- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
217-218

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desinfektion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sistnämnda ändamål kunna de lätteligen undvaras och ersättas med torfmull eller torr och väl sållad jord, hvilka bägge ämnen, om de täcka latrinmassorna, så godt som fullständigt borttaga illaluktande gaser från de sistnämnda. Därtill äro de billigare än de förstnämnda preparaten. Desinfektion vid sjuksängen. Vid en smittsam sjukdom är det den sjuke, som i främsta rummet hyser smittan. Den sjuke måste vårdas på det sätt, att smittan icke sprides från honom. Personer och föremål i den sjukes omgifning bli misstänkta i högre grad, ju närmare beröringen varit med den sjuke. Vid ett fall af en smittsam sjukdom i en familj är ofta klokt att under de närmaste dagarna misstänka äfven de samboende för att bära smittfröet inom sig, till dess så lång tid förflutit, som man af erfarenheten lärt, att smittämnet behöfver för sin utveckling i människans kropp, innan sjukdomen ger sig till känna med tydliga symtom. Denna tid är vid difteri och skarlakansfeber kortare än en vecka; vid koppor och mässling uppgår den till 10—14 dagar. — Smittämnet kan lämna den sjuke på olika sätt vid olika sjukdom. Alltefter det sätt, hvarpå detta företrädesvis sker, kan man indela de smittsamma sjukdomarna i tre grupper: 1) Diarrésjukdomar, bland hvilka de viktigaste äro kolera, nervfeber och dysenteri l. rödsot. Vid diarrésjukdomarna förekommer smittämnet i den sjukes afföring, urin och kräkningar. 2) Hostsjukdomarna. Smittan förekommer dels i de upphostade slemklumparna och spotten, dels i mycket fina "flygande droppar", somliga ej synliga för blotta ögat, som vid hosta och nysning, men äfven vid vanligt tal kunna lämna den sjukes mun. Till denna grupp höra exempelvis difteri, lungsot m. fl. sjukdomar. 3) Sjukdomar med utslag och fjällning. Smittämnet antages här delvis finnas i de hudfjäll, som i ett skede af sjukdomen afstötas från patientens kropp och hvilka kunna flyga omkring i rummet som damm. Hit höra koppor, skarlakansfeber, mässling m. fl. — Den allra viktigaste åtgärd, som kan vidtagas för att hindra smittas spridande, är att vårda den sjuke i afskildt rum, att isolera honom, så att inga friska människor med undantag af läkare och sköterska komma i beröring med honom. En sådan isolering är knappast möjlig annat än på särskilda sjukhus, s. k. epidemisjukhus. I hemmet är det mycket sällan möjligt att åstadkomma tillfredsställande isolering. Ett nödvändigt villkor för att isoleringen här skall bli någorlunda god är, att den sjuke vårdas i eget rum och har sin egen sköterska och att bäggedera icke hafva någon som helst direkt beröring med den öfriga världen. — Vid vården af en person, som lider af smittsam sjukdom, är af största vikt, att smittämnet oskadliggöres omedelbart efter det smittan lämnat den sjuke. Gäller det en smittsam diarrésjukdom, desinfekteras uttömningarna med kalkmjölk, klorkalk eller kresolsåpa. Tvättkläderna läggas ned i en större kittel med vatten, i hvilken de uppkokas några minuter, hvarefter de kunna öfverlämnas till tvätterskan, utan fara för smittas spridning. Är det en hostsjukdom, tillvaratagas upphostningarna i särskilda kärl, spottkoppar, eller på annat lämpligt sätt och oskadliggöras genom uppbränning, behandling med desinfektionsmedel (sublimat, kresolsåpa) eller också slås de ut i kloakledningen eller i afträdeskärlet, hvarefter spottkoppen rengöres och desinficieras antingen genom kokning i vatten, med het sodalösning, eller med sublimat eller kresolsåpa. Mot de "flygande dropparna" skyddar man sig dels genom att tillhålla den sjuke att hosta med sluten mun, genom att vid hosta hålla näsduken för munnen, dels genom att den vårdande icke onödigt uppehåller sig alldeles inpå patienten. "Fjällar" patienten, har man rekommenderat att ingnida patientens kropp med något fett och att då och då såptvätta densamma. Smittämnen kunna komma äfven i dammform; allt damm och smuts i ett sådant sjukrum, som här är fråga om, äro misstänkta och böra noggrant aflägsnas med fuktig trasa. Den sjukes och sköterskans händer blifva lätt förorenade och måste ofta rengöras. Den servis, som användes i sjukrummet, får icke under sjukdomens gång sammanblandas med familjens öfriga servis. — Sjukrummet bör helst vara ett för sig i bostaden liggande, stort och ljust rum, där luften flera gånger om dagen ombytes genom öppnande af fönsterna. — Innan patienten efter tillfrisknandet får komma i beröring med människor, bör han ett par gånger få bada och iföras rena kläder. — Skulle en person aflida i smittsam sjukdom, aftvättas den döda kroppen lämpligen med sublimatlösning. Att sammanföra en mängd människor till begrafningshögtidlighet i hem, där en person aflidit i smittsam sjukdom, kan medföra risk för smittas spridande och bör icke ega rum. Rumsdesinfektion. I den för Sverige gällande epidemistadgan af 19 mars 1875 är påbjudet, att desinfektion skall ega rum i bostäder, där fall förekommit af smittkoppor, kolera, rödsot, nervfeber, fläckfeber, skarlakansfeber och difteri, hvarjämte äfven på sista tiden desinfektion af bostäder börjat användas vid fall af lungtuberkulos. Dessa åtgärder skola enligt nämnda stadga utföras i städer genom hälsovårdsnämndernas och på landsbygden genom kommunalnämndernas försorg. Erfarenheten har visat, att det härvidlag i allmänhet är tillfyllest att desinfektionen inskränkes till själfva sjukrummet och de föremål, som med den sjuke varit närmast i beröring. Därvid förfares vanligen så, att, sedan den sjuke tillfrisknat eller afförts till sjukhus, af honom begagnade gång- och sängkläder desinfekteras med ånga, hvilket i städerna vanligen eger rum i särskilda desinfektionsanstalter, linnepersedlar bykas och tvättas eller nedläggas i baljor, fyllda med desinfektionslösningar, väggar, golf och möbler i sjukrummet besprutas med en vattenlösning af något af de ofvan angifna medlen, samt föremål, som ej tåla någon af dessa behandlingsmetoder, dammas, borstas och rengöras. Taken i själfva sjukrummen lämnas vanligen orörda, dels emedan de äro särdeles ömtåliga, dels emedan det genom särskilda undersökningar har konstaterats, att bakterierna till följd af sin tyngd aflagra sig företrädesvis å golfvet och de undre partierna af väggarna. Ett dygn efter afslutadt desinfektionsarbete skuras och rengöres rummet omsorgsfullt samt vädras och luftas väl under några följande dagar. Genom lag af 13 maj 1904 är stadgadt, att bostad, som bebotts af en person, hvilken aflidit i lungsot, skall jämte gång- och sängkläder samt andra brukade persedlar ofördröjligen underkastas erforderlig rening eller desinfektion. Med anledning häraf utfärdade Medicinalstyrelsen 21 sept. s. å. råd och anvisningar att tjäna till ledning vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 15 23:38:42 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free