnan befintliga föremålen (säng- eller gångkläder); e är ett ångutsläpp. Med ånga desinfekteras förnämligast gång- och sängkläder, hvilka i allmänhet väl tåla denna behandling. En del kläder krymper dock, veck och skrynklor blifva vanligen skarpt markerade, och befintliga fläckar brännas outplånligt in och blifva skarpt framträdande. Detta senare förhållande är anledningen till, att tvättkläder ej kunna desinfekteras med ånga. Linne antager äfven en gulaktig färg genom ångbehandlingen. Ofta antaga särskildt sängkläder genom ångbehandling en egendomlig lukt, hvilken dock snart nog försvinner. Skinnvaror, läder och pälsverk tåla ej ånga vid 100°, lika litet möbler, emedan särskildt all limning upplöses vid denna värmegrad. Dylika föremål desinfekteras därför genom tvättningar med i vatten lösliga s. k. kemiska desinfektionsmedel. Bland dessa märkes först och främst sublimatet (kvicksilfverklorid), som är synnerligen kraftigt smittdödande, men tillika mycket giftigt, hvarför det bör användas endast efter läkares föreskrift och af fullt pålitlig person. Det användes i vattenlösningar af styrka 1:1,000—3,000. Vidare må nämnas karbolsyran, i 2—5 proc. lösning, ett medel, som är giftigare än sublimatet, men likväl icke hör till de kraftigast smittdödande, är därtill dyrt och har en obehaglig lukt, hvadan dess användning blifvit alltmera inskränkt, och lysol, i lösningar af 1—2 proc., äfvenledes af en stark obehaglig lukt, samt formalin, som nyttjas i lösningar af 1—3 proc. och som äfven i gasform under vissa förutsättningar visat sig vara kraftigt smittdödande. Ett godt desinfektionsmedel är äfven kresolsåpa, hvilken i 5 proc. lösning har samma användning som ofvanstående kemiska desinfektionsmedel (i handeln finnes en massa preparat, som till sammansättning och desinfektionsförmåga likna kresolsåpa, men är betydligt dyrare, såsom kreolin, solveol, solutol desinfektol, bacillol m. fl.). Dessa medel lämpa sig särskildt för desinfektion af linne, som bör få ligga i lösningen 12—24 timmar, af möbler, husgeråd och golf i sjukrum, som aftvättas med lösningar, äfvensom af tapetserade väggar, hvilka besprutas eller bestänkas medelst en vanlig målarpensel med lösningarna, så att tapeterna blifva väl genomvåta. Klorkalk, i 2—4 proc. lösning, och kalkmjölk, som beredes därigenom, att en liter osläckt kalk hopröres med 4 liter vatten, äro äfven synnerligen kraftiga desinfektionsmedel. De användas mycket till desinfektion af tarmuttömningar, hvarvid dock är af vikt, att intim blandning eger rum. Kalkmjölken kan med fördel användas äfven till desinfektion af ej tapetbeklädda väggar i boningsrum. — Äfven såpa i starkare lösningar är ett godt smittdödande medel. Genom vädring och luftning, piskning och borstning äfvensom genom inverkan af direkt solljus kan en del smittämnen aflägsnas från föremål och tillintetgöras, förfaringssätt, som användas för ömtåliga föremål, såsom dyrbarare stoppade möbler, pälsverk eller föremål, som ej tåla ånga eller beröring med vatten. Köld är däremot af mycket osäker inverkan. En del smittämnen kan t. o. m. trots mycket stark afkylning hålla sig vid lif. Äfven afrifning med mjukt bröd har visat sig vara ett säkert medel att aflägsna å tapetserade väggar aflagrade bakterier. Brödresterna efter ett dylikt förfaringssätt böra förbrännas. En hel rad af kemiska ämnen (öfvermangansyradt kali, järnvitriol, kopparvitriol, karbolkalk m. fl.), hvilka förut haft användning som desinfektionsmedel, användes numera sällan i detta syfte. På sin höjd kunna de ännu användas som luktförbättrande medel å afträden. Äfven för