blef 1814 pär, men tillhörde alltjämt oppositionen och tvekade ej att 1830, nästan blind, kämpa med på barrikaderna. D. var sedan 1808 medlem af Franska akad. En fulländad ädling äfven till karaktären, fann han dock tillfredsställelse i sina läromästare Condorcets och Cabanis' utprägladt sensualistiska tankeriktning, hvilken han konsekvent utvecklade. D:s förnämsta arbete är Éléments d'idéologie (4 bd, 1817—18; ny uppl. 1824—25), ett försök att på förklaringen af själsverksamheten tilllämpa ett rent naturvetenskapligt förfaringssätt. Vidare må nämnas hans berömda Commentaire sur l'esprit des lois de Montesquieu (1817; flera uppl.). Desuk (Dessuk), stad i nedre Egypten, prov. Charbije, på östra stranden af Nilens Rosettearm, 40 km. s. ö. om Rosette. Järnvägs- och ångbåtsstation. 11,878 inv. (1897). Med orätt har man förr identifierat ruinerna vid D. med Naukratis, ty prof. Flinders Petries utgräfningar hafva ådagalagt, att Naukratis låg tämligen långt från D. vid Nebïre, v. om Nilen (se Petrie, "Naukratis", 1886). Desulfuration (af lat. de som upphäfvande prefix och sulfur, svafvel), bot. Se Svafvelbakterier. Desultorisk (af lat. desultor, konstryttare, som hoppar från den ena galopperande hästen till den andra eller hoppar af och springer bredvid hästen), som ej håller sig till saken, afvikande än hit, än dit, planlös; vankelmodig, ostadig, vittnande om brist på uthållighet. Desunerade greker (Disunerade greker) l. Icke-unerade greker, teol., de grekiskkatolske kristne l. den ortodoxa grekiska kyrkans medlemmar, hvilka icke, i likhet med de s. k. unerade grekerna, anslutit sig till den romersk-katolska lärouppfattningen i fråga om den helige andes utgåendes äfven af sonen och ej heller erkänna påfvens andliga öfverhöghet. J. H. B. Desv., vid växtnamn förkortning för franske botanisten Auguste Nicaise Desvaux, f. 1784, d. 1856 som föreståndare för botaniska trädgården i Angers, författare till Traité général de botanique m. m. Desvaux [däv<over>å</over>], August Nicaise. Se Desv. Des Vergers [dävärʃē], Marie Joseph Adolphe Noël, fransk orientalist, f. 1805, d. 1867, genomreste 1842 Syd-Italien och Sicilien för att anställa forskningar rörande normannernas bosättning i dessa trakter, företog sedan resor i Grekland och orienten och egnade slutligen tio år af sitt lif åt studier af etruskiska fornlämningar. — D. utgaf de af fransk öfversättning och noter beledsagade upplagorna af Abu-l-fidas "Vie de Mohammed" (1837) och Ibn-Chalduns "Histoire de l'Afrique sous la dynastie des aghlabites" (1841) samt författade Histoire de l'Arabie (1847). L'Étrurie et les étrusques (1862—64), hans förnämsta arbete, äfvensom en mängd viktiga artiklar i "Nouvelle biographie générale". Det., språkv., förkortning för determinativ. Détaché [detaʃē], fr. (eg. lösryckt), mus., staccato (se d. o.) på stråkinstrument. Detachemang l. Detachement (fr. détachement), krigsv., en större eller mindre truppstyrka, som för ett visst ändamål (se Detachera) blifvit afskild från en härafdelning. Detachera (fr. détacher, afskilja), lösgöra; avskilja, göra fristående (jfr Detacherade verk); krigsv., från en truppafdelning, fördelning (division) e. d., för något visst ändamål och för en kortare tid afskilja en större eller mindre del, ett detachemang, hvars befälhafvare får en mer eller mindre bindande instruktion, men inom däruti angifna gränser handlar själfständigt. Ett detachemang utsändes vanligen för att rekognoscera, oroa eller vilseleda fienden, bemäktiga sig en viktig punkt, skydda flankerna af egen här, indrifva rekvisitioner och kontributioner eller hindra indrifvandet af sådana, skydda eller anfalla sändningar o. s. v. En allmän regel vid detachering är att man dels bör detachera så liten styrka som möjligt, dels ej onödigtvis spränga sönder bestående truppenheter. Detachemang, som skall utveckla själfständig verksamhet, sammansättes vanligen af alla vapenslag. Jfr Krig. G. U.* Detacherade verk, fortif., sådana framför kärnfästningen framskjutna smärre, men dock starka befästningar, som i olikhet med utanverk ej stå i omedelbart sammanhang med fästningen och därför måste ega en viss grad af själfständighet. Det yttersta måttet för framskjutningen är uppnådt i den moderna fortgördelns afstånd från kärnfästningen. Detacherade verk tvinga den anfallande till vidare cernering och till belägringsbatteriernas byggande på längre afstånd från kärnfästningen. Jfr Bastion, Fort, Fästning och Fästningskrig. L. W:son M. <img l>

Detaille [dəta'j], Édouard Jean Baptiste, fransk målare, f. 1848 i Paris, blef 1865 lärjunge hos Meissonier, debuterade på salongen 1867 med Ett hörn af ateljén, utställde 1868 och följande år taflor ur militärlifvet och deltog 1870—71 i det fransk-tyska kriget, som gaf honom en ny motivkrets, hvilken han sedan flitigt odlade. Jämte Neuville blef han ansedd som den främste bland "les jeunes peintres militaires''. Hans bästa krigstafla, Les vainqueurs, refuserades på högre order 1872, men belönades; På reträtt (1873) ådrog sig allmän uppmärksamhet, och sedermera voro hans taflor de, som på utställningarna ifrigast söktes af publiken: Kyrassiärer i marsch-marsch (1874), Regemente, som passerar (1875), Rekognoscering (1876), Honnör för de sårade (1877), Champignys försvar (1879), Utdelning af fanor (1881), Aftonen vid Rezonville (1884), Drömmen, stor nattlägerscen (1888, Luxembourg-museet), Första husarregementets charge 1807 (1891, jämte flera i statens ego), Garnisonen i Huningue aftågar (1892, Luxembourg). Efter att ha deltagit i en expedition till Tunisien målade D. bataljer äfven därifrån, och under en tids vistelse i Ryssland målade han en serie bataljer för kejsar Alexander III:s räkning. Tillsammans med Neuville målade han två panoramor med ämnen ur fransk-tyska kriget. D. har