arterna växa i tropiska länder. Den mest bekanta är D. gyrans DC., en mindre halfbuske, som härstammar från Ostindien och stundom odlas i växthus. Denna växt är i hög grad märklig för de egendomliga rörelser, som utföras af bladen. Dessa äro sammansatta af tre småblad, af hvilka det mellersta, "uddbladet" (f), är betydligt större än de båda andra (f'). Detta intager en olika ställning på olika tider af dygnet (jfr Växternas sömn). Hela dagen söker det nämligen att ställa sig på sådant sätt, att solstrålarna må falla vinkelrätt mot dess yta; om natten däremot hänger det nedåt. Vida tydligare äro rörelserna hos de tvenne öfriga småbladen. Dessa, hvilka äro små och smala, svänga sig nämligen oafbrutet rundt omkring, på det sättet, att hvarje småblad med sin spets beskrifver en liten cirkel eller ellips. Uppstigningen sker tämligen långsamt och ryckvis; men när bladet uppnått höjdpunkten och kvarstannat där en liten stund, sänker det sig hastigt ned för att kort därefter ånyo börja uppstigandet. Medan det ena bladet höjer sig, sänker sig det andra. Rörelsen fortgår på liknande sätt dag och natt. Värme är ett nödvändigt villkor för densamma. Vid 35° behöfva småbladen knappt mer än 1 1/2 minut för att fullborda ett hvarf. Vid lägre temperatur (under 22°) hämmas rörelsen. D. canadense DC. är en ganska vacker halfbuske med röda blommor, hvilken odlas som prydnadsväxt. Ldt. (G. L—m.)

Desmodonta, zool. Se Vampyrer. Desmodus, zool. Se Vampyrer. Des Moines [dä mωa'n l. de͡i' må͡i'n]. 1. Biflod till Mississippi, upprinner i nordamerik. staten Minnesota, på Coteau des prairies, ur flera småsjöar, flyter mot s. ö. genom Iowa och faller ut i Mississippi vid Keokuk, på gränsen till Missouri. 720 km. lång. — 2. Hufvudstad i nordamerikanska staten Iowa, vid den därifrån segelbara floden af samma namn och vid en viktig järnvägsknut. 62,139 inv. (1900), af hvilka 7,946 voro födda i utlandet (1,907 i Sverige). Arsenal, två högre bildningsanstalter (Drakeuniversity och D. college) samt två offentliga bibliotek, af hvilka statsbiblioteket räknar 85,000 bd. 1900 omfattade industrien 494 verk med 10,5 mill. doll. i tillverkningsvärde. Särdeles betydande är tillverkningen af landtbruksmaskiner. Stor handel med spannmål och stenkol. D. grundlades 1846, fick stadsrättigheter 1857 och blef s. å. Iowas hufvudstad. Desmologi (af grek. desmos, band, och logos, lära) l. Syndesmologi, anat., läran om ligamenten (banden). Desmotropi (af grek. desmos, band, och tropos, vändning), kem., bindningsväxel, kallades 1887 af Jakobson det förhållandet, att vissa organiska ämnen i kemiskt hänseende reagera på ett sätt, som motsvarar tvenne strukturformler, t. ex. blåsyra enligt formlerna NCH och CNH. Detta fenomen beror därpå, att blåsyran t. ex. är en blandning af 2 isomera former, hvilka stå i kemisk jämvikt och ytterst lätt öfvergå i hvarandra, om denna rubbas. Om därför den ena isomeren inträder i en reaktion, kommer hela substansen att öfvergå till och reagera i denna form. Förhållandet kallas äfven tautomeri (Laar 1885) och pseudomeri. Öfvergå de båda formerna antingen ej eller endast långsamt i hvarandra, föreligger vanlig isomeri, från hvilken desmotropi (tautomeri, pseudomeri) således skiljer sig endast genom de båda formernas mindre beständighet. P. T. C. (H. E.) <img l>

Desmoulins [dämolä̃'], Bénoit Camille, fransk publicist och revolutionsman, f. 1760 i Guise i Picardie, blef 1785 advokat vid parlamentet i Paris, men gjorde där ingen lycka. När franska revolutionen utbröt, slöt han sig till folkpartiet och vann hastigt stort rykte som folktalare. Hans eldiga vältalighet bidrog i väsentlig mån att egga folket till angreppet på Bastiljen, 14 juli 1789. Strax därefter utkom hans skrift La France libre, som väckte utomordentligt uppseende och skaffade honom Mirabeaus skydd och vänskap. I nov. s. å. började D. sin bana som publicist, med den ryktbara veckoskriften "Révolutions de France et de Brabant", som fortsattes till juli 1792. Någon tid före Mirabeaus död (2 april 1791) började D. närma sig Danton, hvars parti han tillhörde under sin återstående lifstid. När Danton blef justitieminister, utnämndes i aug. 1792 D. till hans generalsekreterare. 8 sept. s. å. valdes han af staden Paris till medlem af nationalkonventet, slöt sig där till Bergpartiet och röstade för Ludvig XVI:s död. Hans giftiga pamflett Histoire des brissotins medverkade till girondisternas fall. I dec. 1793 började han utgifva den berömda tidningen "Le vieux cordelier", hvars mot skräckväldet fientliga ton snart föranledde en brytning med Robespierre. 30 mars 1794 lät denne blodtörstige tyrann häkta Danton och D., hvilka redan 5 april, jämte sina förnämste partivänner, måste bestiga schavotten (se Danton). Äfven D:s ädla maka, Lucile Duplessis, giljotinerades ej långt efteråt (13 april 1794). D:s skrifter utgåfvos 1874 af Jules Claretie, som 1875 tillika offentliggjorde en utförlig biografi öfver den snillrike, men karaktärssvage publicisten. En staty öfver D. restes 1905 i Palais-royal-trädgården i Paris. Jfr Aulard, "L'éloquence parlementaire pendant la révolution française" (1882), och Godart, "Camille D." (1889). E. W.