Detestabel (lat. detestabilis), afskyvärd, vederstygglig, usel. Det-går-an-striden kallas stundom den häftiga litterära och journalistiska fejd, som uppstod med anledning af K. J. L. Almquists berättelse "Det går an" (1839), i hvilken man fann ett angrepp på de bestående formerna för äktenskapet. Nästan hela den svenska pressen deltog i polemiken om detta arbete, och ett stort antal motskrifter offentliggjordes af V. F. Palmblad, A. Blanche, J. A. Snellman m. fl. I samband med denna strid står också det lifligare intresse för äktenskapsproblemens behandling inom skönlitteraturen, som är märkbart på 1840-talet. Jfr art. K. J. L. Almquist, sp. 676—677, och J. Mortensen, "Från Aftonbladet till Röda rummet" (1905). R—n B. Detlef, Karl, pseudonym för tyska författarinnan Klara Bauer (se d. o.). Detmold [-målt], hufvudstad i furstendömet Lippe, vid floden Werre, i en vacker nejd vid östra foten af Teutoburgerwald. 11,968 inv. (1900). D. har ett omkr. 1500 byggdt residensslott, ett nytt palats med park, ett gymnasium med realskola, lärarseminarium, döfstumanstalt, flera praktiska skolor, bibliotek (100,000 bd) och naturhistoriskt museum. Tillverkning af tobak och cigarrer, käx, möbler, tvål m. m. — Emellan D. och Horn, på Winnfeld, stod enligt den vanligaste åsikten Varusslaget (9 e. Kr.). Vid Grotenburg, 5 km. s. v. om D., står det 1875 aftäckta Arminiusmonumentet (se fig. till art. Arminius), till minne af segern. Karl den store vann vid D., som då hette Thiotmalli ("folkdomstol"), en seger öfver sachsarna 783. D. fick stadsrätt mellan 1283 och 1305 och är sedan 1501 residens för en linje af huset Lippe. Detmold [-målt], Johann Hermann, tysk politiker, f. 1807 i Hannover, d. därstädes 1856, var först advokat, men egnade sig samtidigt åt konststudier och utgaf 1833 Anleitung zur kunstkennerschaft. Efter hannoveranska grundlagens upphäfvande (1838) valdes han till deputerad och deltog sedan ifrigt i det passiva motståndet mot den nya författningen. Till följd däraf blef han 1843 fälld till betydliga böter och utgaf för att anskaffa dessa s. å. sina Randzeichnungen, hvilka räknas bland mästerstyckena på den finare satirens område. 1848 valdes D. till representant i tyska nationalförsamlingen, där han inom kort blef medlem af författningsutskottet och en af yttersta högerns främste män. Sina motståndare förbittrade han genom den 1849 utgifna satiren Thaten und meinungen des herrn Piepmeyer. Trots all ovilja erhöll han i maj 1849, efter Gagerns afgång, uppdrag att bilda en ny ministär samt blef därvid själf justitieminister och öfvertog kort därpå äfven inrikesportföljen. Han höll sedermera stånd mot alla misstroendevota, tills riksföreståndaren frivilligt (21 dec. 1849) öfverlämnade sin makt i händerna på förbundscentralkommissionen. D. återvände då till Hannover. 1850—51 deltog han som hannoveranska regeringens ombud vid tyska förbundsdagen i Frankfurt a. M. Detonation (jfr Detonera). 1. Kem. En af mer eller mindre häftig knall samt vanligen af ljus och värmeutveckling åtföljd explosionsartad kemisk förening eller sönderdelning. Se vidare Explosion och Krut. P. T. C.* 2. Krigsv. Den process, som ett explosivt ämne undergår, då det förbrinner så hastigt, att förbränningstiden ej kan mätas. Antändningen sker på mekanisk väg genom slag, oberoende af det detonerande ämnets uppvärmning, och fullbordas samtidigt i ämnets alla delar, de inre såväl som de yttre. Det är här icke frågan om en antändning i vanlig mening, utan om en vågrörelse, som genom slaget uppkommer i den detonerande massan. G. af Wdt. 3. Mus. Se Detonera, 2. Detonator (se Detonera), krigsv., inrättning, som afser att bringa sprängladdningen i en brisans-granat att detonera (bringa granaten till krevad). Brisanta sprängladdningar förbrinna nämligen, om de antändas med låga, såsom vanliga brännbara ämnen, t. ex. papper, och måste för att detonera utsättas för ett mycket kraftigt slag af ett hårdt föremål eller en het gas med högt tryck. Detta kan icke åstadkommas genom vanliga brandrör (se d. o.), utan lågan från detta måste först antända en i detonatorn befintlig, lifligt exploderande sprängsats, hvars sammansättning varierar i olika länder och i allmänhet hålles hemlig; genom dess åverkan bringas sedan granatens sprängladdning till detonation. En svartkrutsgranat behöfver icke detonator. G. af Wdt. Detonera. 1. (Af fr. détoner, af lat. de, ned, bort, och tonare, dåna.) Kem., förbrinna med knall. 2. (Af fr. détonner, af lat. de, ned ifrån, och grek. tonos, ton), mus., sjunga för lågt, sjunka ur tonen. Detta hos åtskilliga sångare vanliga fel beror på dåligt gehör, röstverktygens tillstånd (särskildt slapphet i dithörande muskler) eller felaktig sångmetod. — Detonation l. Detonering, sjunkande ur tonen. A. L.* Detouche [dəto'ʃ], Paul Emile. Se Destouches. Détrempe [detrã'p], fr., vattenfärg, limfärg. Se Temperamåleri. Detrit l. Detritus (af lat. deterere, nöta af), lämningar efter en förstörd kroppsdel, t. ex. afstötta delar af hud och bindväf, framkommande ur en såryta, smådelar af en krossad blåssten o. s. v. Detroit [ditrå͡it, af fr. détroit, sund]. 1. Flod i Nord-Amerikas förenta stater, mellan S:t Clair-sjön och Erie-sjön en del af S:t Lawrences vattensystem, 45 km. lång, 5,5 m. djup, med en årlig trafik af 50 mill. ton. — 2. Största staden i staten Michigan vid Detroitflodens norra strand, strax nedanför S:t Clair-sjön. D. blef stad 1824, hade 1830 2,222 inv., 1870 79,577 och 1900 285,704 inv., däraf 96,503 voro födda i utlandet. D. har breda, trädplanterade gator och upplyses med elektriskt ljus från 45—53 m. höga ståltorn. Vid floden ligga kvarnar, varf, fabriker, spannmåls- och varumagasin samt Michiganbanans storartade godsbangård, bakom hvilken den vackra, ja delvis ståtligt bebyggda staden utbreder sig. På Belle Isle, genom en flodarm skild från staden, ligger en 300 har stor offentlig park med många täcka, i sitt naturtillstånd lämnade partier. En annan park (Grand Circus) ligger i stadens midt, och från den utlöpa breda, trädplanterade gator. Midt emellan floden och Grand Circus ligger Campus Martius, ett stort torg, vid hvilket ligga City Hall samt ett bibliotek (198,449 bd 1905). I D. finnas många kyrkor, bl. a. en berömd katolsk katedral. D., som är säte för en katolsk biskop, har äfven ett katolskt