Desna, flod i sydvästra Ryssland. Den rinner upp i guvern. Smolensk, genomflyter guvern. Orel och Tjernigov och faller ut i Dnjepr, midt för staden Kiev. Längd 1,000 km. Från Brjansk är den segelbar, 840 km., och mellan Tjernigov och Kiev gå ångbåtar. Största bifloden är den 600 km. långa vattenrika Seim fr. v. D. har låga stränder och anställer om vårarna stora öfversvämningar. Desnoiresterres [dänωartǟr], Gustave Le Brisoys, fransk litteratör, f. 1817, d. 1892, utgaf en mängd romaner, men hans förnämsta arbete är en kulturstudie öfver 1700-talet, Voltaire et la société française au XVIII:e siècle (1867—75, prisbelönt af Franska akad.). Därtill slöt sig Iconographie voltairienne (1878). D. författade äfven La musique française au XVIII:e siècle (1872; 2:a uppl. 1875). Desnoyers [dänωajē], Auguste Gaspard Louis Boucher, baron, fransk kopparstickare, f. 1779 i Paris, d. 1857 därst., var lärjunge af Tardieu och förvärfvade sig ett namn bland 1800-talets störste kopparstickare, i synnerhet genom sina gravyrer efter Rafael: La belle jardinière och Kristi förklaring (exemplar i Stockholms nationalmuseums gravyrsamling) m. fl. Till hans bästa verk höra äfven Napoleon I i kröningsdräkt och Belisarius, båda efter Gérard. Desnoyers [dänωajē], Louis Claude Joseph Florence, fransk författare, f. 1805, d. 1868, deltog i en mängd tidningsföretag och uppsatte 1832 den populära skämttidningen "Charivari". D. var en af stiftarna af "Société des gens de lettres". Han författade äfven, under pseudonymen Derville, en mängd vådeviller och utgaf romanerna Les aventures de Jean-Paul Choppart (1836; flera gånger omtryckt) och Les mémoires d'une pièce de cent sous (1837) m. fl. Desodoriserande medel (af fr. prefixet dés, bort, och lat. odor, lukt; stank), desinfektionsmedel, som rena luften genom att binda stinkande utdunstningar. Desolation-land [desəle͡i'ʃn-länd]. 1. Chilensk, långsträckt ö vid västra inloppet till Magalhães' sund, slutande i n. v. med Kap Pillar (52° 42′ 50″ s. br.); i s. ö. skiljes den från ön Clarence genom Santa Barbara-kanalen. Vid Magalhães' sund har den flera hamnar, af hvilka Puerto de Misericordia (Mercy harbour) vid ingången till sundet är den bästa. Den sydvästra kusten är däremot splittrad i en mängd vikar med små öar och sund. — 2. Se Kerguelens land. Desor [dəṡ<over>å</over>r], Edouard, schweizisk geolog och arkeolog, f. 1811 vid Frankfurt a. M., d. 1882 i Nizza, blef 1852 professor i geologi i Neuchâtel. Han företog resor bl. a. till Amerika och utförde där och annorstädes, tillsammans med Agassiz, glaciala och paleontologiska studier. Af hans skrifter må nämnas: Synopsis des échinides fossiles (1857—59), Échinides fossiles de la Suisse (1868—72), Le bel âge du bronze lacustre en Suisse (1874) och Der gebirgsbau der Alpen (1865). Desorganisation (fr. désorganisation, af prefixet dés, ifrån, bort, och organisation, organisering), abnorm förändring i en organisk kropp, till följd hvaraf denna förlorar sina fysiska egenskaper och förmågan af den specifika lifsyttring, som i normalt tillstånd utmärkte densamma; förvirring och rubbning af stats- eller privatangelägenheter, oreda, upplösning, förstöring af gemensamheten l. sammanhållningen. Desorganisera (jfr Desorganisation), bringa i oordning, rubba, skaka. Desoria glacialis (hellre Isotoma saltans), zool. Se Gletscherloppan. De Soto (Sotus), Dominico, spansk dominikanmunk, romersk-katolsk teolog, f. 1494, d. 1560, blef 1532 lärare vid universitetet i Salamanca, var 1547—50 Karl V:s biktfader och därefter prior via Salamancas dominikankloster. 1545—47 deltog han i tridentinska mötet och utöfvade, såsom en af de främste representanterna för "tomisterna" gentemot deras motståndare "scotisterna", ett bestämmande inflytande på konsiliets beslut i de dogmatiska tvistefrågorna. I sammanhang med dessa strider står hans förnämsta dogmatiska arbete, De natura et gratia (1547). Bland hans många öfriga skrifter märkes särskildt De justitia et jure (1556), där han häfdar folkets rätt att afsätta en tyrannisk furste. (E. Bg.) Desoxidera (af fr. dés, ifrån, bort, och oxidera, jfr Oxid), detsamma som reducera (se d. o.). Termen motsvarar den flogistiska kemiens "flogisticera". P. T. C.* Despeñaperros [-penja-], Puerto de D., pass i Spanien, i Sierra Morena, mellan La Manchas högslätt och Andalusien, nu i 8 tunnlar genomdraget af järnvägen Madrid—Sevilla. I afseende på storartad skönhet lär detta pass knappast hafva sin like i Europa. Vid foten af detta pass, omkring byn Navas de Tolosa, stod år 1212 det blodiga slag, som för alltid bröt morernas makt på halfön. Despenser [dispe'nsə], medeltida engelsk adelsfamilj, bland hvars medlemmar flera under 13:e och 14:e årh. nådde fram till politiskt mycket inflytelserika ställningar. 1. Hugh le D., bekant såsom den siste innehafvaren af en justiciarius' ämbete i England (ungefär likartadt med det svenska drotsämbetet), var en af de store baronernas främste förtroendemän under den tid de enligt Oxfordprovisionerna (se d. o.) af 1258 faktiskt styrde England, blef justiciarius 1260 och stupade vid sidan af Simon de Montfort mot prins Edvard (sedermera Edvard I) i slaget vid Evesham 1265. 2. Hugh le D. d. ä., earl af Winchester, den föregåendes son, f. 1262, deltog under Edvard I i dennes skotska fälttåg och användes af samme konung i viktiga diplomatiska uppdrag. Under Edvard II blef D. jämte sin son Hugh ledare af hofpartiet, försvarade 1308 konungens gunstling. Piers Gaveston mot baronerna och fick, efter Gavestons död, jämte sonen oinskränkt inflytande öfver den svage konungen. De båda D. torde enligt Stubbs ha sökt åvägabringa enighet mellan konungen och det lägre folket mot de öfvermäktige baronerna. Enär de emellertid för egen del missbrukade sin ställning till utpressningar och godtycke, blefvo de allmänt hatade. 1321 började ett förbund af baroner mot dem ett formligt krig, hvilket ledde till att de af parlamentet dömdes till landsförvisning. Edvard II återkallade redan 1322 sina gunstlingar, och de voro sedan hart när allrådande till 1326, då drottning Isabella, som flytt till Frankrike med tronföljaren, mot dem samlade en här och inbröt i landet. D. inneslöts i Bristol, måste i okt. 1326